Idag var jag vid Strömmen och fotade i 15-gradig kyla.

För att klara fingrarna i kylan använde jag mina tumvantar som jag beskrivit tidigare med den skillnaden att jag tagit på mig dubbla bomullsvantar, som jag handlat på apoteket och si det funkade hyfsat. Efter ett tag blir man kalla om tårna och jag får väl undersöka hur man löser det problemet. Sockorna som jag inhandlat i en jaktaffär och ansågs vara bland det bästa ger upp efter någon timme.

En ”främmande” fågel fanns att finna, som jag inte sett tidigare - en skarv. Jag fotar fortfarande på fri hand med min Canon 7D och mitt Canon 100-400 mm tele. En erfarenhet så här långt är att man måste vara på alerten med exponeringskompensationen p.g.a ljusförhållanden och att fåglarna ömsom är mörka och ömsom vita.

Nedan några bilder från dagens skörd. 

Stilleben - hög hätfighetsfaktor!

Vi hade i torsdags tematävling i Midsaommargårdens fotoklubb. Temat var stilleben. Stilleben arrangeras företrädesvis av sådant som går att finna i hemmet och det tog några dagar innan poletten trillade ner. Att komma på och arrangera ett stilleben är en höggradigt kreativ process. Har man väl kommit igång så jobbar hjärnan på och nya uppslag ger sig tillkänna. 

 De tre stilleben nedan är hämtade från min frus värld. Hon syr, stickar och har gjort smycken.

Mer fågelbilder från Strömmen i Stockholm

Jag var ute igår igen med min Canon 7D och 100-400 tele. Jag fotade på fri hand och körde med 1600 ISO genomgående.

Ett problem när man fotar i kylan är att man blir kall om framförallt fingrarna. Jag har försökt lösa problemet genom att köpa tumvantar, som är delade och som har en  inbyggd fingervante. Vantarna har även ett fack på ovansidan av fingrarna där kan man stoppa in en påse, som när den kommer ut i luften blir varm. Påsen är förpackad i ett föslutet hölje. Värmepåsen håller värmen en hel dag. Emellertid kvarstår problemet att hålla tummarna varma.

Nu måste jag bara skriva om bedömningen av första omgången i Grand Prix i Kamera & Bild

Jag skrev ju tidigare i min blogg ”Att tänka på om Du ska få tävlingsbilder placerade i Foto och Kamera & Bild” och man kan säga att analysen håller.

- På första plats är det människor och i det här fallet barn.

- 4 av bilderna med barn, vilket rimmar till 100% med min analys.

- 7 av 10 bilder innehåller människor, vilket också är mitt i prick.

- Det är fifty fifty vad gäller SV eller färg och även detta till 100% i paritet med vad jag skrivit tidigare.

(Man kan undra över om det är en slump att det är 5 män och 5 kvinnor, som blivit placerade.)

Det finns en ”naturbild” som i mina ögon är photshopad, vilket inte är fel, men som Severus uttrycker det ” Det är roligt när någon fotograferar djur och får fram känslan, av att ha fångat en personlighet………Jag gillar enkla bilder på djur, rent och snyggt utan krimskrams”

Det finns också en bild på två korvar på en tallrik, som väcker minnen hos Severus tillfogar ”Dött och förkolnat, ändå har de lagt korvarna på tallriken” . Som jag ser det är korvarna inte alls förkolnade utan exponerade utifrån den ljusa tallriken ,vilket har gjort korvarna mörka.

Nu till något helt annat

Jag var ute igår och testade min Canon 7D och mitt 100-400 mm tele vid strömmen i Stockholm. Jag körde på fri hand med lite olika ISO från 800 till 1600.

Nedan några bilder som aldrig kommer att vinna någon fototävling!

Har kultureliten alla indianer i kanoten ? En spaning!

Poeten Anna Hallbergs ondgör sig, i en artikel i DN kultur den 7:e januari, över att "kultureliten" inte får tillräckligt med bidrag så att man slipper den föraktliga kommersialismen: ”så länge som litteraturdiskussionen styrs av ekonomiska intressen kommer kvalitetslitteraturen vara en deppig förlorare. I böckernas värld handlar allt om pengar och värden som minne, stabilitet, offentlighet och demokrati får stryka på foten". Hon lyckas också  med konstycket att skriva, som DN uttrycker det,  en ”rasande betraktelse över dagens kulturklimat” med fokus på litteratur utan att en enda gång använda ordet ”läsare”.

I slutet på artikeln spårar det ur då hon antyder att Sverige är på väg mot ett nationalsocialistiskt samhälle. Resonemanget backar hon upp med med argument som att det kommer ut böcker, vilka  behandlarom  andra världskriget, ”som om det vore en myt eller saga”, vilket skulle tyda på en kollektiv minnesförlust avseende andra världskrigets fasor. Hon spinner vidare på resonemanget och skriver: ”Minnesförlusten och den långsamma , svagt glidande avdemokratiseringen. Är inte det vad alltihop egentligen handlar om?” Hennes slutkläm få mig att undra om hon följer med i vad som händer i samhället idag. Hon påstår nämligen att om Sverige inte har råd att försörja en ”kulturelit” så kommer vi att drabbas av ett minnesförslöande samhälle, som på sikt urholkar demokratin och ökar skillnaderna mellan klasser.

Anna Hallberg tycks  föga besitta kunskap om det kunskaps- och informationssamhälle vi lever idag. Bara för nämna något, om Anna Hallberg orkar lyfter ögonen ovanför bokkanten, finns det ett ganska utbrett historieintresse i Sverige. Man kan söka kunskap via böcker, magasin, radio och TV. Vad gäller TV så kan man förkovra sig genom dokumentärer och serier som bygger på historiska händelser.

Påståendet om att det pågår ”en svagt glidande avdemokratisering i Sverige ” är en ganska allvarlig anklagelse och beträffande att ”offentlighet och demokrati får stryka på foten” kan jag upplysa om att Internet finns. En avdemokratisering är inte möjlig i öppna samhällen där informationen i form text och bild flödar fritt inom och över nationsgränser och det är inte ”kultureliten” som står för detta flöde utan vanliga människor, som står i händelsernas centrum. I totalitära länder försöker man strypa informationen och händelserna i Iran tyder på att det just, trots allt , är det okontrollerade informationsflödet, som kommer att fälla diktaturen för eller senare.

När jag läst Anna Hallberg, som enligt henne själv bara har kunskap om böckernas värld, började undrar över om det är allmänt förekommande att kultureliten kan sitt ämne men i övrigt så att säga paddlar omkring utan att ha  alla indianer i kanoten? Jag kommer då att tänka på Göran Greider och Göran Rosenberg som ställde upp i På Spåret på TV. Mitt intryck var att det fanns övrigt att önska beträffande allmänbildningen.

Således min spaning landar i två saker.

För det första: kultureliten ”kan” sin grej men är nog lite vilsna utanför det egna reviret.

För det andra: kultureliten inom ”text, bild och video” kommer att få konkurrens av ”vem som helst” som lyckas fånga ett större intresse med hjälp av de möjligheter som ny teknik ger. (som till exempel: skriv en bok , lägg upp den på nätet , ta betalt, läs den på en läsplatta)

"Baby it´s cold outside"