Varför gillar fotografer förfall?
Jag har bildbehandlat bilderna i Lightrom CC på plattan. Om man sparar en bild från CC- molnet ner på plattan får bilden formatet .jpeg, vilket fotosidans blogg inte tar och jag måste ändra formatnamnet till .jpg. Varför är det på dette viset?
I övrigt kanske någon vet varför det är så fascinerande att fotografera förfall. För egen del tycket jag om att följa förfallet fotografiskt. Jag återvänder för att dokumentera förfallets fortskridande.
Förra gången jag fotograferade denna bil var kylarsmyckningen kvar. Jag har fotograferat denna bil några år nu. I början var bilen intakt i fronten och bildörren stängd.
Vintern har gått hårt åt det gamla torpet och någon har lagt en presenning över det läckande taket. Då jag fotograferade torpet förra året var taket helt.
Nedanstående bilder är inte på något jag följer just nu. Det stora förfallna huset har jag precis upptäckt och jag kommer antagligen att återvända för att se om något ändrats.
Den här entren fotade jag för det "vackra" förfallet.





Kan det vara att det finns en sorts skönhet i förfallet? Kan det också vara en generationsfråga? Finns det en ingrediens av nostalgi inbyggd?
Jag tror att detta förfall i nobel tillbakadragenhet triggar våra sinnen till att fundera över vad det en gång kan ha varit, och representerat, för människor som nu är borta. Sedan - när det även är högst dekorativt, så är saken klar för fotografen.
Ja, jag är lite inne på samma. Jag kan stå där vid torpet och "höra" barn leka och någon som står i dörren och ropar "barn nu är maten klar"
Väldigt härliga bilder..
Mv/Gunte..
Nytt har nog mer räta linjer och plana ytor. Dessutom finns inget att fantisera runt ikring.
/MA
Ja så är det nog.
Så är det. Det finns förmodligen mer att upptäcka än en bild som avbildar det kliniskt perfekta även om det kan vara intressant kom jag att tänka på.