Kameratposten
Ljus & Magkänslor!
Att vara fotograf, att välja att bli fotograf var och är ett liv. Man åker i en slags karusell, ni vet, som när man var barn och valde den där karusellen där ens ben hängde fritt ganska högt upp i luften i lagom fart men högt upp så man såg allt folk nedanför och man kunde se att de hade roligt, trivdes, kramades, skrattade.
Väl nere, pengarna var slut och det var dags att gå hem infann sig ändå längtan tills nästa år då tivolit skulle komma tillbaka.
Ljus ja, det är man beroende av och att försöka bemästra det som fotograf är också det en slags tur i karusellen. Det räcker såklart inte med ljus alltid utan det handlar också om kontakt. Oskärpa i bakgrunden är ju också ett val man har så väl som bearbetning, ja, valen man måste göra är oändliga anser man ibland och då säger jag till mig själv - låt den vara som den är. Fotografierna är ifrån förra årets Planket i Stockholm.
Seglare livet
Till mornarnas kopp kaffe öser minnesbanken ofta på med allt det där man varit med om. Kom att tänka på den egna tiden där min dåvarande svärfar ledde mig in på vägarna som en "gast" att kämpande ta sig fram på. Till er som inte vet vad en "gast" är så är det en yngre hen som står för slitet ombord kan man säga. Ser till att ankare, förtöjningar, segel sköts korrekt, slag sker snabbt nog, snaps och kaffe serveras under rätt tidpunkt och så vidare. Ett annat minne som dök upp var också sjösjuka.
Det var en hel del strapatser man varit med om vill jag lova. Tävlingsseglingar via segelklubben varenda torsdag, Vållö runt och Blå Jungfrun, båda är väldigt krävande seglatser och den senare är över ett dygn lång. "Gasteriet" påminde en om tiden i "lumpen" som granatgevärssoldat. När seglen var på plats och vindarna var goda kunde man sitta i "brunnen" och skoja, umgås. Men sen ändrade sig plötsligt förutsättningarna och kalabaliken gjorde sig gällande vill jag lova.
Ett minne från den här tiden är extra vackert för det fanns faktiskt oförglömliga sådana minnen självklart. Och det var precis när vi lagt till efter en lång seglats ut på sundet. Min svärfar fick ett mobilsamtal (jag hade inte min med mig) varpå han efter en stund knäppte av och sakta tog ned telefonen, böjde huvudet lite som om han samlade sig och vände huvudet mot mig och sa - Dan, jag har en rolig nyhet och log samtidigt. Du ska bli pappa!
Känslorna därefter är svåra ett skriva om, men tårarna av glädje infann sig och jag ville hem fort som fasen...
Det minnet kom upp faktiskt när jag tog den här bilden på en seglarskola utanför Menton i Frankrike.
De vuxna hördes ropa!
Kom att tänka på "badcirkusen" vilken pågick runtomkring en som barn, tonåring och under resten av livet så här långt.
Klockan åtta - nio om mornarna knackades det på dörrarna, hallåades hit och dit och uppmaningarna koka kaffe, blanda saft, ta med engångs, handdukar, en bok, frisbee, badboll och mycket mera därtill flög omkring inom husen man då råkade vistas i väggar.
Det var tider det, idag är det betydligt lugnare på dessa fronter kan man lugnt säga och troligtvis beror det på att en själv och barnen och så klart alla andra man umgåtts med genom åren också drabbats av förändrade utgångslägen liksom. Men bada vill man och idag hände det också för undertecknad.
Aningen sent, absolut, men så underbart det är att äntligen gå i vattnet, och ja, gå i, inte hoppa, dyka i, det stadiet är passerat.

Och så klart bar "Fotopeden" mig dit och fint sällskap hades det av "frugan"
Ja, det här får bli min kanal nu.
Min wordpress blogg har blivit för dyr, så har därför funderat ett tag på en annan väg att ta så därför blir det här och det ska så klart bli spännande att se hur detta ska gå.
Vill ju dela mina tankar både för eventuella läsare men förmodligen mest för mig själv om jag ska vara ärlig, och det ska man ju vara.
Att fotografera och att skriva, självgående beteende kan man nog kalla det och så är det ju, eller hur?
Fotografierna ifrån tre utställningar framställda och presenterade under våren det här året ligger och väntar på nästa event som känns i själ och hjärta.
Menar såklart Planket i STHLM som nu den 16-17 augusti, hur kul ska inte det bli?
Att träffas, snacka, och att verkligen njuta av alla dessa bilder.





















