Dogma. Kanske för mig också.

Jag har tänkt på det ibland.

Det har inte blivit av förrän nu. Bl a har jag inte har sett ut någon självklar kamera.

Till slut insåg jag att jag har ju gängLeican med för det mesta. Då brukar 50:an sitta på. Delvis för att jag brukar ha kameran i sin beredskapsväska, och då får inte en extra sökare plats. Dessutom är Summitaren kollapsbar, så det blir ett litet behändigt paket. Att både hus och glugg dessutom är Retro (-46) ser jag inte som ett minus. :-)

Sålunda blir mitt Dogmalöfte:

1. Leica IIIc

2. Summitar 5 cm 1:2

3. Tri-X

Jag har fortfarande lite problem med den, trots service. Bl a har jag några skumma ljusinsläpp som ibland kan ge olika slöjor, och långsamverket funkar fortfarande inte som det skall, så den skall tillbaka direkt, nu när semestern är slut.

Jag gör ändå ett försök, och mjukstartar med den här.

127-dagen.

Jag skrev tidigare om den då stundande "127-dagen", dvs 12/7.

Thomas och jag bestämde oss för att fira tillsammans, och stämde träff på Södermalmstorg för en delvis gemensam rundvandring. Jag hade packat ned en Vest Pocket Kodak (1914), en Foth Derby (tidigt 30-tal) och en Rolleiflex Baby (sent 50-tal). Jag tänkte ladda VPKn och Babyn på tåget till Stockholm.

När jag sedan sitter på tåget med Babyn i knät och börjar plocka med filmen ser jag i ögonvrån hur en kille i 20-årsåldern, två säten till vänster, sitter och sneglar på min kamera. Strax frågar han om jag pratar engelska. Det måste jag ju tillstå. Han plockar då upp en Canon AE-1 ur ryggsäcken och visar sig vara en Interrail-turist med genuint fotointresse. När han ser Babyn säger han att han själv är sugen på en Rolleiflex, men 6x6. Vi satt sedan och pratade kameror hela vägen. Jag "råkade" givetvis nämna Retrokamerapoolen och att jag skulle plåta 127-film den dagen med anledning av. Han fick också adressen till fotosidan.se.

Jag var framme nästan en timme innan överenskommen tid, så jag passade på att ta en titt på Saltsjöbanans station först. Man har ju sett andras bilder därifrån.
Några få, bara... :-)
Nu ville jag se med egna ögon.

Jag passade på att ta några själv när jag ändå var där. För arkivet, liksom.

Denna dock tagen med 135-film. 18 mm/f4.0

Thomas kom, och vi knallade iväg. Vi började i närheten, längs Montelius väg, ovanför Söder Mälarstrand.

Montelius väg, VPK

Från densamma. Med VPK.
Blänk i kameran. Jag tror att jag stod i skuggan, men är osäker. Det kan annars bero på den ljusa himlen till vänster.

Vi gick vidare mot Riddarholmen.

Uppgången vid Gamla stans tunnelbanestation. VPK.

Birger Jarls torn, Riddarholmen
Gott om ströljus. Objektivet på VPK:n klarar inte så stora kontraster. En efterbelyst variant finns här .

Evert tittar ut över Riddarfjärden.
Rolleiflex Baby. Jag lånade Thomas orangefilter till Babyn.

Två retropoolare...
Thomas med Rolleiflex Baby om halsen, jag med Foth Derby i näven. Bilden tagen med min Baby.

Birger Jarls torg. VPK.

Ovan syns ett av bekymren med VPK:n. Det röda fönstret på baksidan av kameran är lite för blekt och släpper ibland igenom ljus om man inte passar sig.

Sedan vidare till Gamla Stan.

Bredvid Storkyrkan. Baby.

Stortorget. Baby.

Baby.

Baby.

Det dröjde lite innan jag hade alla bilder skannade. Därav det sena blogginlägget.
I Derbyn satt en färgfilm, som tyvärr inte är framkallad än. Jag väntar på att Crimson skall komma igång igen efter semestern.

Tillägg 27/8:
Några färgbilder från Baby och Derby .

Glöm inte 127-dagen!

1912 lanserade Kodak ett nytt filmformat. Det var 127-filmen, och den lanserades med deras Vest Pocket Kodak (8 rutor 4x6.5). Efterson den var mindre än 120-filmen kunde man nu göra kamerorna betydligt mindre.

120 resp 127.

Namnet fick den av att den gick ned i västfickan. En Vest Pocket t ex är nästan i klass med de betydligt senare Minox 35 och Olympus XA.

Även en del soldater under första världskriget hade den med sig, och fotade t ex i skyttegravarna. Andra tillverkare följde snart efter. Förutom Kodaks egen Vest Pocket fanns t ex den liknande Contessa Nettel Piccolette. Thomas M har en sådan . Zeiss Ikon sålde sin lilla lådkamera Baby Box Tengor (från början Goerz). Ylva har en bild här .

På trettiotalet hade Leicas småbildsformat börjat vinna mark, men inte helt. T ex fanns Foth Derby (1931-36) som använde halvformat på 127, dvs 16 rutor 4x3 cm. Det var f ö samma format som Baby Tengor.

På femtiotalet fick 127-filmen en ny renässans, när det med kameror som Rolleiflex Baby blev populärt med "Super slides", dvs 4x4 dia monterat i en 5x5 ram som passade i en vanlig småbildsprojektor. Andra liknande TLR-kameror var t ex Yashica-44 och Sawyer Mark IV.

Till slut konkurrerades 127-filmen helt ut av 135. Kodak t ex slutade tillverka 127 1995. Idag är det bara Fotokemika i Kroatien som tillverkar den svartvita efke R100. Andra finns också, men då handlar det om nedskuren och omrullad film. Kodak Portra 160 säljs t ex av Photax i Nybro. B&H i USA säljer även Fuji, både som negativ och diafilm.

Om inte även de filmerna skall försvinna måste vi konsumera. Photax slutade ta in efke 127 nyligen, men det var innan Retrokamera -poolen fanns. :-) Jag, Thomas och Ylva gör vad vi kan för att den skall fortsätta tillverkas ett tag till, men det blir från annat håll. Hjälp till du också. Vem vet. Kanske mellanlandar den en dag åter på hyllorna i Nybro.

Den engelska sidan www.onetwoseven.org.uk tillägnas filmen. Där uppmuntras man att använda klenoderna inte minst på 127-dagen, dvs 12/7.

Har du en kamera för 127-film, använd den!

Behöver du film till den 12/7, och är snabb, kanske du hinner beställa en Portra 160 från Nybro. Om inte, beställ och fota resten av året i alla fall. Då kan vi hjälpas åt att säkra tillgången. Tro nu inte att jag är helt insnöad på 127-film. Det vore bara synd på så fina kameror som t ex Rolleiflex Baby eller Yashica-44 att en dag vara utan film.

Gå sedan också med i Retrokamera -poolen, om du inte redan gjort det!

Foth Derby i mitten.

Tänk på 127-dagen, så att du helgar den. :-)

Retrokamera - Mirroflex

Vid ett tillfälle, när Thomas M hade med en av sina Rolleiflexer till jobbet, kom en kollega in, fick syn på kameran, och nämnde att han själv också hade en TLR hemma. Han tog den med lite senare. Det var en Mirroflex.

Jag har inte lyckats hitta just något om Mirroflex, annat än på den här sidan.

Mirroflex tillverkades av Tougodo Optical Co i Japan. Den verkar vara identisk med "Toyocaflex Ib" från samma tillverkare. Om den gjordes för en speciell leverantör är oklart.

Objektivet är en Tri-Lausar Anastigmat, 80mm f/3.5.
Slutaren är en Rectus, 1 till 1/300 s.

Jag har inte hittat uppgifter om produktionsår, men enligt ägarens uppgift användes den på 50-talet, så den kan klassas som Retrokamera.

Jag lånade den över en helg. Jag hade inte använt en TLR förut, så resten av den här texten är väl självklar för en del andra. Jag var lite osäker på hur filmen skulle dras fram och räkneverket nollställas, men jag hade en aning om principen. På nätet hittade jag manualer till några olika Rolleiflexer, med lite olika sätt. Det satt också en kasserad film i. Tack vare den kunde jag prova mig fram.

Dra fram filmen hit.

Nollställ sedan räkneverket genom att samtidigt trycka på knappen mitt i frammatningsratten och skjuta den lilla knoppen bredvid åt sidan.

Sedan är det bara att stänga locket, dra fram till det tar stopp, och första rutan är redo.

För att sedan dra fram ny ruta trycker man på knappen i ratten och drar fram.

När jag hade lärt mig tricken satte jag i en T-Max 100 och gav mig ut.

Slutaren spänns separat. Kameran har inget skydd mot dubbelexponering.

Vid ett par tillfällen råkade jag använda långfingret till avtrycket. Pekfingret kom då i vägen för slutarens spännarm vid exponeringen, med överexponering som följd. Det blev till att dra fram en ny ruta.

Det var kul att plåta med lådan på magen. Inte minst omkring Fyris torg! :-)
Större version här .

Inte Fyris torg.

Retro - No 1 Pocket Kodak

Nu har jag tagit första rullen med min "No1 Pocket Kodak ". Jag ropade in den på Tradera i vintras.

Kameran, som tillverkades mellan 1926-32 har ett bildformat på 6 x 9 cm på 120-film, eller egentligen "A120", eftersom den hade "Autographic"-bakstycke. Autographic var en uppfinning Kodak köpte rätten till 1914, och som innebar att man med ett stift, genom en lucka i bakstycket, kunde rista in anteckningar i filmens skyddspapper. Anteckningarna, som hamnade mittför mellanrummet mellan bilderna, exponerades sedan in i filmen genom att man riktade den öppnade luckan mot ljuset. Det var en föregångare till senare tiders databakstycke, men verkar inte ha slagit riktigt (förmodligen var den speciella filmen dyrare), eftersom det finns ganska få, kända, bevarade negativ med noteringar.
Autographic-filmen försvann 1932.

Luckan öppnad.

Till vänster om objektivet i bilden nedan, sitter stiftet, eller den "stylus" man använde för att rista in anteckningar i filmen, i mellanrummet mellan rutorna.

Objektivet är en trelinsig Kodar, 111 mm f/7.9. Slutaren är Kodaks Kodex No 0. Brilliant-sökaren, som kan vinklas för höjd- eller liggande format, är ljus, men liten och lite svårkomponerad.

Några bild-exempel.

Waldemarsudde

Kyrkbacken,Västerås. Den finns större här .

I bilden ovan, nedre vänstra hörnet, kan man se ett par slöjor. Möjligen är det Autographic-luckan som läckt lite. Överlag tycker jag dock inte kameran behöver skämmas för sig, utan den kommer att laddas fler gånger.