Seglare livet

Till mornarnas kopp kaffe öser minnesbanken ofta på med allt det där man varit med om. Kom att tänka på den egna tiden där min dåvarande svärfar ledde mig in på vägarna som en "gast" att kämpande ta sig fram på. Till er som inte vet vad en "gast" är så är det en yngre hen som står för slitet ombord kan man säga. Ser till att ankare, förtöjningar, segel sköts korrekt, slag sker snabbt nog, snaps och kaffe serveras under rätt tidpunkt och så vidare. Ett annat minne som dök upp var också sjösjuka.

Det var en hel del strapatser man varit med om vill jag lova. Tävlingsseglingar via segelklubben varenda torsdag, Vållö runt och Blå Jungfrun, båda är väldigt krävande seglatser och den senare är över ett dygn lång. "Gasteriet" påminde en om tiden i "lumpen" som granatgevärssoldat. När seglen var på plats och vindarna var goda kunde man sitta i "brunnen" och skoja, umgås. Men sen ändrade sig plötsligt förutsättningarna och kalabaliken gjorde sig gällande vill jag lova.

Ett minne från den här tiden är extra vackert för det fanns faktiskt oförglömliga sådana minnen självklart. Och det var precis när vi lagt till efter en lång seglats ut på sundet. Min svärfar fick ett mobilsamtal (jag hade inte min med mig) varpå han efter en stund knäppte av och sakta tog ned telefonen, böjde huvudet lite som om han samlade sig och vände huvudet mot mig och sa - Dan, jag har en rolig nyhet och log samtidigt. Du ska bli pappa!

Känslorna därefter är svåra ett skriva om, men tårarna av glädje infann sig och jag ville hem fort som fasen...

Det minnet kom upp faktiskt när jag tog den här bilden på en seglarskola utanför Menton i Frankrike.

Lena Holm 2025-07-20 10:21

Hej Dan,
jag fastnade för bilden men läste förstås om dina strapatser som gast och förstår att just det samtalet var extra minnesvärt.
Hälsningar Lena

Besvara