Trångt i boet, de små växer 20 juni 2017

Det börjar bli trångt och först trodde jag att en av dom saknades. Men efter att gått igenom alla bilderna är dom fortfarande sex stycken små ungar. 

Här syns bara fem av dom. 

Det är trångt när någon av dom vill sträcka på vingarna. Att ingen ramlar ur boet är nog bara tur.

Deras miner kan ibland tolkas som att dom är en aningen trötta på varandra.

Kan han inte vara tyst, kan man tro att de tänker.

Deras kroppar börjar täckas av fjädrar.

En kamp om att vara på rätt ställe när maten kommer.

Hanen med näbben full av insekter.  Det verkar som dom inte bryr sig om mig. Denna gång satt jag vid ett bord bara 10 meter från boet. 

Det gäller att komma högst för att kanske få lite mat.

Aldrig är dom nöjda, men kanske kan man harkla upp lite till, ser han ut att tänka.

honans tur att mata. En timma satt jag och tog kort och under den tiden hann dom med att mata fyra gånger.

Det är inte bara att mata ungarna. Efter matningen satt föräldern kvar för att vänta ut om det var någon som skulle göra nummer 2.

Snabbt fångade hon upp den vita kapseln, (det ser ut som en kapsel) den svalde hon sedan.

Ensamma igen och dags att hitta en bekväm plats på att ta en liten sovstund.

Till slut blir det lugnt i boet och ungarna sjunker ner i boet.

Somnar mätt och belåten. 

Det växer runt stugan. 27 maj 2017

Solen lyste genom det röda hjärtat.  Jag var tvungen att försöka förmedla det genom en bild. Det är inte alltid lätt att få växterna att klara sig. Här finns massor av djur som vill annat. Om inte haren smaskar i sig de blommande blommorna. Är snart rådjuren där och smaskar i sig av både träd och blommor. När man sedan tror att vi och hundarna sett till att inga djur kommer och smaskar i sig. Då dyker den värsta fienden. Den spanska snigeln. 

Även en inte så välkommen blomma i gräsmattan är vacker.  Grannens barnbarn kom springande mot mig. Han hade en utblommad maskros i handen. Vet du vad man gör med en sådan här blomma, ropade han till mig.  

Sommar! dags att lämna staden och bli pendlare.

Tänk att att värmen kom samtidigt som vi lämnade staden. Jag och minsta dottern samt hundarna åkte först. Vi möttes tyvärr av att gräset vuxit högt. Våra hundar försvann i det höga gräset. Bara att gilla läget och starta upp gräsklipparen. Efter det gick vi ner till sjön. 

Vår sjö Åsunden och vår badstrand. Helt egen är den inte, men det känns så efter att besökt badstränderna runt Göteborg.  Vattnet var lite för kallt men kvällen var stilla och solen värmde. 

Tvärrön, en liten ö med många träd. Ett hus finns och en brygga att lägga till vid. Det är ingen som bor på ön, utan den ägs av en förening. 

Tillbaks vid stugan. Tim har lagt sig och spanar efter fåglar. Teja däremot gräver upp gräsmattan.