DOMHERRE

Domherren är en stor och kraftig fink som förekommer i Europa och Asien, inklusive Kamtjatka och Japan.

Den lever främst i barrskog från lågland till bergsskogar, gärna i granplanteringar, men också i gles blandskog med små barrträd och rik undervegetation, eller parker och trädgårdar. Födan består främst av frön och knoppar. Domherren räknas inte som hotad. På latin heter domherren Pyrrhula pyrrhula.

Boet byggs av tunna grenar, rötter och mossa och placeras i träd, oftast unga granar, och häckar. Det fodras invändigt med gräs, fjädrar och hår. Kullen består av fyra till sex ljusblå ägg med rödaktigt-violetta fläckar och svarta prickar. Honan ruvar två till tre gånger om året mellan april och augusti i ungefär tretton dagar. Hanar och honor bidrar lika mycket till utfodringen av ungarna, som är brunaktiga till färgen. Ungarna stannar i boet i ungefär sexton till sjutton dagar. Domherren blir könsmogen vid ett års ålder och kan bli upp till 18 år gammal.

Med sin tjocka näbb specialiserar den sig på föda från frön, knoppar, bär, bland annat rönnbär, späda blad och en del insekter, samt frusna frukter.

Förr hölls ofta domherren som burfågel på grund av sin goda förmåga att härma melodier. Detta var särskilt utbrett i Tyskland. Under 1700-talet skapade till och med specifika "sångböcker" för domherrar som lärdes upp med flöjt eller visslingar. Över delar av dess utbredningsområde, exempelvis inom EU, är det idag förbjudet att fånga eller inneha vilda fåglar varför den i dessa områden inte längre förekommer som burfågel förutom i undantagsfall.

Domherren är fotograferad i Vittsjö

Fler bilder på min hemsida vigg5.se 

ENTITA

Entita (Poecile palustris)

Den här lilla entitan  är fotograferad vid min fågelmatare här i Vittsjö 

Entitan är en liten mes, cirka 12 cm lång och med en vikt på 12 gram, med svart hjässa och haklapp, ljus kind, brun ovansida och gråbrun vingovansida och stjärt. Den delas in i upp till 11 underarter som i sin tur delas in i tre huvudgrupper.

Entitan är till utseendet mycket lik talltitan och kan vara svår att särskilja och har historiskt ibland behandlats som samma art . Den är opportun när det gäller föda, och lever bland annat av larver ,spindlar och frön. Den häckar i trädhålor, gärna redan existerande hål som den förstorar, och lägger i snitt 7–10 ägg.Den har en svart hätta på huvudet som sträcker sig ned till ögat. Kinden är vit och den har en ofta liten svart haklapp under den grå korta näbben.

Ovansidan är brungrå och undersidan ljusare gråbeige till vit. Den har en kort konisk och kullrig näbb. Yttre tån ungefär lika lång som innertån. Klorna är krökta, hoptryckta och spetsiga. Könen är lika. Den har en längd på 11,5–13 centimeter, ett vingspann på 18–20 centimeter och en vikt på cirka 11 gram.

Entitan saknar också de ljusa partier på armpennorna som bildar ett ljust stråk på vingen när fågeln sitter. Statistiskt har talltitan en större svart haklapp under näbben än entitan, men vissa individer av entita kan ha en större haklapp.

Dess föda består sommartid mest av insekter men äter gärna frön under hösten och vintern. Sommartid förekommer det att entitan hamstrar frön som den gömmer i barksprickor och dylikt.

Entitan är fotograferad i Vittsjö

Se fler bilder på min hemsida  vigg5.se 

Nagelspinnare

Nagelspinnare (Aglia tau) är stor fjäril i familjen påfågelsspinnare.

Nagelspinnaren har ett vingspann på mellan 55 och 69 millimeter för hanen och mellan 65 och 92 millimeter för honan. Den har karakteristiska mörkblå ögonfläckar på alla vingarna. Larven är som fullvuxen mellan 50 och 65 millimeter lång med grön färg.Nagelspinnaren finns i Sverige talrikast i Skåne, Blekinge och sydöstra

Småland.Nagelspinnaren lever i lövskog. Hanen flyger på dagtid sökande efter honorna som sitter på marken eller på en trädstamm. Flygtiden är från mitten av april till slutet av maj i södra Norden, senare längre norrut. Larven lever främst på bok, men även på lind och ek. Längre norrut lever den på al, sälg och rönn, ibland även på vårtbjörk.

De lever oftast högt upp i trädkronorna. Den förpuppas i en kokong i förnan och övervintrar en eller två vintrar.

Nagelspinnaren är fotograferad i Vittsjö 

Fler bilder på min hemsida  vigg5.se

BÄRFIS

Bärfisar (Pentatomidae) är en familj av halvvingar som omfattar över 6 000 arter.Bärfisar är en stor grupp av insekter som har fått sitt namn efter att en del arter sprutar ut en obehagligt luktande vätska för att skrämma bort rovdjur.

Den stickande odören kommer av att vätskan innehåller små spår av cyanider.Färgerna varierar mycket beroende på art, men många bärfisar, särskilt i tropikerna, är klart färgade i rött, blått och grönt. Längre norrut är de flesta arter mest bruna eller gröna. De varierar i storlek, från ungefär 5 till 45 mm.

Bärfisar kan vara både rovdjur och växtätare. De arter som är rovdjur tar alla byten som är tillräckligt små eller svaga för att kunna övermannas, oftast mjukhudade djur som larver av olika slag. De sticker bytet med sin sugsnabel och suger i sig av innehållet.

Bärfisar som är växtätare suger oftast växtsaft från blad. Flera arter är specialiserade och lever endast på en eller ett par olika växter. De klart färgade arterna lever ofta av växter som smakar illa eller är giftiga.

Bärfisen kan dock ta upp dessa ämnen i sin kropp utan att skadas och dess färger är en varning till dess fiender att den inte är lämplig att äta.

Bärfisen är fotograferad i Vittsjö 

Fler bilder på min hemsida  vigg5.se 

ELDLUS

Eldlus (Pyrrhocoris apterus) är en art i insektsordningen halvvingar som tillhör underordningen skinnbaggar och familjen eldskinnbaggar.

Eldlusen har en kroppslängd på 9 till 13 millimeter och en tydlig röd och svart färgteckning.

Nymferna är även de svarta och röda, men deras färgteckning är något annorlunda än de fullbildade insekternas. För varje utvecklingsstadium blir dock nymfen allt mer lik den fullbildade insekten.

I Sverige förekommer den från Skåne i söder upp till Dalarna (även norr om Dalälven).

Eldlusen påträffas ofta under lindar och på malvor, ofta många tillsammans. Födan består främst av frön från olika växter men också av andra döda smådjur som den suger ut med sina för detta speciellt anpassade mundelar.

Eldlusen är fotograferad i Vittsjö 

Fler bilder  på min hemsida  vigg5.se