Gammal oframkallad Kodachrome.

"You give us those nice bright colours, you give us the greens of summers..."

För tjugo år sedan körde jag mest Kodachrome.

Som det står på min profilsida så avtog mitt filmfotande efter köpet av den första digitalkompakten succesivt till i praktiken inget alls. Fotande överhuvudtaget övergick gradvis i ett registrerande knäppande. När jag i somras återfick medvetandet köpte jag först en modernare kompakt. På Kameraexperten, faktiskt, men det var då det...

Jag tog också återigen systemkameran med ut ibland. Det var då jag insåg att den film som satt i (Kodachrome 64) nog hade suttit där ett bra tag. Jag tänkte att jag tar väl färdigt de sista rutorna först, så skickar jag in den sen...

Kanske en månad senare köpte jag min första digitala systemkamera. Det hjälpte väl inte filmen direkt, men nu var jag i alla fall igång.

Runt jul skickade jag så äntligen in filmen för framkallning via Kodak i Schweiz, som man numera får göra. Info här . Häromdagen fick jag bilderna. Precis som förr med pappramar i en ask. Min egen handstil på den fasttejpade adresslappen från påsen.

Jag kunde konstatera att jag hade satt i filmen hösten 2003. Den fortsatte över till sommaren 2004. Sen hade inget hänt förrän hösten -08. De äldsta bilderna var alltså 5 år. Filmen kan ha varit färsk när jag satte i den.

Nedan är några exempel. Några från 2003 och ett par från i höstas. De är skannade rakt av för att visa hur de blev. De är lite matta och inte utan färgstick, men de skulle säkert vara användbara efter lite bearbetning. Jag hittade också digitala bilder tagna samtidigt. Jag visar dem också som jämförelse.

Lustigt nog skiljer det, sånär som på en dag, exakt fem år mellan tillfällena.

Oktober 2003 (031011)

De här bilderna har alltså suttit i drygt fem år efter exponering.

Nära Torcal de Antequera, Spanien. Kodachrome 64.

Samma plats åt andra hållet. Digital IXUS.

Det var gråväder, men inte så grått. Kodachrome 64.

Digital IXUS.

Antequera. Kodachrome 64.

Digital IXUS.

Oktober 2008 (081012)

Fem år och en dag senare togs de här på samma filmrulle.

Kodachrome 64.

Nikon D80.

Kodachrome 64.

Samma bild, men med justerad vitbalans.

Med lite mer jobb blev resultatet så här.

Nikon D80.

Kodachrome är ju på sätt och vis egentligen en svartvit film, eller rättare sagt tre sv/v i en. Färgen tillsätts först under framkallningsprocessen. Det är väl tack vare det som det inte blir värre än så här.

Jag har nu köpt en ny Kodachrome 64 som skall sättas i så snart jag har tagit färdigt en riktigt gammal Tri-X. Den har legat i kylskåp sådär tjugo år... Den satte jag dock i i vintras. Det blir ett rent experiment.

Jag kanske får anledning att återkomma. :-)

PS. Nu har jag lagt till ett kortare, men liknande, inlägg om en nästan lika gammal Ektachrome.

Postat 2009-01-22 01:38 | Läst 5499 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera