Det borde vara straffbart att manipulera bilder

Om självbedrägeriets ljuva konst

Allt som oftast stöter jag på reklam för det där bildbehandlingsprogrammet Portrait Professional och idag gick jag in på deras hemsida på internet för att se exempel på vad programmet egentligen kan göra. Häpnadsväckande grejer, om man säger så. Dokumentärfotografen i mig blir bestört. Och upprorisk. Jag frestas att installera programmet för att göra tvärsom! Manipulera ansiktsformer i all oändlighet. Flytta ögon och skela dem. Lägga till vårtor, ögonpåsar och skrynkla till redan unga vackra ansikten och skapa nya mormödrar på några minuter istället för femtio år.

En fotografs kund blir förstås överlycklig av att bli så snygg och betalar glatt en extra slant för självbedrägeriet som blir profilbild på Facebook, dejtingsajten eller en gåva till mormor där den hamnar i vardagsrummets bokhylleutställning över barnbarn. Alla dejtingförsök stupar förstås första gången när motparten ser verkligheten.

Det är naturligtvis meningen att man ska printa ut en bild, hänga den på väggen i ansiktshöjd och använda den istället för spegeln. Särskilt viktigt om morgonen. Enligt din personliga coach ska du dessutom säga "Hej snygging" varje gång du tittar in i "spegeln" för att stärka ditt självförtroende och angripa den nya dagen med nyskapad energi. Åldrandet får inte märkas. Självbedrägeriet fulländas så fort man går utanför dörren och alla andra ser hur det egentligen är fatt medan man själv går i ett "snyggrus".

Terje Hellesö fick betala dyrt för sin manipulation av naturbilder. De som kör Portrait Professional klarar sig undan straff och kan dessutom ta extra betalt och bli hyllade för brottet mot sanningen.

Den som tar ett porträtt på mig får finna sig i att jag inte accepterar att bli av med vårtor, ögonpåsar, rynkor och pormaskhålor. Jag skulle kanske överväga en polisanmälan...

Eders hängivne

PS
Som vanligt är det inte särskilt allvarligt menat. Men indignationen är äkta.

UTSTÄLLNING

Stockholms färskaste fotoklubb ställer ut

Analogfotograferna Stockholm bildades den 1 maj 2013 av fyra avhoppare från Midsommargårdens Fotoklubb samt ytterligare en analogfotograf från Kalhäll. Fem medlemmar var förstås en blygsam start och den första styrelsen fick bestå av endast tre ledamöter. I början höll klubben till i en nedlagd Konsumbutik i Hägersten men växte strax ur lokalen och flyttade till Kungsholmen mellan jul och nyår 2014. Där delar klubben lokal med Unga Forskare och har tillåtits bygga ett mörkrum från grunden som båda föreningarna använder. Under våren 2015 har anslutningen av nya medlemmar varit massiv. Ja, nästan lavinartad. Mer än 50% av klubbens medlemmar har tillkommit i år och idag består klubben av 57 medlemmar varav 14 är kvinnor. Ändå är det några som lämnat oss av naturliga skäl som t ex flyttning till annat land eller studieort.

Utställande fotografer kommer också att visa den utrustning de använt för att ta sina bilder.

Välkommen!

Eders Hängivne

PS
Det finns fika att köpa båda dagarna

Veteranbilsfolket

Om trevliga samtal

Folk som har gamla grejer som hobby har en vänlig inställning till omgivningen. Och visar man intresse för just deras specialintresse så är det bara att prata på. Fotograferar man med en klassisk kamera och film är det ingen som rynkar på näsan utan man får svara på frågor i stället. Det ena ger det andra. Vi är alla med i samma familj på nåt sätt. Här är till sist några bilder på veteranbilsfolket på Classic Car Week i Rättvik.

Det går åt mycket tugg och dricka på en cruising. Inte bara bilen behöver tankas.

Fast ibland är man inte på prathumör

Gemenskap är ett passande ord i detta sammanhang

Och det kan rent av vara en familjeangelägenhet.

Första parkett till cruisingen. Landsvägens båda sidor var fyllda av "bänkade" åskådare.

Eders Hängivne

PS
Ja, ni ser själva att jag tog lite svartvitt också. Men bara två halva rullar i min moderna Zeiss ZM med Sonnar f1,5/50.

Bulliga bilar

Om den gamla stilen

Mina tidigaste minnen av bilar är att de var bulliga saker med fyra hjul. Ett i varje hörn. När man gick in i dem verkade de stora som hus och det fanns gott om plats att leka i dem under färden. Utom i farfars Austin. Den som kallades "ryggsäcken". I Rättvik såg jag några bulliga rariteter. De är inte så vanliga på träffarna då de är lite äldre än de populäraste modellerna från raggaråldern. Några fick jag bilder på.

BMW 502 från 1958. Tyskarna höll kvar bulligheten längre än jänkarna.

Cadillac -53

Dodge -49

Pontiac Streamliner -48

DeSoto -47

För att bevisa mina bulliga barndomsminnen visar jag här en bild från en resa mellan Åmål och Klässbol. Det är ju inte långt men en fikapaus kan alltid behövas. Jag står framför morbror Nils som dricker kaffe framför deras bulliga bil. Året är 1961.

Fabror Berndt hade en bullig Merca men den har jag ingen bild på. Bara roliga minnen.

Eders hängivne

Chevrolet BelAir

Kärt barn har bara ett namn

Det här är en av mina favoriter. Populär som veteranbil är den också. Det finns många på alla träffar. Här är några varianter.

Gul

Dansk och lite äldre

Slemgrön

Ljusgul

 Orange

Den närmaste bilen är en -55a, tror jag. Killen är av yngre årgång.

Eders Hängivne

PS
Ja, det kommer ännu mer... 

PPS
Alla bilder i mina inlägg från Rättvik är tagna på film med en gammal Olympus OM-2N