Mobilfoto

Äntligen kan jag ge mig ut på korta turer med mina kryckor. Det är mycket låghalt och tungt men funkar ett par hundra meters promenad med en träsko på den friska foten. Att släpa runt på en kamera är uteslutet än så länge så mobilen får duga.  

Jag har min filmladdade Canon FTB vid sängen. Rullen är halvtagen och jag hoppas kunna ta den färdigt innan kommande helg. Om allt går bra ska jag ta bort en del av klacken i min ortos i morgon tisdag. Det kommer göra förflyttandet mycket lättare. Jag gör rehabträning tre gånger om dagen och hoppas bli lite rörligare framöver. 

Jag inser att mobilen är det enda kamera-alternativet för många som inte kan släpa runt på en systemkamera. Man får ju bilderna direkt eller kan också ändra dessa i valfritt program till viss del.

Lägesrapport...

En del dar händer det mycket. Som idag. På morgonkvisten blev jag avtackad från min anställning, vilken jag avslutade i somras (fast själva arbetet slutade jag 24/2-22). En slarvig arbetsledare klarade inte att fixa det förrän nu. Nåja bättre sent än aldrig. 

Därefter begav jag mig till sjukhusets ortopedavdelning. Där blev jag avgipsad medels såg och bräckjärn. Min fot placerades i en annan abravink och jag ska nu börja träna för att få hälsenan att läka. Tre pass om dagen.

Nu kanske det finns en chans att börja fotografera igen. Det får bli digitalt till att börja med.

Foto på fot abravinken....

Bättre bilder -tankar om

Att utveckla sig som fotograf. Ta bättre bilder. Handlar det om den tekniska sidan? Blir man bättre med en ny kamera? När kameran sköter mer och man kan fokusera mer på bildinnehållet. En ny mobiltelefon har ofta en kamera som ställer in allt själv och den tar tekniskt jättebra bilder. Men jag är rädd att mina bilder är lika innehållsmässigt och kompositionsmässigt oavsett kamera. Det blir liksom en upprepning. Det som borde utvecklas är vilka bilder jag tar. Att bli medveten om bilden innan jag tar den.  Om jag vill ta den. Det är så lätt att fastna i den egna komfortzonen. Eller hur???

Mellandagsblogg

Jag sitter inne och tittar ut på snön som faller. Svårt att vistas ute med avsliten hälsena då kryckorna halkar omkring på underlaget. Då passar det bra att skriva om ett kameramärke som sågs som mindre bra en gång i tiden. Jag tänker på Praktica. Deras kameror utvecklades mycket under 60-80-talet, som så många andra. De ansågs ligga efter då de hade mindre finesser än andra. Idag ses de som lika bra eller bättre av många användare, än många andra samtida amatörkameror. Så även av mig.

    Jag har de senaste åren använt Praktica kameror en hel del. De är tillförlitliga och har ett stort utbud av objektiv av olika kvalite  och pris att välja mellan. Ett exempel på en bra Praktica är Super TL1000 från början av 1980-talet. Den har slutartider mellan 1 och 1/1000 sekund. Slutaren är av metall så den torkar inte som en del andra med tygslutare kan göra. Kameran har inbyggd ljusmätare och nedbländningsknapp för ljusmätning och kontroll av skärpedjup. Praktica var tidiga med att ha avtryckaren på ett mer ergonomiskt sätt än andra kameratillverkare. Lite mer som på moderna kameror. Sökaren har snittbild och microprismor, vilket är bra.

Kamerorna var mycket välbyggda där överdelen var gjord i plast. Det var många gånger tåligare än den folieliknande metallen andra samtida märken använde och som kunde spricka. Jag har en Nikon man får passa sig för. Den har skurit mig ett par gånger. Prakticakamerorna var inte så tunga som man kan tro. Vikten på kamerahuset var ungefär 560 gram. Två samtida populära kameror vägde jämförelsevis: Nikon FM 590 gram och Canon A-1 620 gram. 

De bästa objektiven som Praktica-bolaget (som heter Pentacon) gjort är riktiga topp-objektiv. De billigaste fungerar bra om än kantskärpan hos en vidvinkel är sämre på fullt öppen bländare. Bländar man ner till f=5,6 är de också bra. Tyvärr kan man få dåliga objektiv av alla märken och prisgrupper om de är gamla, kanske kantstötta och slitna. 

Objektivserien från Pentacon är vanliga bruksobjektiv och de som heter Aus Jena eller Zeiss är bättre. Det som skiljer, enligt min erfarenhet, är skärpa och kontrast. Pentacon-objektiven är som Nikon-Canons amatörobjektiv medan Jena-Zeiss är som deras proffsmodeller. Nu är det lunchdags. God fortsättning...