Att måla med kameran, perfekt lek när ljuset är dåligt

Idag är en sådan där dag som känns grå och tråkig, inget inspirerande väder och inget bra ljus. Då är det perfekt att leka runt lite med kameran, ut och måla lite.
Jag gillar alla former av lite konstnärliga foton, ICM är lite konstnärligt och då behöver man långa slutartider. Passar perfekt när ljuset är dåligt och roligt.
Det fungerar i stort sett lika bra i stad som i skog, bara fantasin som sätter stopp.

Här har jag använt kraftiga rörelser hit och dit, upp och ner. Denna är tagen vid Svartån i Västerås och blev lite kul. Det ser ut som ljuset rinner ner i ån.

Även om man tycker ljuset är dåligt så finns det alltid lite ljus om man kikar runt.

Här hos mig ligger första snön idag, då kan det bli som ett effektfullt skum bland träden som lyser upp lite.

En annan skog med snö blev som en blyertsteckning. Alltid kul att se resultatet när man vrider och vänder sin kamera.

Den är är snurrad åt båda hållen i väldigt korta rörelser, lite snö även här men höstens färger finns bland ormbunkar och blad.

Samma teknik här i skogen precis vid min stuga.

På denna som är taget vid Gäddeholm höll jag fokus på stammarna en stund innan jag vred fullt runt. Gillar att stammarna blev i fokus.

Kombinera lite nytta med nöje kan man göra. Gick en led vid Stimmerbo och stötte på dessa trollträd. Så vackra och gjorde sig bra i ICM.
Mindre fåglar är svårt, den här höll på flyga ur bild. Minns inte vad det var för fågel.
Idag är väl en perfekt dag att gå ut och leka lite med långa slutartider. Ett tunt lager snö ligger här i Söderbärke, dagen är grå och lite tråkig. Kul om man får  ihop lite
bilder att roa sig med i redigering mot kvällen.

Söndag i dimma och magiskt ljus..

Dimmig söndag och solen börjar gå ner i ett helt magiskt ljus. Jag hade packat och det började bli dags att åka hemåt igen men ljuset ute fick mig att åter plocka fram kameran.
Gick ut mot staketet vid vägen och riktade kameran mot kalhygget där solen började gå ner i dimman och tog sedan några bilder på fåglarna  vid matningen jag ordnat.
Nu ville jag inte åka hemåt alls utan ville fortsätta fota, men måste ju hem till arbete och vardag.


Vilket häftigt ljus som kom in från  kalhygget mellan granarna.

Lite närmare kalhygget som låg i dimma.

Inga skarpa bilder, vingarna var mitt mål att försöka hinna få på bild med ljuset från kalhygget bakom fågeln. 


Samma plats men en annan fågels vingar. Önskar jag hade haft mer tid denna häftiga dag.

Med bilen som gömsle..

Jag hade massor att göra både ute och inne i stugan, det gick ju sådär. Fåglarna hade fått ny mat och var glada och ivriga. Jag har ett gömsle men hamna i bilen, så där blev jag sittandes med kameran hela dagen som ett annat fån. Bilen fungerar nästan bättre än gömslet när man är på tomten och vindrutan ger ett bra stöd.

Jag har ca 16 olika arter i min trädgård nu. Mest av Nötväckan, och den är nog den som är enklats att fota då den sitter still lite korta stunder.

Den här intog en snygg pose framför kameran, och även om inte skärpan sitter riktigt så blev den min favorit för dagen.

Nötskrikan är skyggast och svår att hinna fånga. Minsta rörelse och den drar iväg direkt. Hela tiden på sin vakt. Men här var jag snabbare!

Tofsmesen är också snabb och svår att fånga. Sitter inte still alls utan bara ner och hämtar en nöt och drar iväg fort. Sötaste fågeln är det ändå med sin frisyr.

Det blev mest foton på Nötväckan, den är fin den med. Tror den gillar kameran lite, en kaxig fågel so gärna motar bor andra när det finns mat.

Ibland flyger den iväg med  2 nötter i näbben, men fick inget bra foto på det.

Bytte mun Nikon D500 till Nikon Z6. Måste nog säga att Nikon Z6 inte är så bra på autofokusen, den krånglar innan den tar fokus. Där saknar jag Nikon D500.
Men den var tung och i övrigt gillar jag Nikon Z6.
Den sista för idag blev en Talgoxe tror jag, den var lite blåare än vanligt? Besökare som jag inte lyckades med idag var Talltitan och Hackspetten som inte ville fastna på foto.

En resa i minnen..

Min beställda resa till Portugal väcker en massa minnen på många olika sätt. 2017 var jag där senast och då var det även min första tid med ny kamera en Nikon D5300.
2017 bodde min yngsta dotter i Portugal, 2007 bodde jag där ett år, och min äldsta dotter bodde i Portugal i 11 år. Mina två barnbarn är halvportugiser, så landet har många starka minnen för mig på många sätt. Kameratekniken fattade jag inte alls, och det där med rätt ljus hade jag inte förstått, men jag tränade på allt.
I denna minnesresa visas foton som är oskarpa och i väldigt dålig kvalité men det är ändå kärt bevarade minnen.

Tränade på dotterns sambo när han surfade, det var svårt och gick inget vidare, oskarpt och fel ljus. Det var ju hur många knappar och grejer som helst att hålla reda på.

Kom till det häftigaste stället med 100-tals Storkar och fatta inte alls hur jag skulle ställa in kameran. Där hade jag kunnat stanna i timmar, men dotter och Marco väntade medans jag fotade. När någon väntar blir man extra stressad och det gjorde inte saken bättre. Fick inget riktigt skarpt foto här heller men bra träning.

Den här var jag då väldigt stolt över trots att den var oskarp. Lekte med någon redigering och tyckte då den blev bra, nu njaa.. hoppas jag kan lite mer nu. Men Storkarna var verkligen magiska. Förstå vad en grym fotograf hade kunnat få helt makalösa bilder på denna häftiga plats som var en nedlagd lagård med häftiga knotiga träd runt om.

Denna bild på mitt lurviga barnbarn Selma är ett foto jag tycker mycket om även idag, och är glad det finns kvar.
Min dator kraschade med alla foton från mitt första fotoår så har väldigt få bevarade bilder från den tiden.

Detta är mitt äldsta barnbarn Lourenco, och här tränade jag på porträtt. Var så nöjd med denna bild men även här försvann originalet i datahaveri så har
bara denna kvar i urusel upplösning.

Mitt yngsta barnbarn Valentino och Selma på bryggan. Här har det gått några år men hade fortfarande stora problem med kameratekniken har och det även idag, men
det har gått lite framåt ändå, även om det för mig tar extra lång tid med kameratekniken. Mycket kan man ju fixa i redigeringen om det blir snett, för mörkt osv..
Bara att träna på och inte glömma det viktigaste att ha kul. En resa i minnen både från Portugal och min fotografiska resa..  Jag är glad över min Mr Nikon.

Tvingas att tänka om..

Det är mysigt när man får sällskap i stugan, ha någon att prata med och mysa med brasa och god mat, jag gillar det. Ser även fram emot ensamhelgerna då jag kan fota fritt utan att det stör någon. Fota är bäst ensam eller med andra som är lika nördiga som jag, annars blir jag lätt stressad. Min ensamhelg nu såg jag fram emot, och var så taggad att få ut och fota. Tog kameran och gav mig ut men återvände lika snabbt in igen. Det vräkte ner och lusten försvann totalt. Besviken fick jag lägga Mr Nikon på hyllan och tvingas tänka om.
Det får bli en mysig brasa, lite musik, film och kanske lite bok,i ljudet från en sprakande brasa. Inte fel alls men är fortfarande besviken..

Liten tröst är att jag bokat resa till Portugal i jul, och får vara med yngsta dotter Sandra, Marco och lilla Selman. Mr Nikon ska så klart följa med :-)