Men för tusan! Inte natur nu igen!
Nej, jag lovar! Jag tänkte berätta Fotografins historia. Ja, MIN fotografis historia, alltså. Inte hela den där långa om allt som hör världens fotografi och dess utveckling till. Det duger jag inte till, för den delen. Men jag går igenom gamla bilder, och slogs av tanken att använda några här.
Det började någon gång i början av sextiotalet. För att inte glömma bort det tekniska berättar jag vad jag fotograferade med. Först med en Agfa Syncrobox lådkamera som använde film på 120-spole och hade bildformatet 6x9cm. Den var ingen höjdare, så det blev inte många bilder med den. Därefter en Agfa Isolette, även den med 120-spole men med bildformatet 6x6cm. Den var betydligt mer avancerad än lådkameran, med bra optik som hade avståndsinställning, slutartider från 1/25 till 1/200 och riktig bländarinställning. Ett lyft för en yngling i tidiga tonåren! Mellanformatare! Det ni! Men det visste jag inte då. Och svartvitt!!
Det blev litet bilder med Isoletten innan den stals på en restaurant längs vägen när jag och min faster gjorde en bussresa till Paris. Jag och min kompis cyklade omkring på hans tandemcykel och ibland fotograferade vi. Inte så ofta, det hade vi inte råd med. Jag skaffade Gösta Skoglunds bok ”Fotolärobok i bild”, vi lärde oss framkalla film och kontaktkopiera negativen -köpa förstoringsapparat var inte att tänka på. Bilder i storlek 6x6cm är inte stora, men vi visade stolt fram dem.
Vi cyklade till Forsakar i Degeberga och fotograferade vattenfallen. Vi klättrade upp till kanten av karet för att ta bilder därifrån under mottot ”allt för bilden!” men det blev inga bilder. Vi hade fullt upp med att ta oss ned igen utan att trilla i karet eller ned för fallets underdel. Sägnen säger att det bor en jätte i karet, när en nyfiken bybo skulle mäta karets storlek hördes en tordönsstämma i dalen: ”Mäter du mitt hem och mina väggar, skall jag mäta dina ben och dina läggar!”. Kanske lika bra att vi inte plåtade boningen? Skannade kontaktkopior:
Ja, ni ser. Man skulle -om man är snäll- kunna säga att den där boken nog behövdes. Jag gjorde ett försök att vara avancerad med ett motljusporträtt på min kompis, jag minns faktiskt omständigheterna när den togs men inte datum, året bör vara 1963 eller -64.
Någon gång lämnades film till framkallning och kopiering i större format, hela 9x9 cm! Syrran på isbanan vår pappa lät oss spola på gräsmattan vid lämplig väderlek får exemplifiera:
Så började det. Och fortsatte trots knappa möjligheter. Alla bilder här är tagna med Agfa Isolette. Återkommer.
Vi hörs!





Tack Björn! Det var andra tider, som man säger. Kul att minnas.
Ha det gott/Stig
Tack Stig! Jag har tidigare funderat på att gå igenom det som finns kvar, men trots att stora delar inte finns kvar är det ett stort jobb. Det största jobbet är att lokalisera resterna ;-)
Och för vem?
Och vilka bilder som håller ett antal år efteråt?
Om det nu e viktigt?
Och om det e viktigt att fundera på det här?
De kanske bara e å fota och ha kul under tiden som det pågår,
sedan får någon annan rensa i "bråten" och bestämma om något e värt att spara på! Eller bara kasta rubbet! :) ;)
/B
Tack Bengt! Min tanke är att komma till mycket av det du tar upp. Och hur min syn på det ändrats genom åren. Ledtråd för den som är otålig: Jag har ingen backup i molnet.
Hälsningar, Bjarne
Tack Bjarne! Det är en fantastisk utveckling vi fått vara med om! Vår föräldrageneration fick också det, men snabbheten som hela tiden ökar gör det kusligt ibland. Skönt i alla fall att de flesta har det bättre på många sätt nu.