Svalbard 2017

Ljuset skiftade ofta och plötsligt på Svalbard.

Grumant

Analogt är även mörkrumsarbetet

I mitt förra blogginlägg beskrev jag kortfattat ett ädelförfarande som heter Cyanotopi. Man blandar ljuskänsliga järnsalter som man penslar på ett akvarellpapper i mörkrummet. Sedan kontaktkopierar man ett storformatsnegativ under en UV-lampa eller i solljus mellan 30 och 60 minuter. 

Om man inte har ett storformatsnegativ kan man göra ett från ett småbildsnegativ antingen i mörkrummet eller nuförtiden i Photoshop och skriva ut det på speciell folie.

Efter exponeringen sköljer man i vanligt vatten och då får man en blåtonad bild. Den kan man dock tona brunt i kokande ekbark eller kaffe.

Se först originalbilden som jag har kopierat  i mörkrummet och bild nr 2 är en Cyanotopi från samma negativ i original blått.

Bilden visar tornruinen av Gedächtniskirche i centrala Berlin.

Så mycket analogt att det skriker om det!

För några år sedan gick jag en kurs i Cyanotypi som är en bildteknik  som ingår i beteckningen  "ädelförfarande". Det är en av de gamla fototeknikerna  från slutet av 1800-talet.

Jag har glömt detaljerna, men jag skapade i alla fall ett storformatsnegativ från ett småbildsnegativ som jag kontaktkopierade på ett akvarellpapper.

På detta 300 gr akvarellpapper  hade jag penslat i mörkrummet en ljuskänslig blandning av vetemjöl, Ammoniumferricitrat och  kaliumferricyanid.

När blandningen hade torkat läggs storformatsnegativets ljusa sida på och med en glasskiva  ovanpå. Allt detta belyses med UV-ljus i ca 1 timme.

Sköljning ser i vanligt vatten och fram kommer en blåtonad  bild. För att få den bilden istället bruntonad, så läggs bilden i ett bad med vatten som kokas upp med ekbark.

Den här bilden har jag skapat på det viset. I min förra blogg kan man se den vanliga bilden.

.

För mig är den historisk

Denna bild fotograferade jag med en Leica M2 och Summicron 2/50 mm som jag ägde på den tiden för 25 år sedan. Den visar porten i Berlin, där vi bodde och där jag växte upp.