Vägen fram

Det diskuteras ibland om det där med egen bildstil. Att hitta sitt uttryck. Samtidigt ska man följa strömmen. Tycka som andra, ha samma grejer som andra eller fotografera som andra.... Funkar det?

Jag tänker lite på sånna som Cartier-Bresson. Han tog en småbildskamera när andra använde mellanformat. Lennart Nilsson mutade in sitt område i människokroppen med specialbyggda apparater. Robert Frank dokumenterade sin vardag med gryniga bilder. Erik Johansson med de Photoshoppade fantasilandskapen

De använde tekniska landvinningar som verktyg för sin gestaltning. De gick sin egen väg. De redigerade på nya sätt.

Idag finns många som aldrig använt film. Kameror med film är en ny väg idag. Att lära sig använda en film de flesta ratar ger ett eget uttryck. Att göra bilder på gamla sätt är nytt för en del. Kanske framkalla i kaffe!!! ....eller förädlingsmetoder.

Det är bara att hitta motiv, "sin egen" vinkel och vägen framåt.........eller???

Nils-Erik Eriksson 2021-10-24 10:27

Gillar textinnehållet i din blogg, och bilden. Allt har sin rot och det gäller att inte glömma eller tappa taget/ NE

Svar från jerrysoderberg 2021-10-24 10:36

Tack för kommentaren Nils-Erik.
Jag tycker också de. Ha de gott.//Jerry

Stican 2021-10-24 11:08

Trevligt blogginlägg och en fin bild, att hitta sin egen bildstil, ja jag har hållit på några år med fotografi och jag vet inte om jag har någon speciell bildstil eller ett eget uttryck, jag plåtar det som faller mig in, och analogt foto var det ända som fanns när jag började och det blev kanske inte så lyckade bilder jämt men här är en snart 60 år gammal bild som påminner lite om din bild: https://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/261360/3211226.htm Men nu fotar jag bara digitalt sedan 2003 och även om jag förstår tjusningen med att plåta med "Gamla kameror" med film, så är det ett passerat kapitel för mig.
Ha det gott/Stig

Svar från jerrysoderberg 2021-10-24 11:53

Tack för kommentaren Stig.
Det var en fin bild. Den liknar denna. Samma idé.
Ha de gott
Jerry

Benganbus 2021-10-24 11:49

Att våga hitta sin gen bildstil, det bör man nog göra utanför nätet! Och skall man utgå från antal gillanden på nätet, så blir det bara i slutändan en bild på ett gråtande barn! ;)
Inget fel på en bild med gråtande barn, det handlar bara vad man e ute efter! ;)

Tror den bästa bildskolan är en fotoskola! Där kan man utvecklas! Kanske även mot en egen och unik bildstil! I en liten grupp där man kan få synpunkter från människor man ser IRL och litar på!

Att ösa ut bilder på nätet och hoppas bli upptäckt, lycka till! Det blir mest kommentaren från besserwisserfotografer med stora fotoväskor! ;) :)"

Men visst kan man hitta trevliga människor på nätet! Självklart e det så! :)
/B

Svar från jerrysoderberg 2021-10-24 12:22

Ja du Bengt. Visst finns det många tvärsäkra besservisser på nätet. Jag kan tänka mig att det var många "duktiga" som kritiserade H.C-B När hans småbildfoto kom. De var säkert inte lika bra, tekniskt, som de tagna med en Rollieflex. Eller när fotografer började använda Tri-x, den hade dåligt dynamiskt omfång och var grynig jämfört med långsammare film. Men, de skapade nytt med den.

Det finns de som tar efter sina idoler inom foto och använder samma grejer. Det är helt OK men det går att använda andra grejer och få ett bra resultat. Tar man Fomapan400 och tror det ska se ut som Tri-x är man nog fel ute. Jämför man Leica och Praktica blir det också fel. Utrustningen är basen för skapandet men det är fotografen som gör den stora skillnaden. Skolad eller oskolad, tror jag...... Så...jag använder det som e kul :)
Å du tillhör de trevlige.
Ha de gott
Jerry

syntax 2021-10-24 13:04

Hur får man fram gråtande barn? Antigen är man en så hiskelig uppenbarelse att dom börjar gråta direkt, eller man nyper och slår dem lite lagom... :-D

Svar från jerrysoderberg 2021-10-24 13:35

Tack för kommentaren Peter.
Säger man till dagens barn... så finns risken att det blir en gråtande fotograf....🤭
Ha det gott.
Jerry

mombasa 2021-10-24 16:29

Bra text! Jag tror att man ska tänka ett par varv runt bildstil. Ofta framhålls den unika bildstilen som eftersträvansvärd. Å andra sidan nära mainstream. Men viktigast tror jag är att man är trygg i sin ”bildstil”. Med tiden ändras den, slipas av lite, och blir antagligen påverkad av sånt man ser andra göra. För bildstil är som du skriver även den utrustning man använder. Och hur man utnyttjar den. Fomapan eller Tri-X, ja det är en skillnad där.Små detaljer som tillsammans skapar den där bildstilen. Och att man har något att berätta. Fotografiet som en av många arenor för berättelsen. Men det här är nog en diskussion som bör hållas levande.
/Gunnar S

Svar från jerrysoderberg 2021-10-24 18:00

Tack för kommentaren Gunnar.
Ja, bildstilen är mycket mer än utrustning. Våra minnen och tankar styr det vi vill avbilda. Vår kultur och natur styr våra sinnen. Vår "ryggsäck". Mycket påverkar. Att se och ställa frågor om det vi ser är en viktig del. Givetvis ändras den över tid.
Det finns en anledning att hålla sig nära mainstream. Det är att tittarna lättare ska förstå. Det kan vara svårt idag när man tittar max tre sekunder på en bild... Svåra bilder går bort.
Jag tror att man ska använda hjärtat och hjärnan när man tar bilder. Inte bara ögat. Vara sann med sig själv.
Men det är ju jag det...min bildstil? kanske, hoppas det, önskar det
Ha de gott.
Jerry