Vildsvin

Vildsvin (Sus scrofa) är ett partåigt hovdjur vars ursprungliga utbredningsområde sträckte sig från västra Europa till Sydostasien.

En könsmogen hane kallas galt (äldre benämning orne) och är mellan 150 och 180 centimeter lång och 70 till 100 centimeter hög. Till längden ska läggas en omkring 25 centimeter lång svans. Den könsmogna honan kallas sugga och är betydligt mindre än hanen. Galten väger upp till 225 kilogram medan suggan väger mellan 70 och 140 kilogram; det förekommer dock mindre suggor med blott en vikt på 40–50 kilogram. En hona som ännu inte fött några kultingar kallas gylta.

Vildsvinets borst är mörkgrå till brunsvart och båda könen har uppåtböjda betar – galtarnas är avsevärt större än suggans. Vildsvinet har ganska dålig syn men god hörsel och ett extremt bra luktsinne. Svinen kan känna vissa lukter på 8 till 11 kilometers håll.

Vildsvin är sociala djur och lever i flockar, oftast några honor med sina ungar. Hanarna lever ensamma och är välkomna i hjorden endast i parningstider som pågår från oktober till januari. Efter en dräktighetstid på ca 115 dagar föder honan vanligen 5–6 kultingar (ibland 8–9, väldigt sällan upp till 15) i en grop. Hur ofta suggan blir dräktig beror till stor del på tillgång på föda och hur klimatet ser ut. I områden med gynnsamma förutsättningar kan en sugga få två kullar per år, vanligast är dock en årlig födsel kring mars månad.

Vildsvin är allätaremen 90 procent av deras föda består av vegetabilier. När de letar föda gräver de med trynet i marken och "bökar" upp jorden, ofta efter ek- och bokollon som är favoritmaten. Annan föda är majs, ärtor, potatis och spannmål, mask, möss, orm, rötter, bär och svamp. De äter också vattenväxter, as och ibland sopor.

Vildsvinet är fotograferat i Vittsjö den 25 maj 2025  på natten

Fler bilder på min hemsida vigg5.se 

Rävar

Rävar är ett trivialnamn som används om en mängd arter inom familjen hunddjur (Canidae).

Rävar är alltså ingen systematisk grupp utan omfattar likartade hunddjur som alla är förhållandevis kortbenta, har ett tillplattat ansikte, triangelformade upprättstående öron, en ganska spetsig nos och en yvig svans.

Rävar jagar på natten men är både natt- och dagdjur. Deras diet består av möss, kaniner, fiskar, grodor, bär och insekter. Individerna lever ensamma förutom under parningstiden.

Honorna föder mellan 5 och 7 valpar och diar dem under en månad i en håla i marken som kallas gryt eller lya. Valparna matas genom att föräldrarna kräks upp halvsmält mat. Efter fyra månader lämnar valparna sina föräldrar, och även honan och hanen skiljer sig.

Vilda rävar lever i två år men kan leva upp till 14 år i fångenskap. I Sverige förekommer arterna rödräv och fjällräv.De arter som främst förknippas med trivialnamnet "rävar" är de tiotalet arterna i släktet Vulpes, som ibland kallas äkta eller egentliga rävar.

Men enstaka – eller alla – arter i följande släkten brukar kallas för rävar

Rävungarna är fotograferade runt Vittsjö 

Fler bilder  på min hemsida  vigg5.se 

Gulsippa

Gulsippa (Anemone ranunculoides) är en flerårig ört i familjen ranunkelväxter som blommar med gula blommor i april och maj. Gulsippan växer tämligen allmänt i Skåne och Gotland. Gulsippan är fridlyst i Blekinge, Jämtlands och Västernorrlands län 

Gulsippan är en flerårig 10–25 cm hög ört med en lång krypande jordstam, som kan bilda stora bestånd där den trivs i lundar och lövängar. Blomstjälken bär tre flikiga kort skaftade svepeblad. Gulsippan blommar i april och maj, med två till tre blommor på varje stjälk.

Blommorna är gula, 2 cm breda med 5 kalkblad. Efter blomningen bildas en frukt.

Gulsippan är mycket lik vitsippan när den inte blommar. Gulsippan har dock gula blommor och två blommor på per stjälk istället för vitsippans ensamma blomma. Vitsippan och gulsippan kan korsa sig och hybriden får blekt gula blommor och kallas svavelsippa. 

Gulsippan är fotograferad i Vittsjö  den 21 April 2025 

Fler bilder på min hemsida  vigg5.se 

Vitsippa

Vitsippa, Anemone nemorosa L. är en flerårig ört. Vitsippan tillhör familjen ranunkelväxter. 

Vitsippa odlas ofta, och den stora formrikedomen gör att det finns många namnsorter med blommor i rosa, rött eller blått och med fyllda blommor.

Vitsippa är mycket lik gulsippan (Anemone ranunculoides), när denna inte blommar. Gulsippa har dock, som namnet antyder, gula blommor samt har två blommor på per stjälk i stället för vitsippas ensamma blomma.

Vitsippa och gulsippa kan korsa sig. Hybriden får blekt gula blommor och kallas svavelsippa  (Anemone × lipsiensis)

Vitsippa har använts i omslag mot reumatiska besvär, ledsmärtor och frossa, ofta med hudirritation som följd. Inom folkmedicinen har vitsippan även använts mot fräknar.

Vitsippan innehåller liksom andra ranunkelväxter  ranunculin som övergår i giftet protoanemonin då växten krossas. Förgiftningar hos människa såväl som hos djur är mycket sällsynta främst på grund av vitsippans beska smak. Vid hudkontakt kan huden börja rodna och blåsor bildas. Att äta vitsippa ger till en början en brännande känsla i mun och svalj. Sedan utvecklas blåsor, man blir illamående, kräks och får diarré. Efter det tillstöter svindel och kramper. Matsmältningsorganen  och urinsystemet skadas. Vid höga koncentrationer är vitsippa direkt livshotande. En dödlig dos är cirka 30 vitsippsplantor

Vitsippan trivs bäst i lätt skuggig, ej alltför torr, skogs- och hagmark samt lundar.

Vitsippan  är fotograferad  i Vittsjö  Den 23 Mars 2025 

Fler bilder  på min hemsida.   vigg5.se 

Skarv

Skarvar (Phalacrocoracidae) är en familj med sjöfåglar vars taxonomi är omdiskuterad men som traditionellt placeras i ordningen pelikanfåglar inom släktet Phalacrocorax som omfattar cirka 40 arter.

Skarvar har avlång kropp, relativt lång hals och näbb, fjäderdräkten går främst i mörka färger och de har simhud mellan tårna. De lever i skärgårdar och vid kuster. Skarvar är skickliga dykare och lever uteslutande av fisk.

Utmärkande är att de sitter upprätt med utsträckta vingar för att torka efter att de har dykt efter fisk.

Skarvarna har en fjäderdräkt som delvis inte är vattenavstötande som hos många andra vattenlevande fåglar, som änder och gäss. Visserligen har skarvarna ett undre skikt av fjäderdräkten som är vattentätt och isolerande men den yttre fjäderbeklädnaden tar in vatten.

Detta gör att fågeln tyngs ned vilket gör det enklare att dyka. För att torka det yttre vattenindränkta fjäderskiktet ställer sig skarvarna med utbredda vingar

Bilderna är fotograferade på Magle Våtmark  i Hässleholm  

Se fler bilder på min hemsida  vigg5.se