När mörker lägger sig...

kommer de fram.

Ljus i mörker

Vare sig man vill det eller inte så tror jag inte det är många som har missat att det var Earth hour igår. Jag och min fru var två som släckte ner hemma och gav oss ut. Självklart hade jag kamera med mig, närmare bestämt två stycken. Det var första gången jag testade att använda 1D mkIIan och GR IIIan samtidigt. Detta gick ganska hyfsat. Tyvär gjorde jag ett tekniskt misstag igen!!!!

Denhär gången glömde jag kameran på att underexponera kraftigt så det var många bilder som blev väldigt mörka. Jag förstår inte vad det är med mig just nu. Jaja, det är bara att dra sig i kragen och bryta ihop.

Fackeltåg. 1D mkII, 20 1,8 stativ.

Samma som bilden innan men jag testade att panorera.

Dessa är de två bilderna jag har med i fotosidans tävling.

Eldshow. Ricoh GRIII

Servering. Ricoh GRIII

Inget elektriskt ljus var tillåtet. Ricoh GRIII

Samma motiv som innan, denna gång med 1D mkII 50 1,4 (Underexponerad)

Vi gick dock hem ganska tidigt eftersom min fru har en tendens att frysa. Ricoh GRIII

Ska bli spännande att se om det är fler som plåtat mörkret.

Trevlig fortsatt sommartid!

Läskigt och läskig smygrasism

Tänkte börja med att visa en bild jag tog en promenadkväll på stan vilken jag jobbat endel med i datorn och även testat min plug-in Artshop Greyscaler. Tycker den blev helt ok för att vara en okänd gratis plug-in. Har såklart jobbat en ganska mycket för att få himlen rätt också.

Så var det en annan sak. Något jag stått och funderat på varje gång jag duschat. Jag tycker det finns små smygrasistiska budskap runt oss men det ofta inte är något man lägger märke till. Men nu har iallafall jag gjort det.

Mer bloggande blev det inte denna helgen men så är det.

Hare!

Så sur på mej själv

Har konstaterat att Fotosidans system med amatörfotograf, frilandsfotograf, yrkesfotograf och fotostuderande är på tok för få allternativ. För min egen del borde även total idiot eller nybörjare efter nio år bakom kameran vara passande kategorier.

Detta har jag konstaterat efter att ha gjort ett litet odramatiskt fotouppdrag i går. Uppgiften var att plåta tre personer som gick en särskild utbildning. Inte så svårt men kanske inte heller jättelätt att göra spännande. Ett plus skulle även vara med en bra stående bild som kunde fungera som framsida på den tidning bilderna ska publiseras i.

När jag väl kom dit blev tiden väldigt kort till att ta en porträttbild utomhus på dem eftersom de skulle in på lektion. Därför stressades bilderna ute fram på några få minuter. Det var därför inte för än långt senare när jag började titta på bilderna smått på kameraskärmen jag såg att något inte stod rätt till. Skärpan låg så fel den bara kunde ligga. Vid det laget var det för sent. Så just nu sitter jag och konstatera att de porträttbilderna är utom räddning. Som tur var tog jag en annan (mycket mer ospännande) portättbild ute med ett annat objektiv och jag har bilder från lektionen som är bra men jag är fortfarande väldigt bitter för de oskarpa bilderna.

(Objektivet stod på manuell fokus, något jag inte ens märkt när jag tagit ett par bilder på själva skolbyggnaden innan för att fördriva tiden)

Bilden är av förklarliga skäl inte efterbehandlad.

Näpp, jag får skärpa mig. Ha ett bra veckoslut med många skarpa bilder!

Olsson Wallin i domkyrkan

Jag har de senste åren försökt att hinna se så mycket som möjligt av Elisabeth Olsson Wallin av den enkla anledningen att jag tycker att hon är en av Sveriges bästa konstfotografer. Sedan jag flyttat till Linköping har jag sett två stycken här i staden och i torsdags såg jag min tredje. Den första jag såg i Linköping var "In hate we trust" på länsmuséet. Den var nog det bästa jag sett vad gäller fotoutställning. Den handlar om hatbrott och till utställningen spelas även specialkomponerad musik av Eva Dahlgren.

Nästa jag såg var i Linköpings domkyrka och handlade om cancer. Också den var mycket stark och sevärd. Ljudbilden av domkyrkan i bakgrunden passade perfekt. Därför var mina förväntningar skyhöga när jag i torsdags fick reda på att det just nu pågår en Olsson Wallin-utställning i domkyrkan igen. Denna gång om mobbning. Jag tog med mig min fru dit redan samma eftermiddag.

Jag blev tyvärr lite besviken. Inte för att det var dåligt men det var inte lika fantastiskt bra som det brukar vara. De som aggerade på bilderna var barn vilket tyvärr lätt får konsekvensen att aggerandet blir lite för mycket. Uttrycken hos barnen blir lätt teatraliska och känns inte äkta. En annan sak jag störde mig på var den tekniska kvalliten. Bilderna var tryckta på stora tyg som dras ur en rulle likt en reklamskylt på en mässa. Detta trycka var inte perfekt, det var svårt att få ljuset utan reflektioner och lågdagrarna hade en grönton i sig som jag tidigare även sett tex på IKEAs reklamskyltar.

Mitt tips till Elisabeth blir att kanske ta det lite lugnare och inte producera för mycket för snabbt och samtidigt ha koll på att den tekniska kvalliten fortsätter att vara så bra som man förväntar sig av henne.