Snöklocka

Snöklocka (Leucojum vernum), även kallad Klosterlilja, är en amaryllisväxt som beskrevs av Carl von Linne.

Snöklockan blir 15–20 hög och doftar gott. Den vita blomman har 6 kalkblad, alla lika långa. Blomningstiden är april–maj. Lökar sätts bäst på hösten, dock ej mycket sent. Den börjar nämligen skjuta nya rötter på sensommaren.

Den bäst kända växtlokalen i Sverige för snöklockan (Klosterliljan) är vid Vadstena kloster. Växten tros ha förts dit av munkar under medeltiden och har sedan förvildats från den gamla munkträdgården. Idag har den blivit något av en turistattraktion då den varje vår blommar i tusental likt ett stort vitt hav under fruktträden.

Snöklockans blad ser ganska lika ut som snödroppens, men blommorna skiljer sig åt. Snöklocka har en karakteristisk gul eller grön fläck i spetsen på alla de 6 lika långa kronbladen, medan snödroppar har 3 korta och 3 långa kronblad, och bara de korta kronbladen är fläckade, och dessa fläckar är nästan alltid gröna. Snöklockan är dessutom större än de flesta snödroppar.

Snöklockan  är fotograferad iVittsjö 

Fler bilder på min hemsida. vigg5.se 

Snöklockan är fotograferad 10- Mars 2026

SPARVHÖK

Sparvhök (Accipiter nisus) är en liten rovfågel inom familjen hökartade rovfåglar , som omfattar många andra dagaktiva rovfåglar som örnar, vråkar, kärrhökar och andra hökar.

Sparvhöken är en liten rovfågel med korta breda vingar, med ganska trubbig vingspets och lång stjärt, vilka är anpassningar för manövrering i skogsbiotoper. Honorna kan bli upp till 25% större än hanarna vilket är den största storleksskillnaden mellan könen hos någon fågelart.

Den adulta hanen är 29–34 cm lång, med ett vingspann på 58–65 cm, och väger 131-180 gram. Den är jämnt blygrå till gråblå på ovansidan, undersidan är fint bandad i rött på vit botten vilket får den att se orangefärgad ut på håll, och irisen är orangegul till orangeröd. Honan är mycket större än hanen och mäter 35–41 cm på längden, har ett vingspann på 67–80 cm, och väger 186-345 gram. Honan har grå till gråbrun ovansida, tvärvattrad undersida i gråbrunt, och med klargul iris.

Sparvhöken är en av huvudpredatorerna för mindre fåglar i skogsmark. Under födosök kan den tillryggalägga 2–3 km per dag. Den flyger ovanför trädnivån mest vid spelflykt, för att bevaka sitt revir och vid längre förflyttningar. Den jagar genom överraskningsattacker där den utnyttjar häckar, trädridåer, buskage och liknande skydd och dess habitatval dikteras av närvaron av liknande gömslen.

Sparvhöken  är fotograferad i Vittsjö 

Fler bilder  på min  hemsida   vigg5.se 

Stare

Stare (Sturnus vulgaris) är i Europa den vanligaste och mest utbredda företrädaren för familjen starar.

Staren bygger ett slarvigt bo i en naturlig eller konstgjord håla, och lägger vanligtvis 5–6 ljusblå ägg. Äggen kläcks efter två veckor och ungarna stannar i boet i ytterligare tre veckor. Arten är allätare, och lever av en mängd olika ryggradslösa djur men även frön, frukt och bär.

När de juvenila fåglarna genomför sin första ruggning i slutet av juli till september till första vinterdräkt ruggas först kroppsfjädrarna till svarta fjädrar med vita prickar. Sist ruggas fjädrarna på huvudet och vingar, vilket gör att man under denna period lätt kan urskilja dessa ungfåglar med kvardröjande matt brunt huvud.

Staren är fotograferad i Vittsjö den  11-01-2026   -12 grader kallt 

Fler bilder på min hemsida  vigg5.se 

Älg i Mörker

Älgar (Alces) är ett släkte partåiga och de största nu levande hjortdjuren.

Älgarnas storlek varierar beroende på könet, arten, underarten och miljön som älgen lever i. Till exempel blir älgarna i Norrland generellt större än älgarna i södra Sverige. I Sverige har en älgko vanligen en mankhöjd mellan 150 och 170 cm, en älgtjur mellan 180 och 210 cm. Som mest kan en älgtjur uppnå en mankhöjd på 230 cm. Vikten på hösten ligger för en älgko på cirka 270 till 360 kg och för en tjur på omkring 380 till 540 kg.

Vid födseln är älgkalvens fäll rödbrun. På vuxna djur varierar fällens färg från rödbrun via gråbrun till svartbrun. Under vintern bleker den ut lite. Benen är ljusare och har kortare hår än den övriga fällen.

Stenknäck

Stenknäck (Coccothraustes coccothraustes) är en stor fink med mycket kraftig näbb.

Stenknäcken är en ganska stor och kraftig fink med en kroppslängd på 18–19 centimeter och vikt på cirka 50

60 gram. Den har en mycket kraftig trekantig näbb, stort huvud, tjurnacke och kort stjärt. Stenknäcken är brun

på ovansidan och askgrå med rostbrun anstrykning på undersidan. Stjärten och vingpennorna är svarta, men

honan har ett grått stråk längs armpennorna, vilket är enda synliga skillnaden mellan könen.I flykten syns

tydligt ett vitt vingband, även på undersidan, på de i övrigt metallglänsande blåsvarta vingarna. På sommaren

är näbben blåsvart medan den är benvit eller blekt gulbrun på vintern.

Stenknäcken blir könsmogen efter ett år. Under häckningsperioden förekommer den i löv- och blandskog, parker

och fruktträdsodlingar. Boet byggs i en klyka mellan några grenar, vanligen högt upp i ett lövträd, och är

konstfärdigt sammanflätat av riskvistar samt invändigt fodrat med fina rötter, ull och hår.

Honan lägger 3 till 6

ljusblå ägg. Äggen ruvas i 13 till 14 dagar, huvudsakligen av honan. Båda föräldrarna utfodrar ungfåglarna.

Stenknäcken är fotograferad i Vittsjö

Fler bilder på min hemsida vigg5.se