Strövarkort 2.0
Tri-X, Silver Efex och en liten fransk by
I sanningens namn är det nog flera byar, fast eftersom jag inte minns var de låg och vad de hette slår jag ihop dom till en. En fransk by helt enkelt.
Året var 1978 och hustrun och jag rattade runt landet i vår gula lilla Renault 4. På det sättet smälte man liksom in och det var bara att fixa ett hotellrum eller sätta upp tältet. Saker och ting var varken särskilt komplicerade eller dyra på den tiden.
Vi lagade tre-rättersmiddagar på vår campinglåga och vi käkade på en stjärnkrog i Michelinguiden. Vi sov med en näktergal på en gren ovanför tältet och på ett romantiskt hotell i Villefranche, av den sort som brukar ses på film.
Och kameran var förstås med. Jag vill minnas att det var en Olympus OM1, men det kan ha varit en Nikon också. Jag minns inte.
Men negen finns kvar och dom har jag skannat nu. Här är några av korten som blev.
Ytterligare några Silver Efex-pix
Där ser man. Ingenting får man vara unik med. Silver Efex tycks vara allmängods bland alla goda fotografer på den här sidan.
Nåja, skämt åsido, det hade jag nog mer än en aning om. Men för en gammal mörkrumsräv - jag jobbade som kopist i flera år - är det a dream come true med Silvern. Visst kan jag sakna fixdoften ibland, men den nostalgin går snabbt över vid minnet av stela ryggar och svidande fingrar. Jodå, det fanns tänger att hantera bilderna med, men händerna var både snabbare och mer precisa.
Efex har många fördelar, men en av de främsta är möjligheten att punktmarkera, precis som vid pjattning eller efterbelysning av enskilda delar i bilden. Helt suveränt!
Här är några fler kort från gårdagens skörd. Man måste ju hålla igen lite på gracerna och inte dela allt på en gång ...
Villefranche.
Samos.
Från dia till svartvitt med Silver Efex Pro2
För det är ju så man gör. Numera. Förr plåtade man av sina färgdia för att vända dom, skapa negativ som sen kopierades som vanligt. Hårt och eländigt blev det ofta, luddigt och långt ifrån vad man sett inne i skallen.
Så gud vare tack för Silverefexen!
För mig som oftast ser tillvaron i gråskala har SEx 2 blivit standardredskapet för att åstadkomma dom bilder jag vill ha. Hårda, kontrastrika, lite råa. Precis motsatt till vad andra vill ha. Men det är ju så det funkar. Vissa vill ha vin, andra mjölk.
Här är några gamla dian som jag lekt lite med i silverräven.

Madrid.
The Bowery, New York.












Paris.
Villefranche.