Klart för landning

Jag var häromdagen och fotograferade fåglar som gick in för landning på vattnet. Bilderna är delförstorade en hel del men jag tycker de funkar bra ändå.

När man tar porträtt måste man nog ha en idé eller mitt första försök på egen hand i Porträttfotografering.

För ett bra tag sedan gick jag en studiokurs på Kulturama. Inte förrän härom veckan tog jag mig i kragen och gjorde mina stapplande försök att  helt på egen hand ta lite porträtt i studio. Nu är jag så lyckligt lottad att fotoklubben som jag är med i , Midsommargårdens fotoklubb vid Telefonplan, har studiomöjligheter. Det tål också att nämnas att vi har tillgång till mörkrum för den som är intresserad.

Min tanke var att inte ta porträttbild rakt av utan att snarare sätta en idé på sensorn. Min fru, som är van att se kameror runt sig,  ställde upp. Idéen var att låta kvinnlighet kollidera med med den manliga världen om än på ett  kanske lite naivt sätt. Man får inte lägga ner sina idéer även om man har sina dubier. Man lär av gamla idéer, som ger nya ideér! Då var det bestämt. Vi travade iväg till en vintagebutik på Åsögatan och inhandlade en herrhatt. Till detta ingick min ullöverrock i rekvisitan samt att lite sminknining skulle göra sitt till, framför allt då knallröda läppar. Till saken hör också att jag vid något tillfälle har sett en afrikansk fotograf som på sina porträttbilder hade mycket färglada tyger med fantasifulla mönster som bakgrund. Detta måste prövas var min tanke. I idéförverkligandet ingick också lite Lightroomtrixande för att komma så nära mitt mål som möjligt.

När man kommer hem och tittar på bilderna så märkar man att bilder sållas bort pga av att den rätta känslan inte infunnet sig. Annat som man upptäcker är  att hatten kanske skulle rengjorts från damm eller att bakgrundstyget skulle ha strykits för att veck ska "komma ut ur huvudet". Men beträffande vecken kanske det ger lite liv åt bakgrunden - vad vet jag.

Det är ju en sak att fotografera sin fru, en annan sak att fotografera någon som man inte känner så väl. Så om det är någon som skulle kunna tänka sig att ställa sig framför kameran med mig bakom så är det bara att höra av sig. Jag tänker utveckla det här med en brokig bakgrund så tänker efter vad "Du är för färg och mönster" som så att säga skall komplettera den Du är, är tanken!

Slussenbilder till vilket pris? eller jag har lyssnat till kritiken (på gott eller ont?)

Jag har några bilder från samma ställe i Slussen, som i mitt tidigare blogginlägg. Dessa två bilder tycker jag är betydligt mer spännade än min tidigare bild som nog är lite rakt på utan att något att upptäcka.

Andreas Nilsson, Breadfield, säljer sin Slussenbild för 5700 kr. Jag säljer min för 11 400 kr

Jag läste om att Breadfield fungerar som plattform för fotokonst. Fotosidan har plockat ut en bild från Slussen tagen av Andreas Nilsson, som ingår i gruppen Breadfield, som en representativ bild för gruppen. Om man länkar sig fram till bilden på Breadfields hemsida så finner man att Andreas Nilsson säljer sin bild för 5700 kr. Bilden hittar Du här. Du kan ju jämföra bilden med den jag har tagit som Du finner nedan. Om Du är intressead av att köpa den så leveras den i ett enda exemplar , Din bild blir alltså unik, för 11 400 kr  - häpp!

Missa inte detta del II

Den monokroma grå bilden på de ryska familjerna kan med rätta betraktas som tråkig. Jag noterar att väggen tar till sig för myckert uppmärksamhet Jag har upptäckt att man behöver en strategi eller veta vad man vill när man efterbehandlar en bild. Det är också tydligt att man inte kan ha samma strategi för en och samma bild i färg som monokrom. I färgbilden ville jag få fram en känsla av målning och om jag får använda "sakra lkänsla" som komenterades i mitt förra blogginlägg. Dvs frihetsgraden är ganska hög och accepteras av betraktaren.

Men detta fungerar inte i detta fallet för en monokrom bild. Resultaet skulle ifrågasättas och efterbehandligen skulle antagligen betraktas som tafflig. För  den monokroma bilden får man ha en delvis annan strategi. Resultatet av de  åtgärder som vidtas måste ge en bild som inte framstår som verklighetsfrämmande.

 Att lyfta fram kvinnorna och barnet är centralt. Ljuset som kommer uppifrån får skippas. Jag har ljusat upp den äldre kvinnans byxor och barnets tröja. Jag har även ljusat upp den yngre kvinnans byxben något, samtidigt som jag mörkat ner byxbenen på mannen som sitter till vänster. Allt detta för att fokusera på händelsernas mitt. Jag har placerat männen i en något mörkare miljö men bara tillräckligt för att det ska verka naturligt. Vidare har jag ljusat upp lite på stenbeläggningen framför kvinnorna, som jag tagit med lite mer av. Jag mörkat ner väggen och plockar fram lite struktur för att ytterligare accentuera det viktiga i bilden. Männens händer har också tonats ner lite för att minska uppmärksamheten. Slutligen har jag ljusat upp scenen ytterligare mellan de båda männen.

Jag kommer nu att låta bilden vara på detta sätt några dagar för att återkomme med nya ögon och se om den håller eller om jag måste ändra på något.

Bild 1 har i princip passerat det digital mörrummet utan större påverkan.

That´s all folks!