En tur till Fotografiska

Förärade den Kungliga Hufvudstaden ett besök i tisdags. Bl a ett besök på Fotografiska var planerat.

Vid Fotografiska hände det grejer...

Det gäller att sikta väl.

Till slut kom den rätt.

Jag har inga bilder från utställningen, men jag kunde konstatera att cafét har fått en fin utsikt.

Utsällningen då?
Lennart Nilssons bilder upphör väl aldrig att fascinera, och jovars, den där Annie Leibovitz har nog lärt sig hur man hanterar en kamera... Jag gillade inte minst hennes privata bilder. Flera av de andra har man ju redan sett. På det stora planket, med bildurvalet till boken, såg jag en kontaktkopia med bilder på Lutande tornet i Pisa. Jag hade ingen linjal med mig, men nog såg det ut som det var taget på 127-film. :-)
Inte det vanliga Vest Pocket-formatet 4x6.5, men möjligen 4x5.

Det påminner mig...
Mer om det i ett senare inlägg. :-)

Väl ute igen, ett par timmar senare, var allt avstädat.

Vad är det för nåt..?

Under den efterföljande vandringen runt på Söder, med bl a fika på Ellens, passade jag på att ta sista rutan i Rolleiflex Originalen. :-)

I passande miljö.

Övriga bilder Leica M2, Summicron 2/35

Ladda gängLeican!

Obs! Nördvarning!

Det här är inget inlägg i den på FS nu grasserande M-Leica-debatten. Möjligen kan den för ett ögonblick avleda upmärksamheten något...

Friska människor kan sluta läsa här. :-)

När man läser omdömen om gängLeicor och deras kopior brukar man få läsa att de visserligen är små och behändiga, men ack så jobbiga att ladda... Man kan läsa flera alternativa metoder som påstås vara mycket enklare. Så farligt är det dock inte. Lite pilliga är de att ladda visserligen, men det behöver inte vara några problem. Det viktigaste är att man inte har bråttom.

Vad är en gängLeica, kanske någon undrar.
Det är den ursprungliga Leica-kameran. Jänkarna kallar dem Screw Mount Leicas, eller ibland Barnack Leica, efter konstruktören Oskar Barnack. Den kom 1925 och hade från början fasta objektiv, men fr o m 1930 blev de utbytbara, med den nu så välkända M39 gängfattningen. 24 år senare kom Leica M3 med sin bajonett.

Leica IIIc, 1946.

"Problemet", för den som ännu inte haft lyckan att prova, är att kameran inte har någon lucka bak, utan laddas från botten. Filmen kan då fastna i filmbanan om man inte för dit den korrekt.

Jag har sett olika tips och provat några.

1. En variant är att ta hjälp av ett visitkort. Man använder det då i princip som skohorn, för att hjälpa filmen att passera filmbanan utan att fastna.
   
   Jag har inte velat prova. Jag kan tänka mig att man istället riskerar skada slutaren om man har otur.
   -
2. Nästa variant, är att med objektivet avmonterat och slutaren öppen, kunna se, och vid behov, peta rätt filmen med fingret.
   
   Jag provade det en gång, med en slutare som inte var pålitlig i T-läget. Filmen var ännu inte i läge, men slutaren slog igen lika snabbt som den öppnade, med följd att filmen istället fastnade i slutaren...
   -
3. Den sista, som borde stått först, är att följa instruktionerna... RTFM, liksom...
   Det är den varianten det här skall handla om.

Första rullen jag laddade visste jag inte om att det var svårt, utan jag gjorde bara som det stod i manualen. Visst var det lite pilligt, men den kom på plats och jag kunde ta min rulle.

Andra rullen provade jag alt 2 med resultat enl ovan. Sedan dess har jag hållit mig till boken, och det har funkat utan några problem. Varje gång.

1. Klipp till startsladden, som till gängLeican behöver vara lite längre än det numer normala. Detta kan med fördel göras i förväg så man har en redan tillklippt rulle (eller två) med sig. Skulle det behöva göras i fält är det inga problem det heller. Det finns ett gammalt mallverktyg till det här ("ABLON"). Det är inte helt lätt att få tag på idag och det behövs inte heller. Det räcker gott med bara en sax.
   
2. Dra ut filmen så här långt. Ett varv runt kassetten plus fyra perforeringar. Det går bra med valfri film. ;-)
   
3. Utgå från den befintliga startsladdens bredd, och fortsätt klippa så att bara två perforeringar blir kvar utanför kassetten. Se till att inte klippa tvärt ut mot filmkanten, utan i en mjuk båge, så den inte fastnar i slutaren. Lika viktigt är att klippa mellan perforeringshålen, inte genom.
   Dra sedan inte ut mer film än så här.
   
   -
   
4. Manualen rekommenderar en frammatning och blindavfyring först, som en koll på att allt fungerar som det skall.
5. Dra sedan fram igen, men nu utan att fyra av.
6. Peta så in filmänden under fjädertungan på upptagnings-spolen.
   
7. Sänk nu ned film och upptagnings-spole samtidigt i kameran. Se till att den går hela vägen ned. Du kan få lirka lite med returspolningsratten för att det skall gå.
   
8. Den är helt nere när filmperforeringen är mitt för kuggarna.
9. Vrid nu lite på returspolningsratten för att sträcka filmen. Nu skall kuggarna greppa ordentligt i filmperforeringen. Det här är viktigt. Både för att säkerställa att filmen matar som den skall, och som ett kvitto på att det är rätt gjort.
   
10. Sätt på locket.
11. Fyra av.
12. Dra fram och fyra av en gång till. Kolla att returspolningsratten roterar med när du drar fram. Detta bör förresten göras med alla filmkameror, oavsett märke.
    
13. Nollställ räkneverket.
    
14. Klart!

Svårare än så är det inte.

Så, ladda din gängLeica, och gå ut och skjut!

6x6-dagen

Jag börjar med en bild från ifjol. 6x6-dagen var ännu inte proklamerad då. Jag tror de kallade den Nationaldagen, eller nåt sånt. I alla fall var det den 6/6.

Pappas Nettar, 617/16, FP4+

Jag hade hållit mig lugn under veckan och helgen pga förkylning, men kom i alla fall ut i tid för firandet i stan.

Hemvärnet spelade Under blågul fana...

Rolleicord V, Portra 160NC

Det var picknick i parken, och ganska mycket folk.

Efteråt blev det tårta också, fast på annat håll.

Eftersom det ryktades att någon hade lagt vår nationaldag på samma dag, laddade jag också min svenska Unibox. Den led ju av ljusläckage ifjol. Nu har jag tejpat skarvarna så den skall få en ny chans i sommar. Den är bara påbörjad än så länge så jag lär få anledning att återkomma.

Packmopeder

I Värmland säger vi inte flakmoped. Packmoped, heter det.

En sommar, i början av 90-talet, fick trubaduren Göran Samuelsson, från Västra Ämtervik, för sig att han skulle göra en miniturné, per moped, runt Värmland.

Första turnén gjorde han -92, på en lånad packmoped. En ensam trubadur som bl a sjöng bredvid grönsaksdisken på Konsum. En annan gång satt han på ett mjölkbord i Bograngen och spelade för sig själv, då ingen människa syntes till.

- Nu har han blivit av med körkortet, trodde folk.
Det hade han inte alls. Det var bara en stôllig idé. Värmlänningars privilegium.

Turnéledarens

Nästa gång, ett par år senare, hade han fått sällskap av två till. På varsin packmoped, där en hade flaket ombyggt för kontrabasen, åkte de runt till mindre ställen.

Sedan dess har intresset spridit sig. Göran behöver inte ragga längre. Artister som velat tillbringa en vecka i mopedsadeln är bl a Wille Crafoord, Plura, Marie Bergman, och Totta Näslund. På en blandnig av packmopeder, och andra, tvåväxlade, med handväxel och trampor, har de spelat på hembygdsgårdar och i folkparker. I år blir det visst bl a Plura, Ola Magnell, Sara Löfgren och Dregen.

Pugh, Göran, och lite av ryggen på Anders Glenmark.

Jag letade efter några bilder tagna med Elmar 3,5 cm 1:3,5.
Jag hittade de här, tagna sommaren -09 med en ännu krånglande Leica IIIc. Vi stötte på dem i Munkfors. De skulle spela på kvällen, nere vid gamla bruket.
Krånglande slutare och mycket ljusinsläpp, även på de här, har gjort att rullen bara blivit liggande i datorn.

Tills nu.

packmopedsturne.se

Rättstavningsprogram

Skrev ett mail på Gmail nyss.

Så sant som det var sagt... :-)