Att vända kameran åt andra hållet
Om självporträtt
Det här året måste jag börja ägna mig åt självporträttets svåra konst. Nå, måste är väl kanske överdrivet. Önskvärt snarare. Till sommaren tar mina historiska profilbilder slut. De hinner ikapp nutiden och då tänkte jag att självporträtten ska ta vid. Därför har jag redan börjat träna, inspirerad av några förebilder som t ex Vivian Maier, Lee Friedlander, Micke Borg och Bernt Carlzon. Det dröjer förstås länge innan jag kommer i närheten av deras kaliber men jag gör det mest för nöjes skull, precis som med mina tidigare profilbilder. En fotografisk lek.
Här kommer en kavalkad av tidigare självmordsförsök varken i kronologisk ordning eller med framgång.
Barnbarn är också ett slags självporträtt
Svårt att få plats i bilden
Glorian tar jag bara på mig i kyrkan
Lugn, jag kör bara med lösa skott än så länge. Först i sommar blir det skarpskytte.
Mellanformataren












Är det Wijs trädgårdar på bild 4? Eller rentav Hammenhög? Får associationer till båda ställena när jag ser den.
Ja, man borde nog göra det oftare. Träna på att se objektivet i ögat för att kanske förstå varför folk blir så rädda när man lyfter kameran till ögat =)
Ulriksdals slottspark var det med en utställning av uteplatser.
Jag minns en tid när det inte var riktigt "fint" med självutlösare. En riktig proffskamera var helst inte utrustad med någon sådan. Från många tillverkare saknades denna detalj på företagets proffsutförande. När man frågade om detta fick man svaret; "vad skall man med en sådan till?". Det är bra att du ger svaret. Jag har genom åren många bra och avspända porträtt av mig själv tack vare självutlösaren.
Om självutlösaren fungerar så är det väl ok. Men på många äldre kameror har den gett upp. Sannolikt av för lite användning.
Du skulle ju kunna be var och en av dina fotovänner att vid era möten ta ett porträtt av dig, som du får och bara du visar om du vill... Fast, då är det ju inte självporträtt :) //Peter
Livet är för långt för att ha tråkigt hela tiden! Och mina klubbkompisar tar kort på mig ganska ofta men nu vill jag ta egna efter eget huvud. Lee Friedlander har gjort en bok med bara självporträtt, In the picture. Mycket inspirerande. Vivian Maier var en flitig och fyndig självporträttör också. Många förebilder finns det. det är bara att hugga i. Bra träning också. Modellen finns alltid till hands, både naken och klädd =)
Okej jag förstår..... Självporträtt är svårt, mycket svårt! Har testat själv några gånger och ja, efter högst 5 bilder ger jag upp.... :) Bakom kameran, ska jag va.... :) Lycka till! //Peter
Gillar bilden där du står med storformatskameran i högsta hugg, undrar vad det är för kamera?
Hälsn//Rolf
Storformataren är en Toyo 45. Lånad men återlämnad efter ett par år. Jag saknar den där långsamma och eftertänksamma typen av fotografi. En vacker dag ska jag ha en egen...
Du kanske ska prova att vara modell då och då, S-O? Du har väl fjärrkontroll till din 300...
Oavsett om det är porträtt eller självporträtt
Ja, i båda fallen behöver man komma över en tröskel. Obekvämlighetströskeln. Egentligen är det lite konstigt att vi fotografer som så gärna vill ta bilder på andra i ett avslappnat tillstånd har så svårt låta det ske på oss själva. Man måste nog öva flitigt innan det känns naturligt =)
Mycket övning krävs
Jag ska nog variera mig lite. En grinig gubbe kan vara bra också =)