Funderingar på nytt nyårslöfte

Jag går som bäst och grunnar på ett nytt fotografirelaterat nyårslöfte. Det måste bli svårare att uppfylla! Det måste till lite ansträngning, precis som när man lovar att gå ner några kilon =)

Nedanstående kamera har figurerat i mina funderingar men kommer inte med i löftet. Däremot kommer den sannolikt att fotograferas med under nästa år. Det finns bara några hinder att övervinna först.

1. Den läcker ljus här och där. Främre trägaveln har en spricka som läcker. Bälgen läcker som en tätmaskig sil och ridåslutaren ser ut som ett flor. Jag överdriver förstås. Jag kåserar ju.
2. Objektivet, som är tillverkat 1896-1899, är rejält dammigt mellan glasen.
3. Jag har ingen aning om kasetterna läcker ljus eller inte.
4. Kasetterna är avsedda för glasplåtar så antingen skaffar jag glasplåtar i lämplig tjocklek och belägger med emulsion, eller så sätter jag fast bladfilm på någon lämplig utfyllnad med samma tjocklek som glaset.
5. Andra mindre hinder kan dyka upp under tiden, såsom finansiering av bladfilm 18x24 cm t ex.

Ridåslutaren FRAMFÖR objektivet. Annars går det åt mycket tyg om man ska ha den FRAMFÖR filmen =)

 

Så just nu nagelfar jag internet efter information om storformatskameror samt fotografering med desamma.

När, inte om, jag får den i brukbart skick ska jag ta bilder med den. På film, ty inget nu existerande minneskort kan rymma en bild av denna storlek med samma upplösning.

Eders förbundne

Oväntad internationell framgång

För andra året har jag deltagit i The Everyman Photo Contest. Resultatet har nog varit klart ett tag men jag tittade in mest för att kolla. Den här gången fick jag dubbel utdelning från förra året. Två bilder. Och båda har varit refuserade i Galleri FS. Tänka sig! Nå, det är bara roligt att det går bra någon gång.  Det är ju trots allt inte samma jury. Här är de publicerade bilderna.




I kategorin people/portrait
Titel: Eyecatcher




I kategorin travel/architecture
Titel: Broken wings

Råcksta Träsk

Området kring Råcksta Träsk och neråt Kanaanbadet vid Mälaren är ett populärt strövområde i Vällingby där många flanörer tar sig en nypa luft på helgdagarna. Här är några bilder från förra helgen.




Vy över Träsket




Flanör




Andmataren







Alla bilder tagna med Leica M3, Elmarit 90mm/f2,8 och Tri-X

Bergsgatan 3 - lördagsstängt

Min klubbkompis Bengt Gustafsson ringde på fredag och tipsade mig om att det fanns en del tillbehör till Rolleiflexar hos Sergel Fotos affär på Bergsgatan 3. Nu var jag rätt trött efter hemresan från Finspång där jag jobbar under veckorna så jag tänkte ta det idag, lördag. Men det var stängt. Och inte bara stängt, det såg verkligen igenbommat ut. Som om affären hade upphört för eviga tider. Nu vet jag ryktesvägen att de bara har öppet måndag till fredag så jag får ge mig till tåls en vecka till och hoppas att det finns nåt kvar =)

Bilden tagen med min Super Ikonta 532/16 på Tri-X

Zeiss Ikons misstag och hur man rättar till det

Eller hur man får 12 bilder ur en Super Ikonta 532/16

Zeiss’ konstruktörer hade väl en dålig dag när de konstruerade modell 532/16. Det är en mätsökarkamera med formatet 6x6 cm på 120-film. Alla vet ju att man får ut 12 bilder på en 120-rulle med den storleken på bilderna. Men inte i en 532/16. Där får man bara 11! Om man laddar film enligt instruktionsboken, vill säga.

Misstaget konstruktörerna begick var att använda ett bakstycke där det röda fönstret sitter i en position för 6x9 cm! Eller också hade de väldigt gott om såna bakstycken och måste hitta på ett sätt att bli av med dem. Möjligen kan det ha beordrats högre upp i företaget. En gåta är det.

Enligt manualen ska man ladda filmen på ett speciellt sätt för att räkneverket ska fungera. Gör man inte det får man bara ut 8 bilder eftersom man då måste hålla sig till det röda fönstret. Man ska först vrida fram till ruta 1 i det röda fönstret och sedan ställa räkneverket på 1 och sedan räknar kameran till 11. Redan vid ruta 1 har man kört en bra bit in på filmen (drygt en halv 6x6-bild noga räknat) och därför finns det bara plats för en halv bild i slutet av filmen! Sorry, du får bara 11 bilder.

Eftersom jag är ingenjör, skäms jag över den tyska grenen av skrået som gjort denna halvmesyr på en i övrigt trevlig kamera. Nu behöver man dock inte vara ingenjör för att överlista dumma tyskar. Det räcker med lite vanlig svensk list, varken våldsam eller argan.

Jag har sparat några bakpapper från tidigare 120-filmer där tejpen sitter kvar så jag lade helt enkelt in papperet i kameran och såg till att tejpen hamnade utanför 6x6-maskningsramen i kameran, fällde ihop bakstycket och studerade innehållet i det röda fönstret. Det handlar ju om att stanna så tidigt att man inte kör in en halv ruta på filmen utan bara någon centimeter som på en Rolleiflex eller annan mellanformatare. Nå, det var tomt. Inget synligt tryck. Jo, i ena kanten anade jag stapeln på ett K i Kodak.

Sista gången jag laddade kameran med Tri-X (vad annars) vred jag alltså försiktigt fram tills jag såg samma sak i det röda fönstret och har kört en hel rulle med 12 bilder. Emellertid har Zeiss’ konstruktörer lagt in en spärr efter 11 rutor på räkneverket så sista bilden måste tas genom att pilla på armen under objektivet, inte genom att trycka på utlösaren. Dessförinnan måste man dra fram film utan att ha ett stopp att luta sig mot. Jag har kontrollerat att det går 1+1/6 varv till sista rutan.

Jag har nyss framkallat filmen och kan nöjd konstatera att jag lyckades. Här nedan några bilder från den filmen.



Rulltrapporna upp mot Kungsklippan vid Rådhusets station.



Julgranen på Centralen


Eders förbundne

Mellanformataren