Bluefire Police - filmen utan korn

"Bluefire Police är en pankromatisk svart/vit film med ultrahög upplösning som är okänslig för infrarött ljus. Dess korn är så fint att det inte påverkar bilddetaljer ens vid kraftig uppförstoring."

"Bluefire Police är en film vars egenskaper inte kan bestämmas med vanligt standard ISO-tal. Istället specifiseras ett exponeringsindex, EI. I praktiken är ett EI-tal detsamma som ett ISO-tal."

Det där sista är egendomligt. Kan inte bestämmas men är i praktiken detsamma!

I höstas köpte jag ett kit med två 135-24-rullar och en flaska koncentrerad framkallare. Nu i våras körde jag rullarna i min Zeiss Ikon ZM med ZM Biogon 2/35. Dogmakameran fast med fel film.

"Sätt din kamera manuellt på ISO 80 för bildframställning eller ISO 100 för högkontrastig teknisk fotografi"

Jag satte den på ISO 100 då de bildexempel jag sett har dålig kontrast, snarare jämngrått och jolmigt. Likväl var det meningen att man skulle framkalla den utan kompensation för pressningen. Jag framkallade filmen i Bluefire HR. Flera agiteringsmönster och tider kunde väljas. Då mängden framkallare är något mindre/rulle än min Paterson-dosa anger så valde jag metoden med kontinuerlig agitering i 12 minuter (framkallaren tempererad till ca 21°C). Annars kunde man köra med intermittent agitering i 14 minuter och istället för att vända dosan, skaka den vertikalt var 30:e sekund. Ytterligare en variant med kompenserande agitering i 16 minuter var en modifiering av den på 14 minuter. Suck! Varför göra det så krångligt? Vanligt stoppbad och sedan fix i bara 90 sekunder.

Nå, hur blev bilderna? Negativremsorna sa mig att något har gått fel. Glasklart med några mörka fläckar här och där! Borde vara omöjliga att skanna men det gick bra. Döm själv.

Läsaren. Ellens 9 juni 2010. Beskuren.

Vid Huvudstaleden. Observera att inget gulfilter är använt.

Pensionerad Skylarkraket på Rymdbolagets terass.

Detalj.

En negativ sak upptäckte jag dock. Massor med små ljusa prickar. Min teori är att det är mikroskopiska bubblor som bildats vid den kontinuerliga agiteringen. Damm brukar ha skarpa kanter. Dessa var mer diffusa. Vid granskning med lupp ser jag verkligen inte några korn. De tre sista bilderna är skannade på 4800 dpi och ändå är det till sist bara pixlar jag ser vid kraftig förstoring. Det går nog bra att printa bilder för husväggar med den här filmen.

Slutsatsen blir att det här är en intressant film att fortsätta ta bilder med MEN
1) Kör den på ISO 80
2) Fotografera inte kontrastrika motiv
3) Framkalla i rotationstank för att slippa bubblor.

Mellanformataren

Mellanformatet växer!

Ni känner mig ju numera som Mellanformataren. Någon pseudonym måste man ju ha för att särskilja sig från mängden =) Plågat er har jag med nationalformatet ur min gamla Rollei och 6x6 är numera vardagsmat för alla jag känner på FS. Häromveckan damp det ner ännu en mellanformatare i Vällingby. Ja, en kamera då förstås. Min ungdoms kärlek utsträckt till 6x9. En Nettar 515/2 som ägts av en spanjor boende på den brittiska ön. Här är kameran som är något lite mer komplicerad än en Kodak Six 20 Brownie. Och med ett härligt objektiv, graderat i fot.

Fullt utvecklad

Fullt invecklad. Ryms lätt i jackfickan. 

Det är en pocketkamera med bälg som tar 120-film förstås. Objektivet är ett Novar anastigmat 1:4,5/10,5 cm med tider från B till 1/250 s och antireflexbehandling. Troligen tillverkad runt decennieskiftet 1949/50. Ingen tillbehörssko men blixtuttag finns (antagligen för att Zeiss Ikoblitz satt fast i stativgängan eller för att man ändå var tvungen att hålla upp plåten med magnesiumpulvret på behörigt avstånd för att inte bränna hål på bälgen =)).

Förra veckan tog jag dessa bilder och nu är en färgfilm på väg till labbet.

Tmax 100 och Xtol 1+1

Åtta rutor får man, så för att förlänga nöjet gäller det att vara långsam. Slow photography är en dygd i mellanformatet och en god medicin för stressade fotografer.

Det här är så nära man kan komma storformat i mellanformatet. Nästa steg är 4"x5" men det får nog vänta ett tag till. Då blir det slow på riktigt!

 Mellanformataren

Om hur en gammal kamera kan bli ett par år äldre på en enda dag

Snabbåldring är något man ibland tar till i produktutveckling för att konstatera hur hållbar en produkt kommer att bli. När det gäller gamla kameror är det andra metoder som gäller. Källmaterial från tillverkaren.

Min Rolleiflex Original som jag beräknat tillverkningsdatum på med hjälp av data hos Rollei Club har visat sig felaktigt. En bok om alla fabricerade objektiv från Carl Zeiss Jena mellan 1927 och 1991 berättar om att min Tessar 3,8/75 mm tillverkades som en av 8000 st mellan oktober 1928 - oktober 1929. Dessutom bland det sista tusendet. Kameran måste ha tillverkats 1929 eller 1930. Andra yttre tecken på kameran talar för det tidigare. Det är rimligt att tro att objektiven inte omedelbart kom in i en kamera. Det låg nog på hyllan ett tag. Olle Jansson har nyss begåvats med en Original han också men det objektivet är äldre och tillverkades för stereokameran Heidoskop men hamnade i en Rolleiflex Original mycket senare. Att den istället hamnade på en Rolleiflex Original beror nog på att efterfrågan på stereokameror gick ner och istället upp på de nya TLR:erna. Har man objektiv på hyllan så skapar man en modell för dem för att få tillbaka pengarna. Företagsekonomiskt riktigt handlat alltså.

Nå min kamera har alltså åldrats två år genom en snabb koll i en bok. I höst räknar jag med att den firar sin 81-årsdag och då får det väl firas med en rulle!

Mellanformataren

Glesbygdsutställning på Fotografiska och Drottningholm en ovanlig dag

Tunnelbanan var gratis idag så jag bestämde mig för att åka till Fotografiska och bese Anders Peterséns utställning "From back home". Det är ju mina härader också så det blev ett igenkännande av glesbygdens stämningar och folk. Det här är något som ingen infödd storstadsbo begriper. Att se utställningen var som att komma hem. Ok, jag gillar inte alla bilder men utställningen förmedlade just det som jag förväntade mig så helhetsintrycket var gott och smakade bra.

 Lite ledord för den oinvigde:
Folkets park, fylla, Opel Kapitän, original (originella människor), hästar (konstigt nog inga travhästar), översminkade lantfjollor, prästen, kläm på tuttarna, marknad, bilträff.

Nåt viktigt var på G

Det var nåt på gång på stan, det märktes. Hela svenska flottan verkade vara där inklusive några utländska farkoster. Alla i full flagg. Fullt med folk överallt. Men i Affes hörna var det lugnt (som vanligt). Jag fotograferade med två av mina nyaste kameror, ZM och en Nettar 515/2 (6x9). När jag tröttnat åkte jag tillbaka till Vällingby och bilade vidare ut till Drottningholm för att se om jag hade rätt när jag förutsade att parken skulle vara folktom denna dag. Nå, jag hade nästan rätt. Båda parkeringarna brukar vara fulla en lördag mitt i sommaren. Så här såg det ut idag.

Nästan folktomt

Jag avslutade båda filmerna på Drottningholm så ikväll blir det framkallning. Jag har visst någon oframkallad rulle i kylen också. Spännande.

Mellanformataren

Jag är en Rojalist

Lika bra att säga det med en gång. Jag kommer inte att hänga nånstans längs kortegevägen med Rolleiflexen eller sitta och hänga framför TV:n hela lördagen. Och ändå är jag Rojalist. Det är väl närmast en svordom i vissa salonger och sällskap att deklarera sin tro på kungahuset som ett gångbart statsskick i Sverige. Men det gör jag i alla fall. Och inte får jag betalt för att säga det heller. En bättre reklampelare för Sverige kommer Sverige aldrig att få. Många republiker är gröna av avund på de länder där monarkier fortfarande existerar. Skulle vi välja en kung demokratiskt? Det är ingen idé. Ingen vill ha jobbet så det är lika bra att den familj som har det fortsätter med det. De gör det bra. Även om de kanske inte är några lysande fotografer. Men det är ju inte deras jobb. Tänk om kungafamiljen skulle börja bete sig som paparazzis mot paparazzifotograferna?

Däremot är det många som vill ha jobbet som statsminister men "vem ska man ge jobbet när ingen som vill ha det kan tänkas få det". Citatet ur "Restaurangen vid slutet av universum" av Douglas Adams.
Jag återkommer när det är dags att välja i denna fråga. Nu är det monarkins högtid.

 
Foto: Scanpix

Mellanformataren

PS
Jag tror det är lugnt i Drottningholmsparken på lördag. Det är läge för lite slapp i skuggan av ett träd i parken i sällskap med en god bok och en kall öl (kanske den med en blå älg. När man vill vara för sig själv en stund).

PPS
Jag hoppas i hemlighet att de andra kungliga högheterna snart gör likadant så att man få ha parken för sig själv nån mer gång.