Varför försvinner så mycket bin?

Säsongen för vildbin börjar så fort det finns chans att hitta mat. Inte för alla arter samtidigt, olika bin avlöser varandra hela tiden våren och sommaren igenom, ända in i hösten. Spetssandbiet på bilden besöker växten det har namn efter, fotograferat 2 april. Videsandbiet under plåtat 31 mars. De flesta arterna lever bara några veckor, då de lägger ägg som sedan vilar under resten av året och sedan vintern, för att komma ut som färdigt bi när rätt växter väntar. De dyker upp en period under sommarhalvåret och avlöser varandra från mars och in i oktober, särskilt de mer robusta humlorna är uthålliga.

Videsandbiet och spetssandbiet riskerar att träffa på någon mes som letar tidiga insekter i sälgens hanblommor som har gott om pollen. Men hotet mot deras fortbestånd ligger som tidigare sagts inte i fåglarnas födosök. Däremot kan vi människor ta bort deras levnadsförutsättningar genom att fälla ”onödiga” träd och buskar. Av ren okunskap. Det har jag själv gjort, rensat bort sälg som stod i vägen. Nu när jag fått bättre kunskap om hur viktig just sälgen är för de tidiga arterna av bin – det finns nästan inga andra blommande växter när de är igång – ångrar jag djupt att några riktigt rik- och storblommiga sälgar blev offer för motorsågen. Nya plantor är på gång, men det tar sin tid, även om just sälg är ordentligt snabbväxande.

De allra flesta hoten mot insekter över huvud taget och bin särskilt, kommer från oss människor. När lantbruket förändras försvinner de marker och växter bina lever på och av. Torra hedar är inte produktiva, när de tas i anspråk för annat drabbas hedblomster och hedsidenbiet som är beroende av den växten. Och många, många andra. Bilden visar hedblomster och hedsidenbi, båda är rödlistade.

Sandbin och till exempel sommarbiet praktbyxbi gräver djupa gångar i sandmark för att föda upp sina larver i. För att det skall fungera behöver gruset röras om litet, så att inte växtligheten tar över och blir heltäckande. Bilder på praktbyxbi, först hona, sedan hane.

När torrmarkerna inte längre används som betesmark eller planteras med skog, försvinner binas överlevnadsmöjligheter. När vi klipper stora gräsytor och inte låter örter blomma händer samma sak, och bina försvinner.

Ett mycket allvarligt hot mot humlor och bin är de gifter som används för att bli av med insekter som går illa åt grödor av olika slag. Exempel på sådana synnerligen effektiva gifter är det som kallas neonikotinoider, som tagits fram för att ersätta nikotin.

Tillverkarna har i marknadsföringen framhållit att dessa gifter inte påverkar honungsbin, ”bara” vildbin. Grödan betas med giftet, vilket gör att det finns i hela plantan, från rot till pollen. Det påstås att giftet inte sprids till luft eller mark. En brittisk forskare, professor Dave Goulson, tyckte att det var märkligt att man trots det rekommenderade kompletterande sprutning med giftet under växtsäsongen.

Det har visat sig att giftet inte stannar i växten, huvuddelen tas upp i marken och sprids. När annan gröda odlas på mark som tidigare använts för neonikotionoidbetat utsäde, kommer giftet alltså att tas upp även i den grödan. Och innebörden är att det också hamnar i de delar vi äter, starka nervgifter som dräper insekter omedelbart. Det har också visat sig att neonikotinoiderna påverkar honungsbin trots att motsatsen sagts. Professor Goulson påvisar i en föreläsning (länk nedan) att det faktiskt rapporterats av en tillverkare av gifter i ett dokument om företagets forskning, inlämnat till EU, men väl gömt bland alla handlingar.

På Youtube finn professor Goulsons föredrag där han tar upp just detta, https://www.youtube.com/watch?v=WDkpVWzFnK0

En länk till professor Goulsons öppna brev till ansvariga med vädjan om stöd,

https://www.youtube.com/watch?v=I4XRcOM2Xek&feature=share

och en till textdokument om ovanstående:

https://www.sussex.ac.uk/webteam/gateway/file.php?name=open-letter-on-neonicotinoids-signatories-updated.pdf&site=411

 Det är ju inte konstigt att jordbruket förändras, och inte heller konstigt att jordbrukarna vill skydda sin skörd så gott det bara går. Det vill till om de skall överleva och vi få mat. Men det blir problem om kampen mot skadegörarna medför att även hjälparbetarna, pollinatörerna, stryker med. Då försvinner möjligheten att odla växter som kräver pollinering på annat sätt än med vindens hjälp. Det är ju inte så inkomstbringande det heller…

Finns det anledning för oss ”vanliga människor” att bry oss? Eller kan vi köra vidare med svenskens favoritargument, ”a va fan, det ordnar sig”?

Vi hörs!

pdahlen 2018-07-09 06:45

Fina bilder och en lärorik berättelse

Svar från aasaboe 2018-07-09 09:51

Tack Peter!

Stican 2018-07-09 07:51

Roligt att ta del av dina kunskaper och människan är nog det största hotet mot många arter i naturen. Men vi kanske lär oss att bättre vårda vår natur innan det är för sent. Mycket fina bilder bjuder du på,
Ha det gott/Stig

Svar från aasaboe 2018-07-09 09:54

Tack Stig! Ja, vi får hoppas att mänskligheten lär sig. Men jag känner att jag alltmer vill instämma med han den där Relling...

Bjarne 2018-07-09 20:21

Tack för en bra lektion om olika sorters bin ackompanjerat av vackra och bra bilder! Sedan kryddar du med mycket viktig kunskap också. Fakta som borde komma många fler till del, inte minst de med beslutsmandat och makt i olika frågor.
Hälsningar, Bjarne

Svar från aasaboe 2018-07-10 08:58

Tack Bjarne! Det finns en hel del som makthavare skulle behöva titta närmare på. Om man kan intressera "vanligt folk", kan det kanske sprida sig i den riktningen?