Statusmarkörer... inget konstigt med det
När jag gick på fotoskolan kom frågan upp till diskussion om vilken kamera man skulle ha. Det var med intresse jag lyssnade på de kloka ungdomarna. Någon tyckte det var viktigt att ha en superduperkamera (konstigt nog fanns det ett par elever med jättedyra kameror och objektiv) En annan tycke att det gick fint med en amatördito. Eleven x använde en analog kamera och skannande bilderna. Det var annars en ganska avslappnad attityd till märkeshets och statusjakt vad det gällde utrustning. Alla visste att det var bilderna och bildseendet som stod i fokus. Att skapa fina bilder handlar om hantverket, planeringen och tanken bakom bilden.
I riktiga livet är det annorlunda i vissa kretsar.... Där är verktyget viktigare än bilden för en del.
Det är lätt att hamna i ett fack pga kameran man har på bröstet. Under planket i STHLM fick jag frågan om jag var hovfotograf, pga min plast-Konica, å de kunna ja ha vatt... Läste att man är arbetarhjälte om det hänger en Praktica på bröstet. Det är positivt.
Jag gillar själv gamla kameror och tycker att gamla statuskameror är spännande att läsa om. Sen är det lite grand som Kånken, Lewisjeans eller Stetsons huvudbonader. De gör okzå sitt jobb... om än till ett högre pris.
Jag går å funderar på å köpe en gammal Konica jag har sett...
Imorrn blir det snöjobb igen....



Att man sedan kanske är "förälskad" i en viss kamera, är något helt annat! 👍😁
// Conny
Tack för kommentaren Conny.
Håller med
Jerry
Visst är det så att det finns folk där teknikfixeringen är sådan att bilden blir nästan betydelselös - men då är man ju inte fotograf. Nästan per definition faktiskt.
Den andra ytterligheten utgörs av folk som påstår att dom SKITER i tekniken - det är bara bilden som gäller. Kruxet är väl att om man skiter i tekniken så blir det inga eller dåliga bilder.
Bild och teknik har, vill jag mena, många intrikata samband. Den första gruppen är alltså inga egentliga fotografer - medan den andra gruppen är insiktslösa posörer.
Sanningen ligger väl som vanligt någonstans emellan... :-)
Tack för kommentaren Peter.
Jag håller med dig. Det finns likheter med mitt jobb (under avveckling).
När jag röjer snö skiter mina kunder i om det står Fiskars på skyffeln, Honda på slungan eller Trans Pro på maskin, de bryr sig bara om resultatet. Men just för mig kan kvalitet vara viktigt att de funkar bra och jag trivs med dem.
Så med mitt eget foto. Där är jag glad amatör och kan gotta mig i gammalt analogt/digitalt från många olika tillverkare. För att jag tycker det är roligt. Bilden är också viktig.
Ska jag ta bilder för andras räkning blir verktyget digitalt.Det är enklast så.
Ha de gott
Jerry
Tack för kommentaren Johan.
Tyvärr ingen Konicabild idag. Jag har jobbat för mycket så fotograferandet har bara varit digitalt några dagar. Bilden tog jag med min gamla Canon G15.
Ha de gott.
Jerry
Ha det gott i snön
/gunnar S
Tack för kommentaren Gunnar.
Jag håller med.
På 40-50-talet var nog Rollieflex verktyget. På 60-70-talet byttes de flesta mot Nikon SLR. Tio år senare kom Canon att ta över på en del nyhetsredaktioner. Kanske handlade utvecklingen om ekonomi, smidighet och tekniska framsteg.
De arbetande fotografer som finns idag kanske använder Can-Nik-Sony i första hand?? Vad vet jag. Det viktigaste är att ha kul.
Ha det gott.
Jerry
B)
Tack för kommentaren.
Det låter spännande.
Appråpå statusmarkörer...Jag minns en jätterstor 10 år gammal Cheva herrgårdsvagn jag hade i början på 1980-talet. Sue-Ellen i Dallas hade en precis likadan på TV just då. Den köpte jag för 13.000:- i fint skick. När jag körde upp på syrrans garageuppfart i Norrköping stod grannen och tvättade nya fina Volvon på samma uppfart. En bister min och han körde in bilen direkt när jag kom. Systern skrattade och gjorde mig uppmärksam på fenomenet... Så vill en ju inte det ska vara eller vill man det? :)
Ha de gott.
Jerry
/Mikael
Tack för kommentaren Mikael.
Konica är en av flera favoriter, men kan inte sluta undersöka andra kameror. Det finns fortfarande en mängd kameror som kostar lika mycket som en fika på stan. Det är oftast bland dessa jag fyndar. Känslan av historiskt föremål och användbart verktyg är fin. Sedan blir det nog en del med priset av en hotellövernattning ibland. Men, jag har alltid gillat gamla grejer.
Att det funkar i fotohobbyn är kul. Gamla grejer gör nya bilder.
Ha de gott.
Jerry