Sönderfall och Olle är förbannad

För ett par dagar sedan intervjuades en historielärare i lokaltidningen. Han menade att samhället höll på att falla sönder. Då menade han inte rent ekonomiskt, utan mänskligt och moraliskt. Att egoism och vinstintressen breder ut sig och att solidariteten försvinner. Jag kan bara hålla med honom.

I samma tidning fanns ett reportage om ett demensboende i Västerås. Olle Johanssons fru bor där, och hon har blivit utsatt för våld och stöld. Inte av personalen, utan av andra boende. Grundproblemet är att man inte har tillräckligt med personal på boendet. Och varför har man inte det? Det anses bli för dyrt att anställa mer personal. Så visst har vi ett sönderfallande samhälle.

Jag känner inte Olle, men av en slump träffade jag honom i centrum i fredags. Vi började prata med varandra. Olle hade behov av att lätta sitt hjärta. Han var förbannad. Han är över 90 år och menar att det är en stor skam att äldre människor inte får leva i trygghet. Olle är också full av ångest inför framtiden. Hur skall det gå för hans demenssjuka fru? Hur skall det gå för honom själv?

Olle är förbannad. Jag är förbannad. Länge satt vi tillsammans och var förbannade.

Postat 2013-08-10 10:58 | Läst 3088 ggr. | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Det är skönt att vi tycker olika

Just nu är det en livlig debatt på klotterplanket om gatufoto. Och det är bra att så många har så olika uppfattning. Hur skulle det bli om vi alla tyckte lika? Dött och trist skulle det bli. En levande debatt gör att saker och ting utvecklas. För mig är gatufoto bilder av det offentliga rummet befolkat av en eller flera människor.

Här visar jag två bilder från Västerås tagna från ungefär samma punkt. Vilken bild är mest representativ för Västerås? Det kan man ha olika mening om. Fakta är att parkeringshuset har fler besökare än domkyrkan och biblioteket tillsammans. För hundra år sedan var det annorlunda. Då fanns nästan inga bilar och ännu färre parkeringshus.

Postat 2013-08-05 16:35 | Läst 1891 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Sommarläsning: HCB och Göran Rosenberg

Jag har ägnat några dagar åt två fantastiska böcker. "Europeans" av Henri Cartier-Bresson och "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" av Göran Rosenberg. Båda böckerna är viktiga dokument när det gäller Europas 1900-tals historia.

Bilderna som HCB tagit runt om i Europa, tröttnar jag aldrig på. Historiska tidsdokument av en svunnen tid. HCB hade en fantastisk förmåga att utlösa kamerans slutare i precis rätt ögonblick. Varken för tidigt eller försent. Han var nog ganska unik när det gäller den egenskapen.

Göran Rosenbergs bok handlar om hans far som genom ett mirakel överlevde förintelsen. David Rosenberg hörde till de tusentals judar som stängdes in i gettot i den polska staden Lodz. Därifrån går hans väg till Auschwitz och senare till bl.a Ravensbryck och Wöbbelin innan han slutligen hamnar i Södertälje och får jobb på den stora lastbilsfabriken. Det är en skrämmande berättelse.

Allt som rör nazismen och förintelsen är egentligen ofattbart. Det är för otroligt för att man riktigt skall kunna fatta omfattningen av grymheterna. Men det ofattbara har hänt, och kan hända igen. Och det får aldrig glömmas.

Postat 2013-08-01 14:01 | Läst 969 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Jordbro 27 juli

Postat 2013-07-28 18:10 | Läst 1761 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Tidsfördriv? Behöver tiden fördrivas?

Min morsa var med sin intellektuella läggning en udda figur i arbetarkvarteret. Men det led hon aldrig av, för hon var också en social människa som kunde umgås med vem som helst.

När hon på sin ålders höst flyttade till "hemmet", så blev det litet knepigare. Där ordnades ofta tidsfördriv och underhållning. Det var dragspel och gulliga sånger. Personalen ville att morsan skulle vara med. Men då slog hon bakut. "Jag vill inte fördriva tiden, jag vill utnyttja den", sade hon. Med det menade hon att det var bättre att lyssna på radions P1 och höra på talböcker som handlade om det viktiga i livet.

Personalen på "hemmet" hade svårt att förstå sig på min morsa. Hon passade inte riktigt in, men möttes alltid med största respekt.

Människor är olika. En del behöver tidsfördriv, andra vill utnyttja tiden. Det är väl bra att alla inte är lika. Då skulle det bli väldigt tråkigt. Huvudsaken är att vi respekterar varandra.

Nog om detta. Här kommer några bilder på glada brudar som deltagit i Damrallyt i Västerås.