Att plåta eller inte plåta, det är frågan.

Frågan om varför man fotograferar dyker upp då och då i fora och bloggar. Det finns helt klart många svar på den frågan, det framgår ofta i diskussionerna. För min del är svaret mycket enkelt, jag fotograferar för min egen skull det som sker i naturen runt omkring för att så att säga komma närmare de djurarter som finns här och få bättre kunskap om deras beteenden. Det medför så klart många upprepningar av fångade motiv, och oftast inte särskilt "fotokonstnärliga" bilder, mer rena avbildningar i dokumentärt syfte. Det fotograferandet ger mig stort nöje och medför växande nyfikenhet och därmed växande kunskaper eftersom nyfikenheten ju måste stillas genom studier av skrivande från sådana som vet vad de pratar om.

Den här sortens fotograferande började för min del för 20 år sedan, då jag 2003 skaffade en digital långzoomare efter ett lååååångt uppehåll efter ungdomens fotograferande. Och det som verkligen satte igång det var när jag fick syn på en fjäril som jag inte kände igen. Det slog mig att jag kunde ju hämta kameran och fotografera den för att få se den på riktigt nära håll och dessutom uppförstorad! Mycket enklare än att försöka fånga den och få med hem! Och inte behövde jag vänta flera dagar eller veckor på bilderna, jag kunde få fram dem i stort sett omedelbart! Underbart var bara förnamnet.

Fjärilen visade sig vara en för Sverige ny art, kartfjäril, som då bara påbörjat sin vandring norrut i landet från Skåne. I Skåne sågs den för första gången 1982. Intressant läsning finns här. Den upplevelsen triggade verkligen min lust att fotografera naturen som vi har förmånen att få bo mitt i. Det ger mig som sagt stor glädje, och om någon annan ser resultatet och gillar det - kanske till och med lär sig någonting och blir mer intresserad - blir jag så klart ännu gladare, men det är alltså för min egen skull jag fotograferar och därmed bryr jag mig inte om att naturfoto nog är det mest föraktliga man kan hålla på med i fotovärlden :-)

Nå, nu över till resultaten från i förrgår!

Nötskrikan funderar på hur man får tag i späcket under pinnen.

Jodå, med litet gymnastik går det!

Men krångligt var det och inte fick man tag i mycket. Lika bra att hålla till godo med frön!

Ibland får man hänga i kön!

Vid rusningstid kan det bli en och annan krock!

Den som försöker tränga sig fram...

...får vara beredd på en utskällning!

Domherredamer har tryck i stämbanden!

Bergfinken blir närmast bortblåst.

Gråsiskan tog det lugnt bland gullrisfröna.

Vi hörs!

Lena Holm 2023-01-30 20:44

Nötskrikan hängde upp och ner när jag såg den i Tanto, samma pose som på din bild men då letade den mat i/under barken på stammen den satt på. Kul fåglar du har i din matning, synd att vi inte kan "byta några". Bergfink och stenknäck är inte något jag ser särskilt ofta. Domherrar kom ett par i helgen, en kort sväng. Nötskrika har än så länge bara passerat utanför trädgården, i skogen. Kul med kartfjärilen. Jag har haft ett par liknande "upptäckter" under vatten dvs arter som jag fotat på platser där de inte setts förut. Sånt får man absolut en kick av.
Hälsningar Lena

Svar från aasaboe 2023-01-31 08:45

Ja, vi har en hel del besökare i fågelmatningen, även sådana som mindre ofta ses inne i samhällen. Däremot har vi inte många kråkor, skator och definitivt inga kajor. Dom tycker nog att det är för ödsligt här :-) Pilfinkar har av någon anledning börjat komma mer frekvent på senare år. Visst är det kul med nya upptäckter även om de för mig kom ganska långt efter de första observationerna. Jag förstår att du får se en hel del i undervattensvärlden, både välkomna och ovälkomna gäster.

Khalad 2023-01-30 21:49

Verkligen roliga besökare du har, och jättefina bilder får du. Roligt med kartfjärilen, har inte kollat i fältnyckeln om den är med där, men det ska den väl vara. Fältnyckeln förresten, den var det du som rekommenderade och den har jag stor glädje av, om än inte just nu.
Fö fotar och skriver alla om sitt, men jag gissar att det finns fler naturfotografer än konstfotografer :-) Många hälsningar/ Björn

Svar från aasaboe 2023-01-31 08:47

Tack Björn! Jodå, kartfjärilen finns med i Fältnyckeln. Fältnyckeln är en trogen kompis de varmare månaderna :-)

Benganbus 2023-01-31 07:13

Jag tycker din målsättning för att fotografera låter bra! :)
/B

Svar från aasaboe 2023-01-31 08:47

Tack för det Bengt! Jo, för mig duger det :-)

Vibybo 2023-01-31 15:19

Så fin rad skånska skogsfåglar! Har själv aldrig fått bild på nötskrikan som fanns överallt i barndomens skogar. Och visst finns det olika fotofolk, och nu har människan den fria viljan, själv gläds jag mest som du åt att upptäcka naturen, både ute med kameran och skåda fynden inne sen. Stort som smått, växter, insekter, djur, stenar, vatten, träd, moln, luft, jord, ingen diskriminering. Ibland människor och dess miljöer också.

Svar från aasaboe 2023-01-31 17:23

Söker man motiven i naturen behöver man inte leta länge. Och med ett makroobjektiv kan man fylla en hel dag på någon kvadratmeter. Nötskrikor brukar det vara gott om i bokskogar, men de hörs mer (om man hör bättre än jag) än syns. De brukar vara ganska skygga.

Katt-Tina 2023-01-31 20:01

Fina bilder på nötskrikan – en fågel jag hoppas komma tillräckligt nära någon gång. jag har ofta både hört och sett dem men inte fått dem inom ”skotthåll” för kameran. De är så varska och ger sig av bara jag har tänkt föröka gå närmare.
Dina små befjädrade är verkligen på hugget! I en av min balkongs hörnor har jag två små burkar där jag lägger jordnötter och blandfrön, som uppskattas av blåmesar, talgoxar och gråsparvar - och mina båda katter. Ja, de sistnämnda struntar naturligtvis i såväl nötter som frön men de uppskattar att fågelskåda 😊. Viss blåmesar är som små rovisar och fäller ut vingarna över sitt "byte". Gulligt att se att de har detta beteende. Men så är de ju små "stridisar".

Även jag minns min första kartfjäril för ett antal år sedan. De är vackra på lite annorlunda sätt i sitt färgmönster.

Liksom du tycker också jag om att studera och fotografera djuren och dess beteende, vilket nog har framgått av våra gemensamma kommentarer i dina dovhjortsbloggar. Det är så otroligt intressant att iaktta dem. Är det dessutom en hel flock djur, fåglar eller däggdjur spelar ingen roll, kan jag sitta i timmar och bara njuta. Det händer ju massor mellan de olika individerna. Självklart blir det en hel del foton tagna också och i datorn upptäcker jag ibland sådant jag inte uppmärksammade vid tillfället. På det sättet är det inte så dumt med digitala bilder.

Mitt fotograferande är en hobby jag gläds över och njuter av, inte minst då det gör att jag ofta är ute i naturen. Visst tar jag bilderna mest för min egen skull. Men tack vare datorn och min hemsida, kan jag dela med mig av mina foton till vänner och släktingar som bor på andra platser i vårt avlånga land. Så det blir lite av dubbel glädje. Emellertid är nog glädjen störst för mig själv – och den glädjen är sannerligen inte föraktlig 😊.
Hälsningar Christina

Svar från aasaboe 2023-02-01 09:20

Tack Christina! Du får sätta dig i en bokskog med kamonät över dig och invänta skrikorna. Med litet lockbete funkar det säkert :-) Blåmesar är verkligen stridisar, jag har vid några tillfällen sett dem slåss på liv och död, en gång låg en på rygg medan den andre satt på den och hackade med all kraft. Tyvärr blev det inga bilder vad jag minns, det går ju snabbt och man hinner inte hämta kameran. Det är ett tag sedan jag kollade din hemsida, får gå dit igen. Önskar dig fortsatt god lycka med studier och plåtande!

Jan Olof Härnström 2023-01-31 22:16

Att ha kul är jätteviktigt. Jag skaffade ett litet gömsle för några år sedan och upptäckte hur skönt och mediterande det kunde vara att bara sitta dold, vänta och spana ute i spenaten.
För 5 år sedan fick jag ge upp de fina möjligheterna att kika på våra fåglar vid matbordet.
För då flyttade katten Buse hem till oss, en utekatt och mästerjägare som även trivs och myser inomhus. Han plockar fåglar och möss lekande lätt så jag var tvungen att ta ner fågelmaten utanför våra fönster. Nu saknar jag fåglarna och det är också mycket tystare.

/J O

Svar från aasaboe 2023-02-01 09:27

Visst är rolighetsfaktorn viktig! Utan den blev det nog inte mycket plåtat :-) Katter kan vara ett problem vid fågelmatningar. Våran Nicke är turligt nog bättre på möss och mullvadar(!) än fåglar, det är inte många fåglar han lyckats ta i sitt liv. Vi har god koll på vad han tar, han tror att alla byten måste ätas under köksbordet så han bär alltid hem dem. Nu är han dessutom så gammal att han inte ens försöker ta fågel. Men studerar dem genom fönstret gör han :-)