För den tiden var det ett mästerverk eftersom en normalt skicklig fotograf aldrig skulle kunna få till det som han kunde. Hade bilden tagits nu så hade nog ingen brytt sig nämnvärt. Skillnaden är att nu kan var och varannan fotograf med lätthet fixa detta i datorn efter ungefär samma princip som han gjorde i labbet. Det är alltså för det skickliga hantverket och för att det är från en tid som aldrig kommer igen, som fotografiet höjs till skyarna. Det är inte ett mästerverk med dagens mått mätt, men det är ett historiskt mästerverk. Och handen på hjärtat, ingen av oss på Fotosidan skulle kunna göra det lika bra som han om vi var tvungna att fota analogt.

Hantverk i alla är, men har hans bilder punctum, nja

Och tidsanda, men skal vi diskutera sak eller person så tycker jag att man kan hålla sig till ämnet och inte tangera personangrepp efter som du uppenbarligen retar dig på mina åsikter. Sen finns det väldigt mycket intresant som gjordes före femtiotalet och bland det samtida i fall du orkar bry dig, men jag tycker att AA sorsvulstighet kopplad till Amerikans isulation och patriotism under mellan krigstiden, är ett intresant fenomen. Även Paull Strand gav uttryck för en isulation från Europeska influenser.

Ansel Adams lär ha blivit trött på sina egna bilder, men hållit kvar vid stilen på samma sätt som en artist fortsätter levererar det som publiken gillar och kräver. Bilderna betalade räkningarna även om de var upprepningar.

"I had a creative hot streak in the 1940s and since then I've been pot boiling."

http://uk.phaidon.com/agenda/photography/picture-galleries/2011/february/04/shifting-focus-the-decade-interview-stephen-shore/

Oj! Tunga ord!

Mycket möjlig att det vart en driv kraft för att låga ner den energi som han lade på Aperture, i så fall tackar jag. Den Amerikanska synen på fotografi var länge en hemsko för utveckling, något som bland annat André Kertesz fik känna på, att från att varit en av Europas mest firade och nyskapade fotograf till att bli betrakta som en klåpare på den Amerikanska marknaden då han inte levde upp till de kriterier ism bilköparna hade lärt sig att ett bra fotografi skulle uppfylla.

Det intressant är bildernas innehåll och budskap, i det här fallet storsvulstig patriotism förstärkt med rödfilter. Nja det finns en liten konservativ grupp som följer honbom forfarande är tydligt, annars så har de som vill säga något med sina bilder redan bytt spår. Skiftet skede i det sena femtiotalet och manifesterades 1975 i Rochester, Sen har vi andra med stor betydelse Edward Weston och Paul Strand.

Alf Jagnell:

Du uppfattar alltså fotografi av orörd natur eller bilder där de mänskliga inslagen harmoniserar med naturen som "storvulstig patriotism" och de som gillar den typen av bilder som "en liten konservativ grupp"? Du påstår vidare att de som inte svängt till att istället lyfta fram eller ta bilder likt de som lyftes fram i Rochesterutställningen 1975 på något sätt "fastnat i ett förlegat synsätt på naturen och/eller naturfotografin"?

För mig är inte naturen i sig politisk och jag tillåter mig hänföras av den fortfarande utan att stå och bli förbannad på den för att jag skulle anse att naturen i sig förhäver sig på något sätt. Rochesterbilderna handlar ju också om människans påverkan på naturen/miljön till stor utsträckning medan de förra ofta handlar om antingen människans samverkan med miljön eller den opåverkade naturen i sig. Jag antar att det inte finns ett motsatsförhållande utan att man kan gilla bägge typerna av bilder? Åtminstone fungerar det så för mig.

Du har givetvis rätt till din uppfattning på samma sätt som andra har rätt till sin.

Och likt förbannat så har bilden ett budska format av värderingar och sin tid, det är därför jag intressera mig och ifrågasätter bilder.

Både Edward Weston och Paul Strand tillhör givetvis också de största i fotohistorien, tveklöst. Men att jämföra Weston med Adams blir som att jämföra äpplen med päron. Båda är riktigt bra, fast olika!

Alf det är en landskapsbild som fyller en funktion. Adams fotograferad förvisso en del i naturen men det är landskapsbilder och hans bilder skildrar andra platser än storslagna nationalparker, men de fyllde och följde de ideströmar som råde i Amerika på den tiden. Med femtiotalets beatgeneratin bröt den med det tankegodset. Båda grupperingen är landskapsbilder med olik idémässig underbyggnad.

Å andra sidan är väl till exempel beat tradition just en idéströmning i sig där anhängarna i sig kanske anser sig bryta med något annat liksom anhängare av alla traditioner anser sig bryta med något annat (gärna då äldre och i deras egna ögon mossigare). Stannade verkligheten vid beat traditionen? Eller har den gått vidare så att denna i sig har blivit det gamla och mossiga?

Det blir ganska populistiskt om man hela tiden måste läsa in idéströmningar i allt man ser, hör eller läser och förkasta allt som inte tillhör de senaste idéerna. Om vi resonerade på samma sätt med en annan kulturyttring, musik, så skulle ju all musik som gjorts tidigare automatiskt förkastas så fort en ny stil lanserades. Blev det klassiska, jazzen, rocken osv ute och mossigt när rappen och technon dök upp, är Miles Davis passé eftersom det dykt upp nyare former av jazz? Givetvis är det inte så. Det finns bra och dålig musik på ett subjektivt plan oavsett genre och när den tillkommit. På precis samma sätt är det med fotografi. Olika stilar kompletterar varandra, de utesluter inte varandra.

Resonerar man på ditt sätt kommer aldrig något annat än det senaste att ha någon betydelse och sålunda blir även dina husgudar, Friedlander m.fl. helt irrelevanta passerade stofiler som bara gillas av "små konservativa grupper". Jag tycker att ditt synsätt både är ohållbart och förkastligt, nu får du gärna ha det i alla fall, det är din egen rätt. Men att försöka hävda att just ditt synsätt är det enda rätta, vilket du ofta gör, är inte ok. Dina åsikter är inte mer rätt än någon annans vilket är hela poängen med åsiktsfrihet. Det finns heller inga absoluta sanningar när det gäller så subjektiva saker till exempel fotografi, där man försökt hävda just det har det inte gått så bra som bekant; Nordkorea är väl det "modernaste" exemplet.

Jag tror att den som fotograferar ser ljuset, motivet och trycker ner avtryckaren. Jag tror att han skiter blankt i vad många kännare av fotografi tycker om hans eller hennes bilder. Det handlar om att ta sina bilder rakt upp och ner och försöka utveckla sig.

Att slakta bilden och försöka se vad den innehåller är nog helt ointressant för fotografen själv.

Hur läser man av en bild som en fotograf tar, vad säger att fotografen har gjort på det eller det sättet.

Man kan nog flumma hur mkt som helst men det leder inte till något.


Vad tar du själv för bilder Alf Jagnell och är du fotograf eller är du intresserad av att titta på bilder, det är två olika saker. När jag tagit en bild är den näst intill död för mig, jag går vidare till nästa och nästa och skiter i vad folk ser i mina bilder annat än om de gillar dem eller inte. Jag kan inte som fotograf själv förklara varför jag tar den eller den bilden och tror inte att andra fotografer är så duktiga på det heller.

När man tar en bra bild känns det i kroppen, det räcker.

Jo då både och har ett stort flöde med egna bilder samtidigt som bilder intresserar mig, har ett växande bibliotek som börjar dar mot det teoretiska. Vad Alf Johanson säger om mig har han drömt, ser gärna på hela det historiska spektrat fram till våran samtid

Ligger dina bilder på någon länk. Kan vara kul att se hur du fotograferar.
mvh
Morgan Larm

Jodå har en blog, den är inte en portfolio utan en lek med bilder och ord. Jag blandar bilder från 1978 till i dag utan tidsangivelse https://befintligtljus.com/

Alf Jagnell!
Jag ska ägna lite tid åt dina bilder och titta på dem. Vad har du för utrustning. Vad är syftet med att du fotograferar, vad är viktigast för dig. Är du fotograf eller är du redigerare / bildanalytiker?

Det jag menar är att jag är fotograf, jag tar bilden på mitt sätt analogt ofta med gamla kameror. Men jag är inte så intresserad av att arbeta med bilden i PS. för att få den bättre. Om jag tycker att bilden blev dålig vid fotograferingen gör jag om fotograferingen. Hur gör du?

Vad gillar du att fotografera?

Har du haft någon utställning, var i så fall. Vad tycker du om att ställa ut dina egna bilder?



mvh
Morgan Larm

Har nu snosat genom dina bloggbilder, dock inte alla. Du har många som inte säger så mycket som är rena och fina men som är ganska intetsägande. Så som det brukar vara. Sedan ser jag många bilder på människor, de är mkt bra. Din styrka verkar ligga i att fota människor i olika situationer. En kvinna som sitter på ett tåg känns mkt trevlig bland annat. Du är kanske en analog fotograf då jag såg det fina kornet i många bilder. Men vad fotar du med idag?

Det känns som om mobilen är kameran den senaste tiden då bilderna inte har samma fina teckning som de tidigare bilderna har. Men jag kan ha fel. Du verkar samtidigt vara en person som har kameran med dig, som aktivt använder dig av din kamera vilket är mkt bra. Såna bilder blir mer värda när tiden har gått lite så att säga.

mvh
Morgan Larm

Morgan ingen mobil bara i stort sätt analogt. Det är nog snarare det att jag överlåter hantverket till de som är intresserade då det är ögonblicket stunden som får mig att göra en bild som intressera mig, hade jag råd so en duktig kopist i stallet vore fint. Men som jag sagt tidigare jag ser oerhört mycket på bilder/konst. Min blog är inte helar en plats för mina bästa utan en form av sorterande, i fall är intresserad så återkommer vissa nyckel ord som Staden, förorten, den stora landsvägen ett urbant landskapsfotograferande där jag arbetar med sidens rytm.

PS Alf det märkliga med föredätingen Lee Friedlander är nog att han dyker upp i alla möjliga sammanhang forfarande, nu senast i katalogen Lanscape över en temautställning i Graz föra sommaren eller Apertures The Open Road där han representerar tidsperioden1969-1975, så särsils död är han inte. Sett honom på MM ett antal gånger sista åren.