Vågen del 2

Nu är det elva dagar sedan jag ställde mig på vågen och insåg att; nu får det vara nog! Om ni undrar hur det har gått ska ni få svaret här. Jag äter mer än någonsin....

Dock äter jag rätt livsmedel med mycket proteiner och framförallt äter jag inget socker. Det går väldigt bra och jag har konstigt nog ingen abstinens. Kakor finns tillgängliga och i frysen finns det supergod glass men jag väljer bort det med lätthet.

Det är lite som att sluta röka, det är bara att bestämma sig och köra på!

Får jag lov att fresta er med lite fikabilder så här en fredag?

3,5 kg lättare önskar jag er en trevlig nationaldag och helg.

På återseende/Carina

9 minuter & 33 sekunder.

En natt i augusti satte jag på 135án på kamerahuset, gick bakom villan för att slippa störande ljus. Ja inte för att vi har så värst mycket av den varan mitt i natten här ute på landsbygden men dock...

Undrar ni kanske om jag inte är mörkrädd? Nope inte ett dugg, det enna spöket tar inte det andra ;-) ;-)

Pannlampa på huvudet, dels för att kunna se inställningar på kameran och dels för att slippa trampa på en jäkla massa daggmaskar som verkar ha fest på vår gräsmatta ända tills morgonen gryr. 

Stativ riggas och sen börjar försöken till bilder så som jag ville ha dem där och då. Ett antal bilder blev det innan jag var nöjd, och som ni förstår på rubriksättningen så stod jag där ute i daggmasksfesten ett bra tag innan jag fick just min bild ;-) 

Som ni säkert även kan tänka er så fick jag ju stå blickstilla medans kameran var igång, pannlampan fick ju inta mörkt läge för att inte störa. (Trampa på de små liven ville jag ju inte heller, inte medvetet iallafall.) Sedan om det har någon betydelse för fotograferingen vid så långa slutartider har jag ingen som helst aaaaaning om men jag vågade inte chansa. Någon som vet?

Varsågoda, här bjuder jag på 9 minuter och 33 sekunder av mitt liv!

Tack för idag!

På återseende/Carina

Landskapsfotografering eller inte.

Landskapsfotografering är inte min starka sida, jag älskar och beundrar vackra bilder som förmedlar djup och själ i just det ämnet. Dock har jag svårt att få till det där själv det är bara att erkänna. Ibland får jag till det men det är nog rena turen ;-)

I höstas gick jag upp okristligt tidigt och styrde Volvon mot Skäralid, här ska fotas vackert i den fina naturen som finns där tyckte jag. Sprakande höstfärger i soluppgång, det kan väl inte gå fel?

Nja...jag kom hem med många bilder som ratades direkt (själlösa)...sen hade jag ju de där andra bilderna, de som är lite mera jag. De som jag fann på vägen runt den lilla dammen och några som jag arrangerade själv på en bänk. 

Med en önskan om att alla får en fin kväll ger jag er några av mina Skäralidsbilder, några med och några utan själ ;-)

Och ja, just det...sen körde jag ju till en annan plats och fotade svampar men de bilderna får ni se en annan gång.

Tack för att ni läst och tittat ända hit.

På återseende/Carina 

Lycka.

Lycka är att gå utanför dörren, stoppa fötterna i sandalerna och släntra ner för grusvägen. Det är 50 meter, sedan står de där och bara ber om att bli fotade i det tidiga kvällsljuset. 

Lycka är...att gå grusvägen hem, sparka av sig sandalerna och sätta minneskortet i datorn.

Lycka är att redigera, var och en på sitt sätt.

Mer än så behövde jag inte idag. Andas in...andas ut...känn min sinnesro.

"Storasystrar är som maskrosor i livets gräsmattta"//Charles M. Schulz (undrar vad vi lillasystrar är då, Tusenskönor?)

Tack för ni läst och tittat ända hit.

På återseende/Carina