Min kamerakrönika - del 4

Chinon CE-5

1978 köpte jag min första egna spegelreflexkamera med ett 28-50 mm normalzoom. Med på köpet kom ett Expertobjektiv på 75-150 mm. Utbudet av kameror i de lokala fotoaffärerna var inte så stort i Åmål vid denna tid. Dock betydligt större än utbudet av fotoaffärer i Åmål är idag. Man fick ta vad som erbjöds för den budget man hade med sig i plånboken. Det blev då Chinon CE-5, modern med Pentax K-bajonett istället för M42. Allting flång nytt. Manuell fokus och exponeringshjälp i sökaren. Diarullarna fortsatte att flöda genom den nya kameran och lånet av Praktican upphörde. Lite senare kompletterade jag med ett extra kamerahus men det kommer i ett annat krönikekapitel.

Jag kände mig som en fullfjädrad fotograf med mina fjorton års erfarenhet. Här ska det tas bedårande naturbilder! Jag bedårade mest mig själv, tror jag.

1999 sålde jag hela utrustningen till min svägerska. Min bror Stefan skulle få den i födelsedagspresent på sin 40-årsdag. Jag hade tidigare talat om att jag skulle sälja och Stefan var starkt intresserad. Han blev förstås modfälld när han en gång frågade om jag hade utrustningen kvar och jag svarade att den var såld. Han blev på bättre humör på födelsedagen. 2008 hade han redan någon digitalkamera och använde inte grejerna och jag som nyss hade vaknat upp för fotografering på film igen frågade om jag fick köpa tillbaka den. Det fick jag så bilden föreställer det faktiska exemplaret jag köpte 1978. Jag använde den 2008 till en början för 24exp, julkalenderfotograferingen som då var en utmaning på FS och i början av 2009 som Dogmakamera när jag gick med i Dogmapoolen.

Slutsnackat. Nu blir det både gamla och tämligen färska bilder att titta på. Minnesbilder.

JÅÅJ:s då enda ånglok 1982. Svanskogs station

Fallfärdig lada i närheten av sommarstugan vid Västra Svan.

Blivande meteorolog ivrig i julpyntet 1982

Denssamme i Stenungsund

Svärfar filmar barnbarn

Min rekordabborre. 48 cm och 1,35 kg. Renderade mig ett ABU Recordmärke i silver. Bilden är inte felvänd. Jag hade en vänstervevad Ambassadeur. Mina haspelgener fick mig att köpa den.

Lapporten från Björkliden.

Dagstur till Narvik med tåg.

Och så lite färskare bilder. Efter återköpet.
 
Kanonbild. Skokloster 2009

Skokloster slott 2009

Hustrun bakar. 24 exp december 2008.

Och så lite Dogma-bilder

Åhléns, Vällingby 2009

Gatustilleben på väg till Nationalmuseum 2009

En del bilder betyder mer än andra och då spelar det ingen roll vad kameran heter. Det viktiga är att den var med. 

Mellanformataren

PS
Det var f ö i oktober detta år,1978,  jag tog min mammas flicknamn som efternamn. Född Norén, numera Meldert.

Min kamerakrönika - del 3

Praktica IVB

Smittad som jag var av att växa upp med fotograferande föräldrar frågade jag, nyss utexaminerad ingenjör 1974, pappa om jag fick låna hans spegelreflexkamera som han då slutat använda. Han hade köpt någon annan och den stod bara där i skåpet. Han hade f ö fått den av mamma på sin 30:e födelsedag 1964. Den hade ett 50 mm/3,5  Görlitz-objektiv helt i skinande aluminium och därtill hade han skaffat ett 135 mm tele med motljusskydd i egenhändigt svartmålad metall. En avdankad kameraväska kom med på "köpet" vid lånet. Den här kameran tog jag MÅNGA bilder med. Några svartvita rullar men absolut mest dia. Den tidens hemmabio.

Teleobjektivet är det faktiska exemplaret konverterat på SJ huvudverkstad till M42 från en särskilt sällsynt annan gängfattning.

I flera år hängde den här kameran med i vått och torrt. Den fungerade dock fortfarande när jag lämnade tillbaka "lånet" efter inköpet av min första egna spegelreflexkamera som kommer i nästa krönikekapitel. Kameran existerar fortfarande hemma hos min pappa men slutaren och exponeringsmätaren har dragit sin sista suck. Kameran på bilden är ett Traderafynd som jag förvärvat i min avsikt att återerövra min kamerahistoria. Istället för Görlitzobjektivet har jag fyndat vidare på ebay och införskaffat en Tessar 2,8/50 från Carl Zeiss Jena. Den liknar i hög grad Görlitzobjektivet så det känns som förr. Den här kameran är som en pansarvagn. Tung och brutal. Spegelfällningen och slutaren känns ända in i handlederna. Två praktiska detaljer gjorde den dock uthärdlig att fota med. Avtrycket sitter på framsidan och filmframmatningen på undersidan. För mig framstår det som underfundig ingenjörskonst. Med dessa enkla detaljer var det svårare att tappa klunsen i marken.

Jag har ännu inte tagit slut på rullen i mitt nygamla exemplar så i stället bjuder jag på historiska bilder från diverse expeditioner ur de juvenala Meldertska magasinen.

Pappa och mamma i Töcksfors 1974

Vintereka vid Vänern 1974

Ungdomskörsträff i Borås pingsten 1975. Vi hade sjungit på ett ålderdomshem och hamnade i Borås tidning. Upplagan steg förstås den dagen med ett tiotal exemplar.

Amerikanska turister på Sognfjorden 1975

Fiskeresa till Norge 1975

Kebnekaise sett från Tarfalasjön 1976

Tarfalajön i motsljus. En äkta Rosenlundare med bildbevis och allt. 1976

Arlanda Flygplatsbrandkår 1976

I vått och torrt, som sagt var. Midsommar 1977

Fisketur i Norge 1977. Första dagen tog jag en harr vid midnatt.

Alltid redo. Midsommar 1978. Här syns motljusskyddet som tillfälligt eller för evigt är ute på vift.

I väntan på att lommen ska dyka upp. Stilstudie av den temporäre naturfotografen bakom sitt provisoriska gömsle. Samma tur 1978. Båda bilderna tagna med en Konica C35.

Trafikolycka i den ökända korsningen Drottninggatan-Åsgatan i Åmål. Bilden tagen från mitt rum 1978.

Norge 1978

Till sist ett par av mina få svartvita bilder från denna tid.

Min gitarr. 1974

Sommarmusikskola i Jönköping 1974.

Mellanformataren

PS
För att befolka detta inlägg med bilder har jag roat mig med att titta igenom ca 1400 bilder. Tänk vad man kommer ihåg när man ser en bild. Roligt var det att minnas igen. Ta bilder så mycket du kan! Livet går inte i repris.

Min kamerakrönika - del 2

Agfa Isola I

Den  här kameran minns jag knappt men det finns bildbevis på att jag tagit kort med den. Den kom in i mitt liv julafton 1967 tillsammans med en Zeiss Ikon Ikoblitz, en blixt för de där engångslamporna som man brände sig på när man skulle ta ur dem. Första gången, sen kunde man läxan för livet. Kameran på bilden är det faktiska exemplaret som nyligen hittat hem till mig igen efter att ha varit förvarad hos mina föräldrar i många år. Inskjutbart objektiv har den så den kan bli kompakt nog för innerfickan i vinterjackan. Jag har förstås inga färska bilder men kan erbjuda några historiska från denna ytterst enkla kamera med två bländarlägen, sol och moln samt ett gulfilterläge för soliga dagar då ett inbyggt gulfilter sätter sig strålgången. En tid, 1/35s och B förstås och ändå går det att ta bilder med den.  Låt vara inte så kreativa men bilder för att minnas går jättebra.

Här kommer några minnesbilder tagna med Agfa Isola I och ibland med Ikoblitz.

Sommarlägret Cape Stora Strand. Det är inget tält utan en månraket. USA hade just satt en man på månen och hela lägret gick i rymdtema. Året är 1969.

Canon Dial 35 undersöks nogrannt av pappa. Mamma köpte en senare och den har jag nu i min digra samling. Årtalet är våren 1969.

Bilden är från julen 1967. Jag prövar kameran och blixten för första gången.

Och så ett par bilder från sommarstugan i Sundhult.

Broder Michael ror. En sommar 1969 - 1971.

Sist en bild från Åmåls Fotoklubbs utflykt till Karolinerstugan i Dals Ed. Det var den första utflykten vi gjorde med klubben som pappa nyss blivit medlem i så året är 1969.

En riktig dokumentärkamera, alltså. I mellanformat.

Mellanformataren

Min kamerakrönika - del 1

Zeiss Ikon Nettar 515/16

Här kommer första delen i  serien om kamerorna i mitt liv i kronologisk ordning.

Jag började fotografera 1964 med denna kamera. Lånad av pappa visserligen. Men jag fotade utan någon som kollade att jag gjorde rätt. OK, pappa ställde in den på den tidens autoläge, två röda punkter och sannolikt 1/100 s. Det enda jag behövde göra var att spänna hanen, sikta och trycka av. Efter varje skott måste jag vrida fram nästa ruta. Annars blev det flera bilder på samma ruta. Första rullen var en svartvit och motiven togs på en skolresa i bästa Jules Verne-stil, Dalsland runt på en dag. Det var på våren i tredje klass. Se bildbevis nedan.

Håverud 1964

Söndagar var ofta tråkiga så en gång sa pappa att jag kunde ta kameran och ta en promenad och ta lite bilder. Här är en av dem.

Åmåls äldsta hus 1966

Hösten 2008 provade jag att köra ett par rullar i pappas Nettar igen men den ville inte riktigt och jag hittade en likadan på Tradera som jag bjöd på och vann. Den funkar finfint och har kört ganska många rullar. Här är några exempel som visar att en gammal enkel kamera fortfarande kan ge fina bilder.

Paviljong vid Kina slott i oktober 2008. Agfaortho 25 ISO så det blev lite lång tid.

Det går utmärkt med färg också. 2009

De flesta Nettar kostar runt hundralappen på Tradera. Vilket betyder att alla har råd att ha en Nettar. Att fotografera helmanuellt är en rolig utmaning för alla fotografer.

Mellanformataren

Handflatsstora bilder

Om storformatets roligheter

Förra veckan samlade jag ihop mina storformatsbilder och skickade till Crimson. Ett tiotal blad av positiv film och lika många negativ färg tagna under det senaste året. Om någon tycker att det är dyrt att fotografera med rullfilm så är inte storformat på handflatsstora blad bättre på den punkten. 65 kr per blad tar Crimson för framkallningen och bladen kostar ungefär lika mycket i inköp. Än värre blir det när jag startar min 8"x10"-kamera där 25 blad FP4+ går på en knapp tusing. Jag är svårt frestad att försöka. På en auktionssajt nyss erbjöds oexponerade torrglasplåtar i oöppnad förpackning i dennna storlek. Mer autentiskt kan det väl inte bli. Men resultatet torde vara katastrofalt med så gamla plåtar. Jag har annars egna glas liggande som jag plockat ur ramar. Dessa kan nog beläggas med emulsion och användas direkt i den stora kameran vars kassetter är gjorda för glasplåtar. Ja, ja, vad är väl en bal på slottet...

Så såg det ut för ett år sedan.

Det här tog jag kort på. Ekerö kyrka från landsvägen.

En stund senare landade jag vid Munsö kyrka och testade perspektivkontroll. Jag rätade upp kyrkan från att falla bakåt. Men för att det inte ska se onaturligt ut gjorde jag inte väggarna perfekt vertikala.

På hemvägen stannade jag till vid Drottningholm och avbildade det fina slottet från parken.

Och sista bilden den gången blev hemma på tomten. Till en del grannars undrande kommentarer. "Vad tar du kort på?" "Är det där inte onödigt krångligt?" Hobbylösa nutidsmänniskor!

Höstprakt i Vällingby.

Storformatsfotografi, har jag upptäckt, är rena medicinen för den stressade nutidsmänniskan. När man har hållit på en stund kan det nog jämföras med vara i trans. Det har jag mig veterligen aldrig varit i men jag kan gissa lika bra som vem som helst. Bara laddningen av bladen i kassetter, om än med helt mekanisk rörelsemönster, blir en akt av drömlik meditation i totalt mörker. Arbetarskyddsstyrelesen har säkert ett och annat att invända om monotona arbetsuppgifter men sånt bryr sig ingen entusiast om. En nyttig övning i blindhet. Att lära sig var grejerna finns och inte tappa något. Efter detta är det lätt att beundra dem som är blinda och klarar allt utan att någonsin tända ljuset.

Jag laddade kassetterna på fredag. På lördag var jag på fotomässan. På söndag fotograferade jag tv-eken och hemkommen kände jag mig uppiggad och gav mig i kast med att fota kamerastilleben i svartvitt på de nyladdade handflatsstora negativen. De bilderna ska ni inte få se här.

Bråttom är ett fult  ord i storformatsfotograferingens härad. Bråttom finns inte. Punkt. Bara att rigga kameran med rätt orientering av 4"x5"-tums kassetter är en akt med tungan i rätt mun. Skynke har jag inget men min kollega som långlånat ut utrustningen bilade en schaktsökare. För mig som är en erfaren Rolleiflexfotograf var det förstås förstavalet. Jag försökte använda en svart jacka vid ett tillfälle och det gick bra men var ganska bökigt. Ett riktigt skynke är nog bättre. Objektivvalet denna gång blev normalen på 135 mm. Storformatsobjektiven är t o m enklare än ett bajonettfattningsdito. Kontrollerna är desto fler och här gäller det att koordinera sina båda hjärnceller, både den vänstra och den högra måste prata med varandra. För att göra skärpeinställning och komposition måste slutaren vara öppen och innan man ska ta en bild måste man komma ihåg att stänga. Det gick bra för mig "hver gang". Däremot förlorade jag ett par blad på att exponeringsmätaren var inställd på ett skyhögt ISO-tal medan filmen nöjde sig med 100. En positiv (typ dia) bild kan inte bli mer ogenomskinlig än dessa två. Annars gick det bra. Förutom en detalj. Att fotografera i befintligt ljus när det är mörkt gör bilderna ofantligt blå även om man exponerar rätt. Jag måste ha kört med svartvitt för länge och glömt denna egenhet med färgfilm och kvällsljus. Provade också att få ett stort skärpedjup med swing på objektivet. Det ser onekligen lite makabert ut med ett snedställt objektiv men på mattskivan var det allt annat än makabert. Skitfränt!

Nå, senaste sessionen med svartvitt har resulterat i 16 bilder på två timmar som ännu sitter kvar i kassetterna och väntar på framkallning. Måste öva lite blind laddning av bladfilmstanken först...

Inga misstag begågna som jag minns så yielden blir nog 100% och då ska det bli några maffiga kontaktkopior att dela med sig av i mörkrumsgruppen. Visserligen med nördigt innehåll men vaddå?

Mellanformataren.