Vad är naturen värd?

Läs och begrunda. Jag har haft förmånen att kunna besöka björnarna både vid kusten och inne i vildmarken. Även i nordvästra Kanada har jag besökt varg och björn i orörd natur. Det är en stor upplevelse att möta björn och varg, att stå öga mot öga på få meters avstånd, helt öppet, men en ännu större upplevelse för mig var att få vistas i enorma, av människan helt orörda områden. Det här kommer att påverka utan tvekan, men vad bryr sig kapitalet och Trump om det?

https://www.nationalgeographic.com/animals/2020/01/alaska-brown-bears-pebble-mine/?fbclid=IwAR3D8lMA8Ba_nKoDf5YCy14kmt7vyQ7E1GEaxC_DOX9jGDh9_JDItOnULTE

Här är litet bilder från mina upplevelser. I Alaska var vi både vid kusten där terminal för omlastning är planerad och långt in i vildmarken inte så långt från planerad gruva. I Kanada var vi både ute i kustbandet och besökte kustvarg och längre in närmare fastlandet där vi besökte björnar. Bestående minnen från resorna förutom möten med djuren var att få vistas i de här helt orörda områdena.

https://www.fwphoto.se/alaska-augusti-2014

https://www.fwphoto.se/bccanadaaug-sept2018

Vi får hoppas att det här inte blir av men Trumpadministrationen och administrationen i Alaska är positiva enligt artikeln.

/Frode

Att besöka

Att besöka ett land första gången är alltid intressant. Särskilt om man har tillfälle att komma ut från städerna och ha litet kontakt med befolkningen. Jag har varit i gamla Östtyskland men det är väldigt länge sedan och för några år sedan i Polen och senare i Tjeckien men då var vi bara i Prag. Stad som stad, det skiljer inte så mycket, i alla fall inte i Europa. Detta var mitt första besök i gamla östeuropa där jag verkligen fick se landsbygden.

Denna gång var det Rumänien och Bulgarien som stod på programmet och jag hade väl någon slags bild i huvudet och det underliga var att den stämde ganska bra. Efter att ha landat i Bukarest blev vi hämtade av vår guide och direkt slussade ut ur staden och ut på landet. Det första intrycket var alla som stod ut med vägarna och sålde frukt, blommor, grönsaker men också tjafs. Varorna såldes från bilar och från häst och vagn. Mitt andra intryck var hur skräpigt det var utmed vägarna. Otroligt mycket petflaskor och burkar, förmodligen slänger de bara ut dem när de är urdruckna. Vid parkeringsfickor utmed de större vägarna låg drivor med skräp och plast hängde i träd och buskar. Ju längre norrut vi kom, vi skulle upp till Harghitaområdet i Transylvanien, ju renare blev det.

Landskapet stod i ständig förändring från höga fjäll till mjuka kullar och stora helt platta slätter. Överallt såg man fårhjordar på bete vaktade av herdar, oftast gamla krokiga gubbar.

Små charmiga byar passerades där de flesta husen såg ut att vara i ganska dåligt skick. I varje by var det minst en stork på sitt rede, på el- och andra stolpar, tak och andra upphöjda ställen monteras fundament för att storkarna enkelt skall kunna bygga sina bon. Det stora boet blev också bo för mindre fåglar som helt enkelt passade på att krypa in och göra i ordning sitt eget bo.

Trafiken är ganska hetsig men inte så tät, vägarna är av skiftande kvalitet, ofta stora potthål som de körde slalom mellan och med relativt hög fart blev det många ganska hårda inbromsningar och krängande i kurvorna. Att ligga bakom finns inte precis som i många av de sydeuropeiska länderna, omkörningar gjordes i tid och otid, ofta i kurvor på ett sätt som vi aldrig ser här hemma. Ute på landsbygden såg vi hästar och vagn över allt. Hästarna används verkligen och inte bara som nöjes- och sällskapsdjur som här hemma, det åktes, plöjdes och arbetades.

Många lever under väldigt enkla förhållanden och klyftorna är förstås stora. Ungdomarna vill till städerna eller till rikare länder så landsbygden blir väl allt mer urholkad där precis som här. På de enklaste hus fanns parabolantenner så intrycken kommer in och påverkar.

Bulgarien gav en annan känsla, mycket mer av gamla Sovjet men det beror väl delvis på att de använder kyrillisk skrift och du ser det på alla skyltar. Det var mycket mer stenhus i Bulgarien och i många små byar med enkla hus fanns också gamla betongkomplex som delvis stod och förföll, men en och annan lägenhet var bebodd. Gamla fabriker stod som skelett och jag tror inte de kommer att rivas utan för stå där som ett slags monument.

Det skulle vara mycket intressant att åka tillbaka och se mer av länderna men denna gången var egentligen syftet att fotografera björnar och gamar och det har jag berättat mer om här och här.

På återseende (hoppas jag).  /Frode

Badsäsongen snart här

Nu tar allt fart mot vår och sommar. Det känns som det inte är så länge kvar till vårens premiärdopp i havet. Å andra sidan...

I går var det en sådan där fantastisk vinterdag med sol, runt nollan och vindstilla http://www.fotosidan.se/blogs/fwdfoto/ratt-plats-och-ratt-tid.htm

Idag var det inte lika förförande vackert. Gråmulet, litet vind, inte så kallt men betydligt surare än i går. Det blev ändå en tur ut till havet, idag rundade vi Stora Amundö söder om Göteborg. Vi hittade lä där vi åt mackor och drack varm choklad, njutbart ändå.

Hur var det med det där badet då? Jo, vi konstaterade att Fritidsförvaltningen har några uppdrag innan vi på ett tryggt och ansvarsfullt sätt kan ta oss i och ur vattnet ;o)

En färgbild

Och en i sv/v. Kan inte sluta fascineras över dessa små konstverk som finns till hands en kort stund och hela tiden förändras.

/Frode

Fryser till

Nu fryser havsvikarna på västkusten till efter någon veckas kyla, och det skall fortsätta vara kallt. Snabbfärjorna i skärgården ställer in så skärgårdsborna får längre restid in till Göteborg. Sjöfåglarna drar inte längre in i vikarna och svanarna som brukar hålla till i Kungsviken vid Stora Amundö får hitta andra platser att söka föda. Än så länge får man hålla sig på land men med fortsatt kyla kan det frysa till ganska långt ut och isen blir säker att vistas på. För ganska exakt två år sedan kunde man gå långt ut bland skärgårdens öar och vi promenerade runt Amundön på isen medan andra åkte skridskor.

Januari 2011, långt där ute ser man södra skärgården

 Januari 2013, man ser det öppna vattnet en bit ut.

När klipporna bara är pudrade med litet snö framträder de på ett helt speciellt sätt, nästan som ett negativ, sprickorna som annars är svart blir helt vita och de grå klipporna blir nästan vita.

Vid den lilla bron ut till Stora Amundö står ett litet äppelträd där äpplen envist hänger kvar. Bilden tagen för någon vecka sedan.

En björktrast låter sig väl smaka av äpplen som för mig inte ser så läckra ut.

Tack för uppmärksamheten :)  /Frode

Höstfärger, myskoxar och nysnö i Dovre och Rondane nationalparker

Lördagen den 15 september blev jag hämtad kl 6 på morgonen för vidare befordran till Rondande och Dovre nationalparker i Norge. Biofoto (biofoto.se) samlade ett fint gäng under Christer Johanssons http://cameradawn.se/ arrangemang. Fint boende på Putten seter och härliga turer i fjällvärlden där landskap och myskoxar brände sig fast på näthinnor och sensorer. Förra årets resa vid samma tid var en liten besvikelse vad gäller höstfärgerna. Då var allt brunt och redan avblåst men bortsett från det var det också en mycket fin tur. http://www.fotosidan.se/blogs/fwdfoto/pa-besok-i-myskoxeland.htm

Att vara morgontrött är inte så bra på de här arrangemangen. Det var upp kl 5 varje morgon för att få med sig morgonljuset och för att kunna ägna en hel dag åt att leta efter och förhoppningsvis fota myskoxarna. Kvällarna ägnades åt goda middagar och bildvisning med bildkritik.

Här följer ett litet utdrag ur mina bilder men vill ni se mer så finns det här och det kommer förmodligen mer från de som var med. http://www.biofoto.se/fototraff-rondanedovre/

Från Valdresflya in mot Jotunheimen

Bäcken vid Putten seter

Ravinen vid Hövringen

Betande myskoxe

Myskoxe i ett större perspektiv

Slicka sig om munnen

Tidig morgon på väg upp mot myskoxeland

I lä av Peer Gynthytta, jag själv till vänster, Curt Leidig, Dan Brannarp och till höger Anders Krüger, alla nya fina bekantskaper, litet snö i luften och småkallt

Det var väl allt för denna gång.  /Frode