kameratposten
En annan dag.
Ja, så är det annan dag. Förhoppningsvis har de allra flesta haft en rofylld kanske eftertänksam, glädjefylld jul.
Personligen har dagarna varit mest existentiella ifrågasättanden gällande olika frågor.
Tillfälliga ögonblick.
Ens vatten.
Klart, grumligt, okänt, känt. Som en gammal lekplats när man ser den igen efter trettio år. Barnen är borta, rutschkanan står kvar i höga gräset. Himlen lyser igenom där många barn hållit sig fast när de väntat på sin tur.
En mamma försvinner i skuggan. En lite äldre flicka håller sig fast i hennes bakficka, det lilla barnet är tryggt i famnen på vägen hem till huset längre bort.
Lekplatsen som är kvar när alla har lämnat.
Han finns hos mig ännu...
W. Eugene Smith. Hans bild "walking to paradise" finns alltid hos mig och den väckte mitt stora intresse för hans berättelser.