"Street Art in my Heart" eller varför saker och ting inte går som man tänkt sig

Jag skulle haft en utställning av gatukonst på ett kafé i början på december. Kommer just tillbaka från kaféet och har fått veta att fiket ska säljas. Om affären går i lås får jag prata med den nye ägaren. Om inte blir det att visa bilder i mitten på december. I alla händelser visar jag här några gatukonstbilder som jag bevarat till eftervärlden och tänkt ställa ut.

Många gatukonstnärare har numera en gallerikarriär och målar på duk, vilket jag tycker är ganska avslaget. Jag anser att en gatukonstbilds själ är den yta som den sitter på och de stadier av förfall som den genomgår. Enligt mitt sätt att se är en bild av den typ Du kan se nedan mycket bättre en en "gatukonstbild" målad på en duk.

Missa inte detta! En och samma bild - 3 olika vinklingar.

Jag fotograferade en rysk familj vid slottsgården i augusti. Jag märker att många som, betraktar bilden inte riktigt ser det jag ser. Jag ser två kvinnor, som riktar hela  sin uppmärksamhet mot barnet i mitten, medan de två männen inte riktigt är närvarande, speciellt mannen till vänster. Förmodligen är det så att den unga familjen (de två vuxna till höger) är  ute och semestrar med någons svärföräldrar. Jag ser även något av en gammal målning i bilden.

Emellertid kan man väl förklara den översta bilden för orginalet. Så såg det ut. Eftersom det röda dominerar i mitten så testade jag även en monokrom bild.

Då jag inte vad nöjd med detta och då jag inte tyckte att bilderna riktigt speglade det jag ser så förstärkte jag min uppfattning om bilden i den nedersta och tredje bilden. Jag ville ytterligare marginalisera männen och lyfta fram kvinnorna och barnet. Männen får sitta i lite "dunkel". Det nedtonade röda får bli ett blickfång, som ytterligare drar blicken mot centrum i bilden. Jag drar ned det blåa i männens jeans. För att förstärka min målningkänsla låter jag ljuset komma uppifrån och ytterligare leda blicken mot händelserna centrum. (Det hela är gjort i Lightroom)

Några trevliga timmar med Kurre i Ågesta och test av mitt nya Canon 50 mm 1,2 L

Jag var tillsammans med Kurre i Ågesta en dimmig förmiddag där  vi gick omkring och tog bilder, diskuterade som vanligt allt mellan himmel och jord samt intog en medhavd lunch. På kameran hade jag mitt nya objektiv och vi försökte bekanta oss med varandra.

Jag är speciellt nöjd med första bilden på Kurre. Kurre håller på att fotografera, något vänd bort från mig. Jag ropar till på honom. Han vänder sig om och jag tar bilden. Han hinner således inte ordna sina anletsdragen innan bilden tas.

Beträffande "vassbilden" kom jag att tänka på att bilden kanske blir bättre om man spegelvänder den. Ögonen vandrar från det nedre vänstra hörnet till de som fiskar i det övre högra hörnet. Känns liksom lite "bekvämare". Eller.......?

Är de här bilderna bra eller dåliga? I så fall varför?

De här bilderna är tagna i Egypten 2008, då en diktatur och polisstat. Ett land med en ofantlig skillnad mellan fattig och rik.

Hur ska man närma sig dessa bilder?

Är en bild bättre för att den är tagen i Nordkorea?

Jag ser på Fotosidan att en bild tagen av Åke Eriksson i Nordkorea 2005 finns att bjud på, på Stockholms Auktionsverk. Samma år tog jag nedanstående bild. Jag har lärt mig att man inte bara köper en bild utan att det måste till andra värden än att just vara en bra bild. Åkes bild innehåller en strappatsrik resa till en diktatur  och jag tog en promenad till slottet. Jag vill minnas att då bilden blev årets bild läste juryn in frihetslängtan i kvinnans blick eller något annat krystat. Jag tror att det rätt och slätt är nyfikenhet det är fågan om.

Jag tävlade några vändor i våra fototidningar då  det begav sig då jag tyckte/tycker att bilden var/är bra, men noll respons.