Talgoxen matar sin unge

I ett tidigare inlägg har jag visat hur den större hackspetten matar sin unge. Nu har turen kommit till talgoxen som jag illustrerar i tre olika serier. Min spontana upplevelse är att talgoxens ungar är mer tydligt krävande i sitt beteende och att föräldrarna ser mer slitna och uppgivna ut än i fallet med den större hackspetten.

Serie 1 utspelar sig på tvättlinan där ungen sitter otåligt väntande på mat, rister på vingarna och näbbet vidöppet. Har noterat att ungarna har en markant orange färg i gapet som de vuxna fåglarna saknar. Reflekterar över om detta är en del i matningens signalsystem för att stimulera föräldrarna att stoppa in mat i gapet? Om Du som läser vet något om detta får Du gärna kommentera nedan.

Serie 2 utspelar sig på sittpinnen framför fågelrestaurangen. Samma scenario, hungrig gapande unge med orange svalg inväntar girigt en sliten förälder som med trött blick petar in solrosfröna i ungens gap. En kort stunds vila och sen iväg igen, i en till synes oändlig process och outtröttlig förälder.

Serie 3 utspelar sig uppe i tallen och ser likadant ut. Gapande ungen med krävande blick på den inkommande, luggslitna föräldern. En rask, till synes ganska osentimental, överlämning av maten i ungens gap och sen ett kort ögonblicks vila med trötta ögon medan ungen sväljer maten och på nytt öppnar det orangfärgade gapet. Dags att flyga en runda till...

Tack för att Du har tittat!

Om Du har kunskap eller egna reflektioner inom området som Du vill dela med Dig av är jag tacksam för Din kommentar. Mottar också tacksamt Dina synpunkter på bilderna och inlägget.

Hälsningar från Sävedalen
Per-Åke

Småfåglar i flykten

Har tidigare skrivit om min strävan att bli bättre på att fotografera småfåglar i flykten. En av nycklarna som jag identifierat är TRÄNING och jag fortsätter på den vägen med stort TÅLAMOD och hoppas också på lite hjälp av TUREN.

Under senaste fotopasset bestämde jag mig för att enbart satsa på fåglar i flykten och specifikt på de som kom inflygande från träden mot fågelmataren. Själv satt jag på vår altan i linje med träd och fågelmataren vilket betydde att de fåglar jag fotade flög i riktning mot mig. Jag använde stativ och riktade mot en punkt alldeles innan landningen. Skärpan förinställde jag och med 30 bilder per sekund, "precapture" och 1/5000 sekunds slutartid hoppades jag få några skarpa bilder per inflygning. Det blev totalt 7303 bilder under passet, varav jag efter granskning och redigering behöll blott 32 bilder. De jag är mest nöjd med ser Du i serien nedan.

En utmaning med min kamera, en Nikon Z5 II, är att vid 30 bilder per sekund och precapture är jag begränsad till jpg och elektronisk slutare. Detta ger något sämre teknisk kvalitet hos bilderna jämfört med RAW och dessutom uppträder fenomenet rolling shutter vid avbildningen av de snabbrörliga fågelvingarna. Eftersom detta är en begränsning hos min kamera har jag bestämt mig för att bortse från detta i min träning. I ett försök att undvika dessa brister testade jag ändå också att fota med ca 10 bilder per sekund, mekanisk slutare och RAW.  Utmaningen med denna inställning är istället att med 10 bilder per sekund och utan precapture är det mycket svårare att hinna fånga någon bra och skarp bild, jag är mycket mer beroende av TUREN. Den sista bilden i serien nedan är med dessa kamerainställningar och med 1/4000 sekunds slutartid.

Samtliga bilder är relativt kraftigt beskurna då jag jobbade med 320-430 mm brännvidd för att öka andelen fångster i bildramen.

Tack för att Du har tittat! Lämna gärna Din synpunkter, tips och egna erfarenheter i kommentarerna nedan, för mig och andra att utvecklas.

Hälsningar från Sävedalen
Per-Åke

Hackspetten matar sin unge

Ungen sitter tålmodigt och väntar medan föräldern hämtar solrosfrön i fågelrestaurangen. Matningen sker mycket försiktigt under lugna och kärleksfulla former. Hackspettens matning av ungarna skiljer sig därvidlag från talgoxarnas där ungarna är krävande och påstridiga och föräldrarna betydligt mer slitna än hos den större hackspetten.

Tack för att Du tittat!

Midsommarhälsningar från Sävedalen
Per-Åke

Gäster i björkstammen

En familj talgoxar har hittat sitt boende i en hålighet inne i en björkstam på vår tomt. Håligheten har bildats över tiden där en gren satt som jag sågade bort för snart 50 år sedan. Kanske har tidens tand fått hjälp av av någon hackspetts näbb att gröpa ur trädet. I alla fall flyger nu talgoxeparet fram och tillbaka med små vita paket som skall ut och diverse larver och annat ätbart som skall in. Hålet är enbart en knapp meter över marken och jag har full uppsikt över trädet från vår altan där jag brukar sitta för att fotografera fåglar som besöker fågelrastaurangen.

Eftersom min ambition är att bli bättre på att fotografera småfåglar i flykten har jag nu fått ett gyllene tillfälle att träna på dessa talgoxar. De första resultaten ser Du in denna blogg. Förbättringspotentialen är stor. Behöver bli bättre på att lägga skärpan i rätt plan samt hitta ljusförhållanden som möjliggör kortare slutartider. De första bilderna är tagna med 1/5000 sek  och ISO 10000 sen blev ljuset sämre när regnet kom och slutartiderna fick ökas till 1/1000 och ibland till 1/800 vilket är för långt för dessa kvicka fåglar. För att hinna med i svängarna har jag fotograferat med 30 bilder per sek och "precapture" på 1 sekund. Med min kamera måste jag då spara i jpg och inte i RAW som jag annars helst vill använda.

Nu har det börjat regna lite försiktigt, syns som vita streck på bilderna

När de lämnar boet flyger de i regel i en högersväng och passerar mellan mig och trädet bort mot skogen. Fokus var förinställt på att försöka få några skarpa bilder under denna sväng.

En lämnar boet medan den andra är på väg in med en larv i näbbet

Tack för att Du har tittat!

Hälsningar från Sävedalen
Per-Åke

Hackspettens lunchproblem

Större hackspett är en frekvent gäst i vår fågelrestaurang. Ibland är det två individer samtidigt som kommer. Härom dagen såg jag tre individer som jagade varann bland grenarna men då var kameran tyvärr inte med.

Mitt problem med hackspetten är att den nästan alltid kommer flygande och landar, osynlig för kameran, bakom tallen i vilken fågelmataren hänger. Därefter tar den ett språng över till fågelmataren. Har för länge sedan tröttnad på att fota hackspetten hängande under fågelmataren. Under måndagens fågelpass fick jag dock en ovanlig och oväntad möjlighet att fota hackspetten i dess mer naturliga miljö.

Det hela började med att ekorren redan hängde i fågelmataren när hackspetten kom flygande. Hackordningen dem emellan blev tydlig, hackspetten fick, sitt namn till trots, vänta tills ekorren var mätt. Under tiden fick jag mycket tid på mig att fota fågeln i olika positioner när den hoppade runt och försökte stressa ekorren att lämna. Lyckades till och med få en bild i flykten, min första på en hackspett.

När ekorren ätit klart blev det till slut hackspettens tur att ta plats vid bordet. Nu tyckte jag den hade förtjänat en bild även i denna position.

Se så lååång den kan bli. Ekorren hänger i baktassarna och äter på nöten. När den är klar gungar den fram till fågelmataren och plockar ut en ny nöt. De har en otrolig kroppskontroll.


Hackspetten betraktar ekorren och väntar lugnt på sin tur.


Om jag byter position kanske den ser att jag väntar, hrrrm


Hackspetten prövade att flaxa iväg till en närbelägen tall för att om möjligt störa ekorren. Inte funkade det men jag fick min första bild på en flygande hackspett, om än bakifrån och med skärpan på fel ställe.


Funkade det? - näää, den sitter kvar


Om jag låtsas ointresserad...


Nu ger jag snart upp

Plötsligt händer det! Tålamod lönar sig, även om man är hackspett.

Tack för att Du tagit del av min historia om den större hackspettens vedermödor för att få sin lunch!

Hälsningar från Sävedalen
Per-Åke