Vintertid

Vintertid, men inte så mycket snö än. 

Gav mig ut på eftermiddagen upp på vår slalombacke. Blev ju fintad av vintertiden men fick ändå lite färg på himlen. Gruvans verksamheter bidrog med mer färg. 

Träd Gräs & Stenar 1970

Igår lade jag in några bilder från Musik vid Siljan 1969 med International Harvester i Leksand. 1970 hade de bytt namn till Träd Gräs & Stenar. Musiken hade utvecklats och ett passande soundtrack till bilderna nedan kunde vara "All along the watchtower" eller kanske "Satisfaction". (Kolla youtube!). Gruppen uppträder i Rättviksparken en fin kväll under Musik vid Siljan och en blandad publik avnjöt en musik som verkligen fångade in en med sina långa meditativa men också kraftfulla musikslingor. TGS var verkligen ett liveband! I någon intervju säger de också att de aldrig var riktigt nöjda med skivinspelningarna. 

Progg!

I somras fick jag hastigt och lustigt en förfrågan om jag hade några bilder på Träd, Gräs och Stenar, en legendarisk musikgrupp inom musikrörelsen under slutet av 60-talet , början av 70-talet. Bilderna skulle ingå i en bok om gruppen. Den boken är nu för övrigt klar och finns till försäljning.  Jag har nöjet att ha två bilder med i den boken.

Bakgrunden till att man frågade just mig var att jag några år ingick i organisation i Musik vid Siljan. MvS var en musikvecka som pågick i Leksand och Rättvik. Bakom veckan stod Dalarnas Bildningsförbund, Leksand och Rättviks kommuner och församlingar samt Rikskonserter. Jag fotograferade en del olika konserter under den tiden jag jobbade med MvS.

1969 uppträdde International Harvester (som Träd, Gräs och Stenar hette då) i Sammilsdalsgropen i Leksand. Tyvärr var det ett ganska ruggigt sommarväder men det var spännande att höra en helt annan typ av musik än vad vi annars var vana vid, även om jag nog inte var helt imponerad musikaliskt sätt. Jag är inte helt imponerad av min fotografiska färdighet vid den tiden heller. Men roligt att ha kvar negativen från en speciell tid. Nästa år, 1970, uppträdde Träd, Gräs och Stenar igen under Musik vid Siljan. Denna gång i Rättvik. Se ett kommande inlägg.

Ut på tur aldrig sur

...Men bäst att träna först!

Vovven Unni och jag tog en tur i det vackra solskenet upp till vår slalombacke. Där jobbar man och står i med att leverera fint underlag för slalom, snowboard och freestyleåkare. Inte skulle jag våga åka i dessa hopp.

Nej hellre tittar jag på utsikten. De här vindkraftverken är ganska måttliga i sin resning. 

Trots att liftarna inte är igång strävar skidåkarna på uppför backen.

Kyrkan och staden skymtar i soldiset. Än ligger solen lågt mitt på dagen.

Och här har man just blivit klar med hoppen. 

Alltså man promenerar upp, tar kanske 10 minuter? Sen blåser man utför. 30 sekunder? 

Där nere ser man lokstallet och verkstaden. Den ska bli längre och man ser skelettet av nya byggnaden.

Unni, hon tittar intresserat på när åkarna far utför. Hon vill gärna springa efter dem.

Snart uppe i 10:e klättringen. Sen får det räcka för dagen. 

Som sagt, det gäller att ha några höjdmeter i benen innan man betvingar branterna kring Riksgränsen.

Det röda huset

Promenad genom Kyrkskogen, en liten oas mitt i Kiruna. Inne i skogen eller parken om man så vill ligger ett antal bostadshus av olika karaktär. 5 januari 2022 var skogen extra snöig och det här huset stod fram i kontrast mot det kyliga vita. Bara rönnbären konkurrerade med lite färg. 

Iphone 11 pro och Snapseed.