Pro Memoria
Fotoalbum - den gamla fotoboken
Om ett sant nöje
Vem har väl inte ett gammalt fotoalbum liggande nånstans? Jag har åtskilliga men tittar jag i dem? Inte ofta. Jag har gjort ett par fotoböcker. Tittar jag i dem? Inte ofta där heller.
Likväl har jag nu gett mig in på att skapa ett fotoalbum av mina svartvita porträttbilder som jag kopierat i mörkrummet. Det är lite kul att hålla på med fysiska bilder som man inte behöver en dator för att se på. Och det är behändigt att ta med till en fika med fotovänner eller ta fram hemma när man har besök.
Albumet har jag köpt på BGA.se av storleken 25x25 cm. Då passar det utmärkt att köra kvadratiska bilder (även från 24x36-negativ)
Det fina är att albumet inte behöver var färdigt innan man visar det och att det inte behöver någon utrustning för att titta i det. Här nedan några exempel från dagens status.
Några kändisar har hamnat framför min kamera också
Tommy Hansen, frilansfotograf
Niklas Strömstedt, artist
Mor och dotter
Anders Berlin, fotovän i Norrköping
Olle Janson, ingenjör, kollega och poolvärdskompis i Retrokamerapoolen
Strängt taget blir det här ett dyrare sätt att göra en fotobok men eftersom den inte behöver göras färdig på en gång så kan man se det som en avbetalning.
Eders Hängivne
PS
Bilderna är insatta med transparenta fotohörn. På så sätt kan jag ta loss dem för att t ex använda till någon utställning. På baksidan har jag skrivit upp negativnumret för den händelse jag skulle behöva kopiera flera. I min mörkrumsbok har jag alla data uppskrivna från kopieringen. Det blir lätt att göra en ny kopia.
Porträttfotografering
Om gamla negativ
Jag har tagit en massa porträtt genom åren sen jag började med svartvit film 2008. Nu har jag börjat kopiera de bästa i mörkrummet, ett drygt 80-tal. Jag kör på Ilford varmtons fiberpapper som jag tycker blir snyggt när det är klart. Jag använder den sidenmatta sorten som är lättare att retuschera (om nödvändigt). Det är för all del lite svårare att få bra kopior än med blankt papper. Jag skruvar upp kontrasten en hel del så blir det bättre. Samtliga bilder här nedan är nyligen kopierade.
Jag kör dem med bildyta 18x18 cm på 20x25 cm papper. Avsikten är att sätta in dem i ett album senare.
Jag har naturligt nog många porträtt på min närmaste familj (som ovan) men det finns också mer eller mindre kända personer i mitt galleri.
Eders Hängivne
PS
Än har jag bara kopierat ca 10% av alla planerade bilder. Så vintern är räddad.
Första gurkan skördad
Om första smaken
Nu har vi skördat den första gurkan. Det är den korta sorten. Den smakade bra men var hårig.
Vi delade lika
Eders Hängivne
Gurkornas paradis
Och en fotografisk gigant från Åmål
Frugan har fått gurkor på hjärnan. Så nu odlas det gurkor i alla hörn av bostaden och på balkongen. De verkar trivas väldigt bra i mitt arbetsrum. Åtta blommor så här långt och blomman sitter på ytteränden av en minimal gurka. Frun fröjdas medan jag oroar mig för det växande dunklet.
Olle Englund (1916-2004) är en fotografisk gigant som var med och startade Åmåls Fotoklubb 1948. När även hans hustru Irene dog ville släkten skänka hela hans fotografiska samling till Fotoklubben. Klubben har förvaltat Olles bildskatt och satt upp en websida med bilder från hans rika produktion. Det mesta bildmaterialet har lokalhistorisk prägel och värdefull för alla som levat i Åmål när han var verksam. När jag läser om Olle och ser bilder på honom slås jag av hur han som ung liknar en ung Henri Cartier Bresson. Han hade en diger samling kamerautrustning med alla tänkbara format och fabrikat. Bl a en svart Leica M3 med ett svart 35mm glasögon-objektiv. Jag undrar stillsamt om klubben vet vilken skatt de sitter på. Mycket synlig mässing där. Patina efter flitig användning. Det är inte så många svarta M3:or som är i omlopp. Lite avis är jag allt, även om det inte är en från första året.
Kolla Olles bilder här och njut. Läs gärna om honom och hans vänner i Fotoklubben. Om några år firar klubben 70-årsjubileum.
PS
Även jag var medlem i Åmåls Fotoklubb mellan 1985-2008 (då jag flyttade till Vällingby). Fast långt innan jag blev medlem åkte vi barn med på fotokklubbens många utflykter. Och jag kände Olle och träffade honom många gånger. Jag såg honom aldrig utan kamera.
Eders Hängivne
Film i nygammal kamera
Om Nikon S
Min Zeiss ZM ville inte ha en ny film! Så medan jag löser det problemet tänkte jag använda min gamla Nikon S från 1954.
Jag köpte den för rätt många år sedan på Tradera. Det var på den tiden analogfoto inte var så intressant för gemene man. Så den var överkomlig i pris. Slutaren behövde dock bytas så jag lämnade in den hos Schönherrs Foto som vidarebefordrade den till Kalle i Täby. Han gillar att pula med gamla Nikongrejer och en Nikon mätsökare får han inte ofta lägga händerna på. Det gick ganska fort eftersom han nog hade roligt =) När jag hämtade kameran på Schönherrs ville Lars-Erik Jansson köpa den av mig. Men det fick han inte.
Nå, nu sitter det en Tmax 400 i den och allt är frid och fröjd.

Och 5 cm-gluggen är på. Jag har en 8,5 cm också som jag ska köra lite med.
Eders Hängivne










