Tankar kring utställningar

Det är helt fantastiskt roligt att få andra att känna något när de ser på de bilder man tagit. Att de skänker glädje och njutning och såpass ibland att de vill ha dem på väggen. Det är mina bilder som ska synas, inte jag. Jag ska förklara.

Jag har haft utställningar både ensam och med andra fotografer. De jag har haft ensam har aldrig börjat med vernissage, samutställningar har haft vernissage. Då har jag ju kunnat luta mig mot någon annan och inte känna mig "utsatt". 

Har just beställt 38 st bilder i mindre format (15x15 cm), som en titt in i min vardag. Ska hänga dem på jobbet där jag ställt ut tidigare flera gånger. Där hänger de strax innan mat kliver in i matsalen, jag behöver alltså inte stå där själv. Folk passerar och stannar själv för att ta sig en titt. 

I två omgångar har jag skickat efter bilder på matt fotopapper från proffsiga Crimson.

Det är bilder som jag samlat på mig under väldigt många år. Hade kunnat ha än fler men gjorde ett urval och det slutade med dessa (alla syns inte på bilderna här).

Min dröm är ju att ha ett helt galleri för mig själv där jag får hänga bilder men då måste jag ju vara där och jag tycker sånt är jobbigt. Blir så ofantligt blyg. Försöker bearbeta tanken/känslan så får vi se om det en dag blir verklighet.

Hur känner ni inför utställningar? Föredrar ni att ställa ut ensam eller tillsammans med andra fotografer?

Trevlig helg till er.

Höst

Vi pratade imorse på jobbet om att vi inte för så länge sedan cyklade till jobbet och man kunde njuta av soluppgången. Nu är det helt kolsvart ute samma tid. Man får njuta av solen på sina lediga dagar. Höstlöven kommer snart att blåsa av träden så passade på att ta ett par bilder.

Här vid Fyrisån har man stannat flera gånger för att ta bilder. 

Ens fotosyn skiftar som årstiderna. Under sommaren är det ofta solljuset som styr. Under hösten är det lövens vackra färger. Under vintern fokuserar jag på frosten och snön, finns väl inget som är så häftigt att fotografera som under stormiga dagar i stan med alla neonljus och människor som skyndar sig fram.

Våren har sitt fina, nakna ljus. Blommor kikar fram och stan lever upp. 

Ha en fin torsdagkväll :)

Paris del 2

Fick en önskan om att jag borde ha skrivit mer om maten i Eiffeltornet. Tog ju bilder på det mesta av maten. Kommer inte ihåg vad det var vi åt tyvärr men gott var precis varenda rätt som kom till vårt bord. 

Hela upplevelsen kommer här från början till slut.

Som jag sa i mitt förra blogginlägg så var hela planen under tornet folktomt så man kunde stå där och beskåda det helt i lugn och ro. Det var de som skulle äta i tornet som gick runt där en stund och det var verkligen inte många. Kanske pga olika tider för sittningar. Eiffeltornet har har två restauranger, Altitude 95 på första våningen som fått sitt namn av att det ligger 95 meter över havsnivån och den restaurang där vi skulle äta på andra våningen, Jules Verne. En gastronomisk restaurang dit man tar sig med en egen hiss.

Googlar lite och kan meddela att tornet konstruerades av en ingenjör vid namn Gustave Eiffel. Hans företag byggde det inför världsutställningen 1889 och då firades 100-årsdagen av franska revolutionen. Det tog två år, två månader och fem dagar. 

Under min googling om tornets historia kom jag över en artikel där det stod att man inte får publicera bilder tagna nattetid på tornet. Den nattliga ljusbelysningen räknas tydligen som ett separat konstverk av Pierre Bideau. Lämnar de bilderna utanför detta inlägg. Privat mellan vänner får jag dela dessa bilder men bloggen är offentlig.

Tillbaka till syftet nu. Här syns ingången till hissen vilken vi nätt och jämt rymdes tre personer i. Jag med min höjdrädsla gick ned på knä och min syster och han som tog oss till restaurangen fick sig ett gott skratt. Jag bjuder på det.

När vi kom upp till andra våningen togs vi emot av två herrar i kostymer som ledde oss till vårt bord. Supertrevliga gäster i borden bredvid så vi hade en trevlig stund med att prata med dem också.  

Allra först fick vi champagne och kort därefter fick vi en presentation av vad vi kunde förvänta oss. Servitörer av allra högsta klass men ändå med humor. Underbart. 

Rätterna kommer här i ordning i alla fall men mer än så kan jag inte presentera dem :)

Och den tolfte rätten var en liten födelsedagshälsning 

Fyra timmars sittning där varje rätt (nästan varje) hade ett eget tillhörande vin. Jag som inte är så förtjust i vin kunde ändå slänga mig med en kommentar som "de gifte sig väldigt bra ihop" :)  För det var verkligen så, maten och vinet var perfekt komponerade.

Turen nedåt på natten var inte alls så skräckfylld för mig och det hade jag nog vinet att tacka för.

Bon Appetit!

Paris

Har alltid drömt om att åka till Paris. Förra året blev den drömmen verklighet. Min syster och jag åkte dit i maj för att fira min 50-års dag. Jag åkte från Sverige och syster från England. Jag landade där innan henne och tog tåget in till Paris för att vänta in henne på hotellet där vi skulle bo. 

Hotellet visade sig vara av lite halvdålig kvalitet. Jag försökte intala mig själv om att det skulle bli bra, vi ska väl inte hänga här så mycket ändå. Städningen var under all kritik. Ingenstans att hänga kläder och en toalett liten som en städskrubb. När vi slog upp ögonen på morgonen fick min syster fullkomligt nog och ringde receptionen och sa "vi checkar ut" och på engelska "this is lika a campsite in Lycksele". Jag vred mig av skratt och kläckte då fram att jag försökt intala mig om att allt skulle bli bra.

Sagt och gjort. Nytt hotell bokades och vi krafsade ihop allt vårt bagage och hamnade på ett hotell nära Galeries Lafayette. Perfekt utgångspunkt enligt min resvana syster som varit i Paris förut. Fantastiskt fint köpcentrum och där strosade vi runt och åt lunch på taket. Fint väder och vacker utsikt.

Morgonen efter på nya hotellet steg jag upp och skulle smyga iväg genom hallen till toaletten. När jag tassar barfota där så känner jag att något är blött på golvet. Jag tänder lampan efter ett litet tjut och syster vaknar. Vi inser att taket liksom böjt sig av tryck och vatten från sprinklersystemet har fyllt vår hall med vatten. Ett nytt samtal och de kommer springande till vårt rum. Vi får ett nytt rum och uppgraderas till svit. En i personalen drar en stor klädstång med våra kläder och väskor och vi går till nytt rum i morgonrockar och tofflor.

Nu hade vi till slut hamnat rätt. Rummet var stort och perfekt.

Under dagarna som kom besökte vi alla måsten på en Paris-resa. Ett besök på Centre George Pompidou. Här fanns konst för alla smaker. Rulltrappan upp var skräck för mig som är höjdrädd. I den stunden visste jag inte än att jag skulle upp på högre höjder.

Min syster hade gjort ett schema för varje dag så ibland var det bara att hoppa in i en taxi och be dem köra järnet för att hinna till nästa sevärdhet. Problemet var såklart trafiken, ytterst svår att förstå för det kändes som att reglerna var obefintliga. Paris skulle ju även arrangera sommar-OS för tredje gången mellan juli och augusti så de övade och byggde upp arenor. Plötsligt kunde de stänga av en gata för att öva och taxin fick söka nya vägar som såklart blev längre och krångligare.

Vi skulle just en av dessa dagar till Louvren. En kamp mot klockan.

Försent framme vid museet så fick vi springa som om vi stulit konst över gården fram till museet och söka upp vår grupp som vi skulle gå rundtur med. Headset på och lyssna på en dam som var så långrandig så det kändes som att se på målarfärg som torkar. Vi tog av oss headset och gick vidare själv. Syrran hade koll på vart vi skulle gå och se det mest relevanta konsten. MonaLisa osv.

Direkt efter att vi gått i flera kilometer där inne bland skulpturer och målningar så skulle vi till en speciell restaurang så det var bara att kasta sig i taxin. Nu kurrade magen rejält.

Maten i Frankrike var verkligen fantastiskt god. 

Taxi var det absolut bästa färdmedlet för oss med lite tidspress ibland :) Tog lite bilder från alla åkturer runt stan.

En kväll var det bara att ta på klackarna och de finaste kläderna man kånkat med från Sverige. Det vankades show. En färgsprakande och helt otroligt kväll på Moulin Rouge. Champagne så klackarna knappt stod rätt upp :) 

Man fick inte ta bilder under showen och det får man respektera. Vi köpte varsin poster och något annat litet minne.

En av dagarna var vi i stadsdelen Montmartre som ligger på en 130 m hög kulle i norra Paris. Vi strosade runt på alla lokala konstnärer som ställde ut på gator och torg. Helt annan känsla i denna stadsdel  än resten av Paris. Vacker utsikt men så otroligt mycket folk så vi valde egna vägar. Köpte varsin liten tavla som minne som en farbror målat. Han ville helt klart gifta sig med min syster men det gick jag inte med på ;)

Grand Finale var ju verkligen när syster tar mig till Eiffeltornet. Hade redan innan vår resa fasat om det skulle bli höjder. Tiden var inne. Från marken såg det ut som att restaurangen Jules Verne var på markplan men direkt man klev in i hissen så insåg jag att vi skulle uppåt. Min syster och den kille som hjälpte oss upp skrattade gott när jag gick ned på knä för jag var så rädd. Fick blunda och kika lite lätt ibland. Det skrapade och lät illa i hissen.

Väl uppe så bar knappt mina ben. De tog emot oss och vi fick ett bord. Nu började en kulinarisk resa utan dess like. Tror vi åt 11 rätter och nästan till varje rätt var det ett nytt vin. Ibland rött, ibland vitt. Vi åt i 4 timmar och tack vare allt vin så kunde jag ha öppna ögon på väg ned igen. Det var en upplevelse utöver det vanliga att äta där upp med den utsikten. 

Det var även skönt att eftersom vi kom dit sent så var det inga turister där förutom vi som skulle äta middag. Vi kunde strosa under tornet utan att trängas.

En resa jag aldrig glömmer. Tack till syster som visade mig Paris. 

Har så mycket andra bilder också men kan inte visa alla, det blev ett lite axplock från våra 5 dagar i en fantastisk stad.

Ha en fin söndag.

8 år sedan

Det är 8 år sedan som jag skrev här på fotosidan. Det har hänt mycket på 8 år. Började skriva för en vecka sedan men visste inte i vilken ände jag skulle börja då man tar bilder dagligen. Det kändes fjuttigt att visa random bilder från 8 år så jag tänker att jag tar det lite som det kommer. Utan ordning så ska jag bara dela med mig av bilder och kanske lite text. Bara köra på som jag alltid gjort och låta känslan styra helt.

Har hunnit köpa en ny kamera men den storyn tar vi en annan dag. Just idag är det lördag och jag känner av en förkylning. Inget som hindrar mig från att vara ute än iallafall så tog en tur med cykeln till Willys för frukost imorse. Det var noll grader ute och alla bilrutor var frostiga. Frisk, kall och krispig luft. Solen sken men hade inte fått det där skarpa ljuset än.

Stannade till och tog lite bilder och som vanligt så tittar folk när man hukar ned eller tar bilder på något som de själv inte finner intressant. Kan tänka att de missar så mycket då de inte reflekterar över ljus, former utan bara passerar. Själv känner jag att man varje dag trots samma sträcka kan finna nya vinklar. 

På väg till affären så passerar jag också busshållplatser, ibland städade ibland nedsmutsade. Det är en variation där med. Böcker, lådor med kläder, matpåsar och diverse annat skräp. 

Det är helt omöjligt att bara åka raka vägen och göra det man ska de gånger man far iväg på sin cykel. Jag hinner stanna flera gånger och tappar både tid och rum. En kort tur blir lång. Man tar olika bilder från olika vinklar. Väl hemma igen är det som en lite skatt att gå igenom bilderna. Just nu har jag ca 25000 bilder på min mobil. Är jag uttråkad så har jag alltid något att pyssla med.

Så här kan det se ut efter en tur till Willys en lördagmorgon.

Bilder i massor. Ibland undrar jag vad jag ska göra med alla dessa bilder men när man ser tillbaka är det väldigt roligt att komma ihåg tider som passerat.

Ha en fin lördagkväll och vi ses igen.