Tack för kommentaren Gunnar.
Du har så rätt. Den andra sidan,fotografen är också spännande. Jag kan tänka att fotografens perspektiv kan smitta av sig på betraktaren. Tidningsfotografer är experter på att använda olika perspektiv och objektiv för att påverka betraktaren med bilder. Politiker fångas t. ex på bild i ett grodperspektiv eller med en gest som visar makt. Om någon ska berätta om raggare så blir det ofta nedlåtande bilder...
Hur kan man värja sig mot denna påverkan?
Ha det gott.
Jerry

Tack för kommentaren Gunnar.
Jag har ofta en idé eller en tanke med det jag fotograferar och visar andra. När jag tar bilden är det tid, bländare, skärpa och det jag vill ha med på bilden som upptar mina tankar. Men, innan jag lyfter kameran bedömer jag om jag ska fotografera. Innan dess har jag tagit en del beslut. Var ska jag åka för att fotografera, vad vill jag ha på bilden och det eviga frågan (för mig) vad vill jag säga med bilden.
Jag skulle kunna formulera en fråga:
-Om en pressfotograf inte vet hur han vill ta en bild utan tar på måfå, skulle bilden då bli användbar? Jag tror inte det.
För mig är det självklart att tänka på bildens innehåll innan jag trycker av. Kompositionen består av det tekniska, form, färg och det vi har ärvt kulturellt. Det handlar om att visa det på bästa sätt för mig. Jag lyckas inte alltid, men jag försöker.
Bilden som finns i detta inlägg visar en dragspelare, den är tagen på på en svensk äng, det finns stolar som lånats från en bygdegård, flera människor som är vardagsklädda står där. Troligen förmedlar bilden landsbygd, fest eller kaffestund i det gröna. Någon kanske tycker gökotta, skördegille eller kafferep. Sådant finns fortfarande på landet. Har man inte varit där kan det vara lite svårt men man ser komponenterna och sluter sig till landsbygd. En text i en tidning kunde varit "Ängens dag i Bråbo besöktes av 150 personer"....
Ha de gott.
Jerry

Jo, så skulle jag nog också valt att läsa bilden. Och bilden triggar igång andra sinnesminnen. Någon pillar lite på dragspelet innan det är dags att börja spela. Det doftar äng. Men det märkliga är att vi alla har alldeles egna doftminnen av äng som förmodligen skiljer sig åt. Det är så bildens konnotationer utkristalliseras i det unika och privata kontexten, den privata associationen. Vi läser så att säga samma text men med olika ordval, något som är unikt för bild.
Bråbo vet jag nu var det ligger, tack Google maps!
/Gunnar S

Den känslan jag använder mig av vid gatufoto och som styr vad jag fotar finns väl där tack vare att jag under flera år ägnat mycket tid åt genren. I gatufoto finns det sällan tid till bildanalytiskt tänkande under själva utövandet, precis som antyder. Men det är klart att jag vid andra tillfällen funderar på ett djupare plan kring gatufoto och andra genrer om vad jag tycker om och varför.

Vad beträffar bildanalys i skolor i Storbritannien så har jag ingen susning. Jag har inga barn och har själv bara gått i svenska skolor. Jag minns inte heller om vi studerade fotografi och bildanalys i bildämnet. På den tiden vara jag bara intresserad av att teckna och tyckte att bild som ämne mest bestod av lektioner som var roliga och där det var lätt att få högsta betyg. Om det är något som jag fått gratis här i livet är en bra grundbegåvning vad gäller teckning. Har inte gjort nåt med den dock och jag tror inte att den hjälper mig i mitt fotograferande

Även om jag är mycket intresserad av bild och foto numera så vet jag inte om jag känner att det skulle vara särskilt viktigt att lära sig bildanalys i grundskolan. Det är väl inte vad du vill höra, Gunnar, men det är så jag känner. Det är liksom bortkastat på den yngre generationen. Men, kanske har jag fel. Svårt att föreställa mig hur jag hade tagit mig an ämnet då. Ska jag vara ärlig så har jag glömt så mycket av det jag lärde mig under min skolgång. Lite tragiskt faktiskt.

Mvh
Fredrik