250 bilder av Henri Cartier-Bresson visas på Fotografiska
The Man, the Image & the World är en omfattande utställning på Fotografiska med mer än 250 bilder tagna av Henri Cartier-Bresson. Urvalet gjorde Henri Cartier-Bresson strax före sin död. Vi har tagit en titt.
Utställningen omfattar hela Henri Cartier-Bressons liv som fotograf, från 1930-talet till en slutet av hans liv. Den nyaste bilden är tagen 1999 då han var 91 år gammal.
Hyères, France, 1932 © Henri Cartier-Bresson / Magnum Photos
Henri Cartier-Bresson valde bland omkring två tusen bilder när bilderna kopierades och utställningen sattes samman 2002, två år före hans död. Utställningen premiärvisades i Paris mellan 2003 och 2005 på Bibliothèque Nationale.
– Det har alltid funnits en önskan hos Fotografiska att få hit en utställning av Henri Cartier-Bresson, berättade Min-Jung Jonsson, som är utställningsansvarig på Fotografiska.
Henri Cartier-Bresson föddes rik och var tänkt att ta över familjens framgångsrika fabrik i en förort till Paris. Han ville se världen istället och gjorde det som bildjournalist. Han var med och startade Magnum, en grupp av bildjournalister som gick samman för att behålla de ekonomiska rättigheterna till sina bilder.
Andréa Holzherr från Magnum Photos
– Henri Cartier-Bresson var en nyfiken och otålig person. Han hade svårt i skolan och troligen hade han ADHD. Han älskade att resa, berättade Andréa Holzherr från bildbyrån Magnum vid pressvisningen.
Andréa berättade att Henri Cartier-Bresson återvände till sitt måleri 1966, men fortsatte ta bilder för sin egen skull efter det.
Visitors at village on the Lake Sevan. Armenia, Soviet Union. 1972 © Henri Cartier-Bresson / Magnum Photos
Flera av bilderna på utställningen är tagna under uppdrag, men de handlar inte om händelserna som Henri Cartier-Bresson fick i uppdrag att skildra.
– Ibland skickades han ut med väldigt precisa instruktioner om vad han inte fick missa att fotografera, men han tog även de bilder han själv var intresserad av. När han skulle fotografera begravningen av den brittiska kungen Georg IV kom han hem utan en enda bild på kistan och dess följe. Han hade bara fotograferat folket som kantade gatorna, berättade Andréa Holzherr.
Henri Cartier-Bresson har valt ut bilder som skildrar livet för vanligt folk runt om i världen. Han har alltså valt bort den journalistiska berättelsen och fokuserat på det som är klassisk gatufotografi – att berätta om livet i det offentliga rummet. Henri Cartier-Bresson betraktas också som främste mästaren inom gatufotografin, även om han inte själv använde det begreppet.
– Han var absolut en gatufotograf, mn han hade inte kunnat arbeta på samma sätt idag. På den tiden var ingen rädd för kameran, idag tror många att man stjäl något ifrån dem när man tar en bild. I många länder finns det lagar som gör det omöjligt att publicera en gatubild utan tillstånd. Jag tror att gatufotografin är på utdöende, sa Andréa Holzherr från Magnum.
Det avgörande ögonblicket
Henri Cartier-Bresson är känd för sina kompositioner. Han såg sina komposition som heliga. "Composition is everything", har han sagt. Människorna utgjorde de dynamiska elementet i hans kompositioner.
Han förknippas också med uttrycket "det avgörande ögonblicket". Henri Cartier-Bresson sa själv "images à la sauvette", vilket betyder betyder ungeför "att ta bilden och sedan springa". Uttrycket är titeln på Henri Cartier-Bressons genombrottsbok, men det gick inte att översätta till engelska. Förläggaren tog istället uttrycker "det avgörande ögonblicket" från Henri Cartier-Bressons text till boken och använde till den engelska titeln.
Bilderna på utställningen är kopierade 2002. Många av dem har en svart ram runt bilderna. Det är kanten på negativen som visas att bilden inte är beskuren. Vissa bilder på uställningen är beskurna, och då finns ingen svart kant.
– I mitten av 1970-talet tröttnade Henri Cartier-Bresson på att tidningarna beskar hans bilder. Han hade komponerat dem på ett visst sätt, och då skulle de också visas på det viset. Därför intruerade han kopisterna att kopiera med svart negativkant. Själv hade han inte tålamod nog för att stå i mörkrummet. Han var däremot mycket noga med att allt som lämnade Magnum höll hög kvalitet, så det blev hans roll att kontrollera kvaliteten, berättade Andréa Holzherr.
Utställningen öppnar den 8 mars och pågår till den 26 maj 2013.
24 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Det här kanske speglar tiden? Många bilder?
Men allt en en smaksak vad gäller det mesta här i världen!
Jag är böjd att hålla med. Jag var också på Strömholms utställning och slogs av att det var väldigt många bilder, det blev liksom svårt att ta till sig allt, mycket försvann i något sorts "brus", eller '"sensory overload" som man säger i Amerikat.
Det här med att många länder har lagar som omöjliggör publicering av gatubilder - kan någon ge exempel på sådana? Kan ju vara bra att veta.
När man ändå är i STHLM kan det nog bli lite besök på Fasching, Sankta Clara, Wirströms eller rent av Stampen. Kanske spela lite trummor på nåt Bluesjam?? Ser fram mot det redan!
Ha det gött!
Jag tror att Andréa är ute och cyklar. Vad jag ser världen över via internationella forum är att det är en genre som växer sig allt starkare och blir allt synligare. Visst det finns länder där det är problem, som Bressons hemland Frankrike. Men jag känner flera gatufotografer där och man fotograferar på som vanligt. Konsten går före...
Det är en form av skyldighet vi har att fortsätta dokumentera vår samtid, osminkad och oarrangerad. Tänk vad fattigt det skulle vara idag om vi inte hade dessa bilder från 50-, 60- 70- 80-talet. Människor, miljöer, kläder o s v. Likadant kommer det att vara om ytterligare 20-30 år. Bra gatufoto från idag kommer att vara lika värdefulla.
De som håller på med gatufoto vet att det är oftast är omöjligt att fråga i förväg innan bilden tas, då finns det inte längre något ögonblick. Lika svårt skulle det vara att be om tillstånd efteråt. När bilden är tagen är alla redan borta, det går fort.
I Sverige värnar vi om vår yttrande- och tryckfrihet. Den nya lagen som är på väg gör det olagligt att smygfotografera i privata utrymmen som toaletter , duschar m m och det är väl knappast någon som inte hyllar det ;-)
Mats - gatufotograf, som hoppas kunna säga samma sak om 15 år....
Håller helt med dig där Mats. Jag tänkte samma sak när jag läste texten - gatufotografin genomgår väl snarare ett kraftigt uppsving just nu. Sedan känner jag inte igen diskussionen om att det skulle vara så svårt helller.
Jag tror det är betydligt svårare i Frankrike. Enligt Andrea gick det att plåta, men problemet var att publicera eftersom tidningar räknas som kommersiella, och då krävs det tillstånd. Hon berättade att Magnum har drabbats av flera tuffa skadeståndsprocesser. Hon sa också att det var enklare i England, men att Martin Parr slutat ta bilder på barn.
Magnus, ja Frankrike är ju känt för det.
Men frågan är hur de bedömer konstnärlig verksamhet.
Eller gatufoto från privatpersoner...
Mats
Undrar om M Parr slutat ta bilder på barn för att det är olagligt, eller om det beror på något annat. Detta med barnfoto på gatan är intressant. I sydeuropa har jag aldrig mött något problem eller ifrågasättande och föräldrar har nästan alltid varit närvarande. Det är mer så att de blir glada och uppskattande. "Åh, fotade du mitt barn, kan du skicka bilden..." I Sverige har jag i princip slutat med det, om jag inte samtidigt har möjlighet att prata med föräldrarna efteråt.
Jag stöter inte på några problem när jag fotar barn, men kanske skiljer det sig mellan småstaden och storstaden där.
Här i Australien börjar skolor och liknande sätta käppar i hjulen för föräldrar att plåta sina _egna_ barn :-P Personalen erbjuder istället ett urval bilder på de barn för vilka föräldrarna har godkänt fotografering.
Tyvärr så har man ändå stora problem med pedofili då _samma_ "privacy act" skyddar förövarna från att granskas av lagförande myndigheter vilket tillåter auktoritära maktstrukturer att trycka till offren för att tysta dem!
I andra länder som t.ex. Tyskland måste bilder som publiceras, oavsett kommersiellt syfte eller inte, godkännas av alla identifierbara personer.
Ta vara på offentlighetsprincipen och den transparens som fortfarande finns i Sverige - den verkar bli alltmer unik.
Lika bra man sadlar om då :-)
Jag tänker fortsätta precis som vanligt, oavsett ;-)
I slutet av juni är det exempelvis dags för en europeisk gatufototräff i Berlin.
Får väl se om det kommer någon stämning från någon privatperson, från Tyskland till Sverige.
Intressant - dit borde man ju helt klart åka. Var finns info om detta?
Joakim, det är en liten tight grupp, 10 personer. Vi träffades förra året också i Berlin. Det är en dansk man, Knut som är arrangör. Vet inte om det är öppet för fler. Vill du ha hans kontaktuppgifter..?
@Mats "Undrar om M Parr slutat ta bilder på barn för att det är olagligt, eller om det beror på något annat"
Enligt Andréa som pratat med Parr som saken, så handlar det om att reaktionerna från folk som gör det svårt. Parr fotograferar ju en del på semesterorter där barn badar och folk går lättklädda.
Mats: Aha - jag förstår. Trodde det var något större evenemang :-)
Det är intressant och i hög grad en kulturfråga. Kommer du till Brasilien eller Kap Verde, så älskar föräldrarna att du fotograferar deras barn, även på stranden. Så vad är rätt, eller. Det beror på vilken sanning vi har skapat i vår egen kultur.
Gick fram till en kvinna för något år sedan och frågade om jag fick ta en bild på hennes barn, med midsommarblommor i håret och allt. Hmm, sa hon. Har du tänkt publicera bilden på nätet? Just då gjorde barnet något som fick mammans hjärta att vekna och en underbar, rörande scen utspelade sig framför mina ögon. Jag var så paff att jag inte fick någon bild. Stör mig fortfarande. Fotografera barn på gatan i Sverige är uppenbart svårt.
Det lättaste stället att gatufotografera som jag stött på var Aleppo, Syrien, för ett par år sedan. Ungar kom farande med katter och småsyskon och bad att bli fotograferade, föräldrarna höll sig lite i bakgrunden men log bara åt det hela. Fotograferade man vuxna, fick man ofta en kopp te eller en mandarin i näven som tack. Otroligt ställe, det gör ont att se vad som händer nu.
http://www.fotosidan.se/blogs/hundblues/om-farbror-foljer-med-upp-i.htm