Tack för kommentaren Peter.
Bilden är, från tiden innan semesterresor, bilar och kameror blev var människas egemdom. På den tiden klädde man upp sig inför en fotografering misstänker jag.
Att min Contax från den tiden fortfarande tar bra bilder är fantastiskt! Det hade den inte gjort om inte du hade lagat den! All heder.
Den som köpte min kamera ny tog säkert bilder som denna med flickor i fina kläder, med smycken och en bil i bakgrunden eller liknande. Fast dessa människor kunde nog inte köpa en Contax. De fick använda storbildskamera, vilket inte heller var så billigt, misstänker jag.
Det var nog efter kriget som foto blev en mer allmän hobby. Då kom flera kameror som var billigare och var lätta att ta med. Jag undrar vilken som var den första folkkameran? Zeiss Ikon Nettar kanske? En sån hade pappa.
Ha de gott.
Jerry

Väldigt många familjefotografer i början av 1950-talet använde en bälgkamera från Zeiss i 6X6 med objektivet Novar Anastigmat 4,5/75mm. Det var frågan om Dennis Taylors triplett med anor från 1890-talet.
I början av 1950-talet kunde man naturligtvis även köpa en Leica eller en Contax - om man var rik. Folk som inte var direkt rika men ändå välsituerade fastnade många gånger för Zeiss Contaflex, som var den första spegelreflexkameran som såldes i över en miljon exemplar (alla modellerna då ).
Svaret på frågan blir gissningsvis att det första riktiga folkkamerorna var Nettar och Ikonta från Zeiss, och Agfa Isolette - alla bälgkameror i formatet 6x6.

Tack för kommentaren Bengt.
Det fanns några funderingar liknande dina bland bloggarna i veckan som gick. Den som fotograferade dessa damer hade ingen aning om Fotosidan, datorer, internet eller moln. Men dessa bilder är beständigare än dagens. Glasplåtar är nog dessutom ett framtidssäkrare "format" än dagens datafiler.
Vill vi bevara bilder för eftervärlden är det glasplåtar som gäller :) Tänk på det!
Ha det gott.
Jerry

Då frestas jag att berätta om glasplåtar som inte bevarades.

När jag var i 10-årsåldern i mitten av 1950-talet, cyklade jag mycket i gamla Hässelby trädgårdsmästeri-stad. Många rörelser var redan då nedlagda, och jag skrotade runt där – det var ju spännande för en 10-åring.
I dom gamla glasklädda drivbänkarna lade jag märke till att de enskilda små glasrutorna var svartnade längs ut i hörnen. Så var det överallt. Det såg nästa lite ut som spindelvävsmönster. Konstigt tyckte jag.
Många år senare fick jag förklaringen. Det var avtvättade glasplåtar från staden nedlagda fotoateljéer!

Hjärtskärande behandling eller återbruk? Glas var säkert dyrt på den tiden och de gjorde nog nytta. Vi fick inte veta vilka bilder vi missade...
Ha de gott.
Jerry