Paris
Har alltid drömt om att åka till Paris. Förra året blev den drömmen verklighet. Min syster och jag åkte dit i maj för att fira min 50-års dag. Jag åkte från Sverige och syster från England. Jag landade där innan henne och tog tåget in till Paris för att vänta in henne på hotellet där vi skulle bo.
Hotellet visade sig vara av lite halvdålig kvalitet. Jag försökte intala mig själv om att det skulle bli bra, vi ska väl inte hänga här så mycket ändå. Städningen var under all kritik. Ingenstans att hänga kläder och en toalett liten som en städskrubb. När vi slog upp ögonen på morgonen fick min syster fullkomligt nog och ringde receptionen och sa "vi checkar ut" och på engelska "this is lika a campsite in Lycksele". Jag vred mig av skratt och kläckte då fram att jag försökt intala mig om att allt skulle bli bra.
Sagt och gjort. Nytt hotell bokades och vi krafsade ihop allt vårt bagage och hamnade på ett hotell nära Galeries Lafayette. Perfekt utgångspunkt enligt min resvana syster som varit i Paris förut. Fantastiskt fint köpcentrum och där strosade vi runt och åt lunch på taket. Fint väder och vacker utsikt.
Morgonen efter på nya hotellet steg jag upp och skulle smyga iväg genom hallen till toaletten. När jag tassar barfota där så känner jag att något är blött på golvet. Jag tänder lampan efter ett litet tjut och syster vaknar. Vi inser att taket liksom böjt sig av tryck och vatten från sprinklersystemet har fyllt vår hall med vatten. Ett nytt samtal och de kommer springande till vårt rum. Vi får ett nytt rum och uppgraderas till svit. En i personalen drar en stor klädstång med våra kläder och väskor och vi går till nytt rum i morgonrockar och tofflor.
Nu hade vi till slut hamnat rätt. Rummet var stort och perfekt.
Under dagarna som kom besökte vi alla måsten på en Paris-resa. Ett besök på Centre George Pompidou. Här fanns konst för alla smaker. Rulltrappan upp var skräck för mig som är höjdrädd. I den stunden visste jag inte än att jag skulle upp på högre höjder.
Min syster hade gjort ett schema för varje dag så ibland var det bara att hoppa in i en taxi och be dem köra järnet för att hinna till nästa sevärdhet. Problemet var såklart trafiken, ytterst svår att förstå för det kändes som att reglerna var obefintliga. Paris skulle ju även arrangera sommar-OS för tredje gången mellan juli och augusti så de övade och byggde upp arenor. Plötsligt kunde de stänga av en gata för att öva och taxin fick söka nya vägar som såklart blev längre och krångligare.
Vi skulle just en av dessa dagar till Louvren. En kamp mot klockan.
Försent framme vid museet så fick vi springa som om vi stulit konst över gården fram till museet och söka upp vår grupp som vi skulle gå rundtur med. Headset på och lyssna på en dam som var så långrandig så det kändes som att se på målarfärg som torkar. Vi tog av oss headset och gick vidare själv. Syrran hade koll på vart vi skulle gå och se det mest relevanta konsten. MonaLisa osv.
Direkt efter att vi gått i flera kilometer där inne bland skulpturer och målningar så skulle vi till en speciell restaurang så det var bara att kasta sig i taxin. Nu kurrade magen rejält.
Maten i Frankrike var verkligen fantastiskt god.
Taxi var det absolut bästa färdmedlet för oss med lite tidspress ibland :) Tog lite bilder från alla åkturer runt stan.
En kväll var det bara att ta på klackarna och de finaste kläderna man kånkat med från Sverige. Det vankades show. En färgsprakande och helt otroligt kväll på Moulin Rouge. Champagne så klackarna knappt stod rätt upp :)
Man fick inte ta bilder under showen och det får man respektera. Vi köpte varsin poster och något annat litet minne.
En av dagarna var vi i stadsdelen Montmartre som ligger på en 130 m hög kulle i norra Paris. Vi strosade runt på alla lokala konstnärer som ställde ut på gator och torg. Helt annan känsla i denna stadsdel än resten av Paris. Vacker utsikt men så otroligt mycket folk så vi valde egna vägar. Köpte varsin liten tavla som minne som en farbror målat. Han ville helt klart gifta sig med min syster men det gick jag inte med på ;)
Grand Finale var ju verkligen när syster tar mig till Eiffeltornet. Hade redan innan vår resa fasat om det skulle bli höjder. Tiden var inne. Från marken såg det ut som att restaurangen Jules Verne var på markplan men direkt man klev in i hissen så insåg jag att vi skulle uppåt. Min syster och den kille som hjälpte oss upp skrattade gott när jag gick ned på knä för jag var så rädd. Fick blunda och kika lite lätt ibland. Det skrapade och lät illa i hissen.
Väl uppe så bar knappt mina ben. De tog emot oss och vi fick ett bord. Nu började en kulinarisk resa utan dess like. Tror vi åt 11 rätter och nästan till varje rätt var det ett nytt vin. Ibland rött, ibland vitt. Vi åt i 4 timmar och tack vare allt vin så kunde jag ha öppna ögon på väg ned igen. Det var en upplevelse utöver det vanliga att äta där upp med den utsikten.
Det var även skönt att eftersom vi kom dit sent så var det inga turister där förutom vi som skulle äta middag. Vi kunde strosa under tornet utan att trängas.
En resa jag aldrig glömmer. Tack till syster som visade mig Paris.
Har så mycket andra bilder också men kan inte visa alla, det blev ett lite axplock från våra 5 dagar i en fantastisk stad.
Ha en fin söndag.
Skriver om
Innehållskategorier
Arkiv
- Oktober 2025
- Oktober 2017
- December 2016
- November 2016
- December 2015
- Augusti 2015
- Juli 2015
- Mars 2015
- Februari 2015
- Januari 2015
- November 2014
- Oktober 2014
- September 2014
- April 2014
- Mars 2014
- Februari 2014
- Januari 2014
- December 2013
- November 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- Juli 2013
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
kultur är lika mättande som god mat
/inger
Minnen för livet.
Har inte haft någon längtan till Paris, men nu vet jag inte om jag ändå måste ta mig dit någon gång.
Fast de två första rummen ni hade får han nog undvika, men ändå det lönade sig med lite besvär om man sen får svit.
Bilder som förgyller berättelsen . Tack för det.
vad kul att du är tillbaka med en blogg och vilka otroliga bilder du visar från Paris. Jag blev helt tagen redan vid fönstret med gardinen, som jag antar är tagen i det slutliga rummet ni hamnade i. Det är kallar jag en 50-års firande av klass. Hoppas att du nu kommer att skriva och visa bilder lite oftare :-)
Hälsningar Lena
//Stephen