Blogg, Portfolio, Rabatt på Fotosidan Magasin och försäkring, alla Premium-artiklar, obegränsad uppladdning

Plusmedlemskap kostar 220 kr per år

Annons
Artiklar > Fotoskola: Lär dig mer om optik

Fotoskola: Lär dig mer om optik

Foto: Studiocasper/Istockphoto

 

Att få tekniskt bra bilder handlar mycket om att dra maximal nytta av de objektiv man har. Men då kan det vara bra att känna till lite om hur de funkar. Här går vi igenom grunder, som vilka objektiv som finns, hur de är uppbyggda, vilka fel de kan ha och varför vissa objektiv blir så stora och dyra.

Optik är ett komplext ämne. Visst, det finns fenomen inom optik som är enkla att förstå och vi nog alla accepterar utan att behöva fundera så mycket. Som att objektiv tenderar att blir längre om de skall ge en smal bildvinkel. Eller att diametern ökar om det skall kunna släppa in mer ljus. Och generellt gäller principer som att dyrare objektiv presterar bättre än billigare.

Men det finns objektiv med långa brännvidder som är korta, det finns ljussvaga objektiv som ändå behöver ha stor diameter och det finns billiga objektiv med fantastiska prestanda. Dessutom finns det specialobjektiv som är bra bara på vissa saker, men sämre på annat. För varje generalisering eller förenkling finns det ofta flera undantag.

Ta något så grundläggande som skärpa. Tvärt emot vad många tror finns det ingen enkel eller tydlig definition av vad ”bra skärpa” är. Oftast innebär det vi uppfattar som bra skärpa att du har någon kombination av hög upplösning, bra kontrast och snygg oskärpeteckning. Upplösning och kontrast kan vi mäta, men däremot inte oskärpeteckning. Till råga på allt kan förbättringar av en av de egenskaperna göra en av de andra sämre. Som att höja upplösningen i ett objektiv kan försämra oskärpeteckningen.

Det finns en massa olika optiska fel. Vissa är enkla att korrigera, andra blir dyra att fixa och leder till både stora och tunga objektiv. En del korrigeringar måste göras på lite olika sätt för olika bildvinklar vilket gör zoomobjektiv extra komplexa. Till råga på allt är det ofta så att det man gör för att korrigera ett fel kan förvärra ett annat. 

Den här artikeln ger en grundkurs i optik. Skulle vi verkligen försöka förklara allting ordentligt så skulle vi behöva skriva en rätt tjock bok. Så du som redan kan en hel del om optik kommer att se att vi gör en del förenklingar. Vi glider förbi vissa saker som är mer komplicerade än hur vi beskriver dem. Avsnittet om bländare är ett sådant, vi skulle lätt kunna skriva en rejäl artikel bara om bländare. 

Vår förhoppning är ändå att den här artikeln skall förklara en del ord och uttryck och att den skall göra en del grundproblem inom optik mer begripliga. Vi börjar med att reda ut vilka typer av objektiv vi oftast använder. 

Typer av optik

De tre mest grundläggande typerna av objektiv är vidvinklar, normalobjektiv och teleobjektiv. Vidvinklar ger som namnet säger breda eller vida bildvinklar. Teleobjektiv ger smala bildvinklar, de väljer ut en liten bit av verkligheten framför fotografen. Normalobjektiv kan sägas vara de objektiv som varken är vidvinklar eller teleobjektiv.

En mer teknisk definition är att normalobjektiv har en brännvidd som är ungefär lika med sensorns diagonal. Vilket blir 43 mm för en småbildskamera, 28 mm för en APS-C-kamera, 22 mm för en Four Thirds-kamera eller 16 mm för en kamera med entumssensor. I praktiken är normalobjektiv ofta lite längre än sensordiagonalen, som 50-55 mm för småbild, 35 mm för APS-C och så vidare. Rent praktiskt är normalobjektiv de man enklast kan bygga med både bra ljusstyrka och bra optiska prestanda utan att vare sig storlek eller pris sticker iväg. 

Fördelen med teleobjektiv. Här hjälper objektivet till att verkligen lyfta fram huvudmotivet trots en ganska rörig bakgrund och trots att vi använt en relativt liten bländare. Dels tack vare en smal bildvinkel, bilden är tagen med ett 300 mm teleobjektiv, som gör att det bara är ett litet utsnitt av bakgrunden som är med. Sedan har det här objektivet en snygg oskärpeteckning mjukar upp kontrasten mellan klippor, grönt gräs och gulnade växter bakom fågeln. Bilddata: Småbildskamera (fullformat) med Nikon AF-S 300 mm f/2,8 II vid f/8, 1/3200, ISO 640.

Utöver objektiv med en enda bildvinkel, det vi kallar fasta objektiv, har vi objektiv med variabel bildvinkel, zoomar. Skall man vara petig är många av de objektiv vi lite löst kallar zoomar egentligen varifokalobjektiv. Skillnaden är att i en äkta zoom förändras inte fokus alls när du ändrar bildvinkel. I en varifokal däremot förskjuts fokus. Fördelen med varifokaler är att de är enklare att bygga och objektiven i kompaktkameror är ofta varifokaler eftersom sådana går att bygga kompaktare och lättare. Man kan säga att sedan vi fick autofokus har varifokaler blivit mer acceptabla som alternativ till äkta zoomar.

Vi har även specialobjektiv av olika slag, ett av de vanligaste vi stöter på är närbildsobjektiv, eller i dagligt tal, makroobjektiv. En mer strikt definition av makroobjektiv är att det kan ge en förstoringsgrad på 1:1 eller större, något långt ifrån alla objektiv med beteckningen ”makro” klarar. Men poängen är att sådana här objektiv kan ta närbilder av motiv så att de i den färdiga bilden visas upp större än de är i verkligheten.

Ett sätt att komma riktigt nära motivet och få rejäl förstoring är att flytta ut objektivet från kameran. Den vanligaste metoden är med mellanringar som du sätter mellan objektivet och kamerahuset. Mellanringar kan ge ett vanligt objektiv närbildsegenskaper eller kan förstärka de egenskaperna hos ett närbildsobjektiv.

Förstärkt närbild. Den här bilden av en gammal processor till en dator är tagen med ett hyfsat billigt närbildsobjektiv och en mellanring. Mer avancerad utrustning än så behöver man inte för att få helt ok närbilder. Mellanringar och telezoomar är faktiskt en vanlig kombination för professionella produktfotografer. Smidigt och ger bra resultat. Bilddata: APS-C-kamera med Canon EF 50 mm f/2,5 Macro + 12 mm mellanring vid f/13, 1/250, ISO 200.

Ett annat omtyckt specialobjektiv är fisheye­objektiv. Det här är kraftiga vidvinklar där man helt låter bli att korrigera för distorsion, att linjer utåt bildens kanter kröker sig. Det ger en intressant bildeffekt. 

Bryr vi oss för mycket? Ibland blir diskussioner om optiska fel lite oproportinerliga. Även rätt små optiska fel kan orsaka mycket debatt. Men kika på den här bilden, den har uppenbart en del distorsion, se till exempel på husen ute i kanterna. Men hur mycket stör den distorsionen egentligen? Saken är att bilden är tagen med ett fisheye-objektiv, som ju har enorm distorsion. Bilddata: APS-C-kamera med Nikon AF DX 10,5 mm f/2,8G vid f/5,6, 1/1500, ISO 200.

En tredje typ av specialobjektiv är så kallade tilt-/skift-objektiv. Konkret innebär det att objektivet dels kan skiftas, alltså förskjutas i sid- eller höjdled, dels att det kan tiltas, alltså vinklas i sid- eller höjdled. Poängen med att förskjuta objektivet är att du kan påverka perspektivet, till exempel att räta fallande linjer när du fotograferar ett hus lite snett nedifrån. Poängen med att tilta objektivet är att du kan få ett skärpeplan som inte är parallellt med sensorn. Det kan vara oerhört hjälpsamt i närbildsfotografi där du ofta har problem att få skärpedjupet att räcka till. På ett mer lekfullt sätt kan det användas för att skapa så kallade miniatyrbilder där ett verkligt landskap ser ut som ett modellandskap. 

Tiltat objektiv. Nikons nya tilt-/skift-objektiv PC 19/4E ED.

Ljusstyrka - det bakvända f-värdet

Vi pratar ofta om hur ljusstarka objektiv är, det syftar på hur mycket ljus som kan passera objektivet på väg till sensorn. Det styrs i hög grad av maxbländaren, eller den största möjliga bländaröppningen hos ett objektiv. Objektiv med stor maxbländare kallas ibland för ett snabba objektiv.

Alla objektiv har en bländare, en mekanism som fungerar som en strypventil för ljuset. Ju mindre bländaröppningen är, ju mindre ljus kan passera under en exponering. Att minska bländaröppningen har dessutom intressanta sidoeffekter. Den kanske tydligaste är att skärpedjupet ökar. En annan effekt är att du begränsar effekten från optiska fel. Kort sagt, en mindre bländare ger mindre ljus, större skärpedjup och mindre optiska fel.

Hur stor bländaren är anges med ett bländarvärde. Det värdet visar relationen mellan bländaröppningens diameter och brännvidden. Så ju längre ett objektiv är, ju större måste själva bländaröppningen vara för att ge samma bländarvärde. Det är det här som gör att ett ljusstarkt teleobjektiv behöver ha så stor diameter. 

Bländarvärden skrivs som ett bråktal, till exempel f/2,8 som innebär att brännvidden är 2,8 gånger större än bländaröppningens diameter. En poäng med det här sättet att ange bländaröppningar är att ett givet bländarvärde ger samma mängd insläppt ljus, oavsett hur långt objektivet är. I praktiken innebär samma bländarvärde att öppningen är fysiskt större i ett längre objektiv, men det behöver inte du fundera över: så länge du ställer in samma bländarvärde får du samma exponering.

Det här att bländarvärdet anges som ett bråktal innebär också att en större siffra faktiskt betecknar en mindre öppning, så f/4 är en mindre öppning än f/2. Dessutom syftar ju bländarvärdet på öppningens diameter, inte dess yta. Dubblar du diametern på en rund öppning så fyrdubblas ytan. Så vill du släppa in dubbelt så mycket ljus behöver du bara öka diametern 1,4 gånger, eller roten ur två för den matematiskt sinnade. Det är det här som ger de till synes underliga bländarstegen där f/2,8 ger dubbelt så mycket ljus som f/4, och f/2 ger dubbelt så mycket som f/2,8. 

Många tror att en bländare inte kan vara större än f/1, men någon sådan definitiv gräns finns inte. Det byggs objektiv med maxbländare runt f/0,7, men sådana blir enormt stora och extremt dyra för en förhållandevis liten vinst i ljus. Rent praktiskt är det sällsynt med objektiv som har större maxbländare än f/1,4.

Oskärpa får skärpan att synas. Oskärpa både framför och bakom skärpeplanet är ett tacksamt sätt att framhäva motivet och få det att sticka ut. Bilddata: Småbildskamera (fullformat) med Nikon AF-S 300 mm f/2,8 II + TC14 vid 420 mm, f/4, 1/500, ISO 800.

Optiska konstruktioner

I det här avsnittet skrapar vi verkligen bara på ytan. Det finns en hel vetenskap kring olika linselement, hur de kan kombineras och vad det har för effekter. Vi tar bara upp några av de mer intressanta sakerna.

Vi börjar med telekonvertrar. De flesta vet att man med en sådan kan förlänga ett objektiv. Men faktum är att alla moderna teleobjektiv redan har en inbyggd telekonverter. Det är det som gör att de kan byggas så pass kompakta som de är. Ta ett typiskt 300 mm teleobjektiv. Rent tekniskt är det uppbyggt som ett objektiv med kanske 200 mm brännvidd plus en telekonverter baktill som ökar brännvidden till 300 mm utan att förlänga yttermåtten speciellt mycket. 

De flesta vidvinklar är faktiskt också byggda enligt principen att kombinera ett grundobjektiv med en konverter, fast på ett lite mer bakvänt sätt. Har ni tänkt på att vidvinkelobjektiv till Leica M-kameror är fantastiskt små? En av orsakerna att de har kunnat byggas så små är att objektivet sitter så nära sensorn. I en spegelreflexkamera däremot blir det krångligare, där måste ett vidvinkelobjektiv skicka det insamlade ljuset hyfsat rakt bakåt genom utrymmet där spegeln sitter. Hur löser man det?

Jo, med en stark förenkling kan man säga att man bygger ett kort tele som skickar ljuset ganska rakt bakåt, och så sätter man på en vidvinkelkonverter framtill. Det är det här man kallar retrofokuskonstruktion eller ett inverterat tele och det är en av förklaringarna till att vidvinkelobjektiv för spegelreflexkameror blir så stora och fysiskt långa. 

Så med spegelfria kameror borde man alltså kunna bygga riktigt kompakta vidvinklar? Nja, problemet är att med en digitalsensor är det bättre ju rakare ljuset träffar sensorn. Ljus som kommer snett blir lätt borttappat. Med film spelade den saken mindre roll. Det här har drabbat just Leica som i sina nyare M-kameror tvingats specialanpassa sensorerna så de hanterar snett infallande ljus utåt kanterna bättre. 

Man säger att objektiv som skickar allt ljus rakt bakåt mot sensorn är telecentriska. Att man redan på filmtiden anpassade objektiv för spegelreflexkameror gjorde dem hyfsat telecentriska. Det blev sedan en oavsiktlig bonus när vi började med sensorer som fungerar bättre ju mer telecentriska objektiven är.

Om vi tittar på enskilda linselement så har även de ett antal grundformer, de är konvexa, konkava, dubbelkonvexa och så vidare. De flesta linselement är vad man kallar sfäriska, alltså att böjningen på en yta är som en liten del av ett stort klot, en sfär. Men ofta skryter tillverkare om att de har asfäriska linselement. Det innebär att formen är mer komplex. Länge var sådana linselement extremt svåra att tillverka och därmed dyra. Men med moderna tillverkningstekniker börjar man använda asfäriska linselement även i billiga objektiv. Deras stora fördel är att de i ett enda linselement kan ge egenskaper som det skulle krävas flera vanliga linselement för att åstadkomma.

Störande delar i oskärpan. Här ett exempel på hur små detaljer i oskärpan kan störa en annars trevlig bild. Det mesta av oskärpan är mjuk och trevlig. Men de två högdagerblänken är tydligt och skarpt sjukantiga eftersom bländaröppningen har den formen. Bilddata: Småbildskamera (fullformat) med Nikon AF 50 mm f/1,4D vid f/3,5, 1/50, ISO 1600.

Optiska fel

Inget objektiv är perfekt, det uppstår en massa optiska fel, eller aberrationer som de ofta kallas. De flesta felen orsakas av hur ljus bryts i glas. De flesta förvärras när vi försöker göra objektiv mer extrema: vidare bildvinklar, större maxbländare eller mer zoomomfång. 

Att korrigera fel innebär ofta att lägga till linselement. Ju mer du vill korrigera, ju fler linselement får du. Här går vi igenom några av de vanligaste felen, hur de uppstår och hur de åtgärdas.

Vinjettering är att ljuset inte faller jämnt över hela sensorn, den absolut vanligaste varianten är att ljuset avtar ut mot bildens kanter och i synnerhet hörnen. Så länge vinjettering är linjär, alltså att ljuset minskar jämnt, är det enkelt att kompensera för den i efterhand. Är den däremot olinjär blir det svårt att kompensera för den utan att få fula effekter. Skall du designa bort vinjettering får du öka diametern.

Distorsion är att raka linjer i motivet blir krökta i bilden. Man skiljer på tunnformig, kuddformig och mustaschformad. Tunnformig innebär att mitten av bilden buktar utåt, kuddformig är motsatsen, att mitten buktar inåt. Mustaschformad är tunnformig i mitten och övergår sedan till kuddformig utåt kanterna. 

Tunnformig och kuddformig distorsion är relativt enkel att kompensera i efterhand. Det innebär att du tappar lite av bildvinkeln och att du tappar lite av den ursprungliga upplösningen. Med dagens högupplösta sensorer kan man ta bort distorsion och ändå ha mycket upplösning kvar. Att designa bort distorsion innebär fler linselement och därmed ett längre, tyngre och dyrare objektiv.

CA, kromatisk aberration beror på att ljus i olika färger bryts lite olika i linselementen. CA finns i två varianter: Axiell/longitudiell där färger förskjuts i djupled, alltså att olika färger hamnar i olika skärpeplan och transversell/lateral där olika färger förskjuts i sidled, de hamnar bredvid varandra i bilden. Axiell CA förekommer över hela bildytan och kan dämpas genom att blända ned så skärpedjupet ökar. Lateral CA förekommer bara utåt kanterna i bilden

CA åtgärdas ofta genom att skapa så kallade apokromatiska grupper av linselement där färgfelen så att säga tar ut varandra så totalresultatet blir nära noll. Ett annat sätt att dämpa CA är att använda speciella och väldigt dyra glastyper i viktiga linselement, så kallade low dispersion, LD-glas. Vissa typer av CA kan ganska effektivt tas bort i efterbearbetningen om programmet känner till vilken typ av CA objektivet ger upphov till.

SA, sfärisk aberration innebär att ljus som passerar längre utåt kanterna av objektivet bryts lite annorlunda än det ljus som passerar närmare objektivets centrum. Det här är en effekt av att använda sfäriska linselement. Du kan dämpa SA genom att låta ljuset passera kombinationer av linselement eller genom att använda asfäriska linselement. Asfäriska element är en dyr lösning, men med moderna tillverkningstekniker börjar det bli vanligare. SA uppstår lättare i objektiv med stora maxbländare. 

Överstrålning/flare/spökbilder handlar om att delar av ljuset reflekteras och så att säga studsar runt i objektivet och stör bilden. Det här får två typer av effekt i bilden, dels att kontrasten sjunker, du får en ”blaskig” bild och dels som artefakter eller spökbilder, i form av färgade cirklar eller fläckar. Bländaröppningens form kan påverka både formen på spökbilder och hur många det blir. 

Överstrålning dämpas med hjälp antireflexbehandling av linsytor och med att objektivets insida målas med svart absorberande färg. Dessutom hjälper motljusskydd och att hålla objektivet rent från damm och annat.   

En speciell och numera ovanlig form av överstrålning uppstår på grund av reflektioner från sensorn som träffar det bakersta linselementet och kan ge underliga regnbågseffekter i ljusa delar av bilden.

Koma innebär att ljusa punkter återges lite förvrängda. Istället för en punkt blir de utdragna, som en komet med en kort svans. Koma sänker skärpan i synnerhet i kanterna på bilden och är extra märkbar och störande när du tar nattbilder där punktformiga ljuskällor som stjärnor eller lampor blir förvrängda. Koma åtgärdas på ungefär samma sätt som sfärisk aberration och kan ofta dämpas helt enkelt genom att blända ned.

Krökt skärpeplan. Sensorn är plan, men det är inte alltid bilden som projiceras av objektivet är riktigt lika plan. Vilket förstås innebär att skärpan blir sämre ju längre ut mot kanterna i bilden du tittar. Enklaste åtgärden är att blända ned vilket dämpar eller helt tar bort problemet. Skall man designa bort sådana problem slutar det ofta med att man måste öka diametern på objektivet.

Snett skärpeplan eller decentrering handlar om att ett objektiv är felmonterat eller skadat. Ett eller flera linselement lutar eller sitter inte riktigt i mitten. Ljusstarka vidvinkel- eller normalzoomar är uppbyggda av många rörliga linselement och därmed extra känsliga för smällar eller stötar.

Reflektion från sensorn. Ett tack och lov sällsynt optiskt fel som beror på en kombination av formen på det  bakersta linselementet och dess avstånd från sensorn. Färgfenomenen är faktiskt reflektion från färgfiltret i sensorn, du kan se gröna, röda och några blå fält.

Snygg sol. Det är trevligt med objektiv som hanterar starka ljuskällor i bilden på ett snyggt sätt. Den här bilden är faktiskt tagen med en ganska billig och enkel vidvinkelzoom. Långt ifrån världens skarpaste objektiv, men det ger en ganska snygg stjärnformig överstrålning från solen. 

Oskärpeteckning - bokeh

En lite orättvis men halvsann generalisering är att nybörjare ofta är fixerade vid bra skärpa medan erfarna fotografer är mer intresserade av hur oskärpan ser ut. Hur oskärpan ser ut i bak- och förgrund påverkar ofta hur skarpt vi uppfattar att huvudmotivet är. Ett enkelt sätt att få till exempel ett porträtt att se skarpare ut är att helt enkelt se till så bakgrunden befinner sig långt bakom personen. Då blir skillnaden mellan det som är i fokus och det som inte är det tydligare och bilden ser skarpare ut utan att egentligen behöva vara speciellt skarp rent tekniskt sett.

Så hur oskärpan ser ut är viktigt. Problemet är att det inte finns något enhetligt sätt att mäta eller bedöma oskärpa. Det finns en del saker många håller med om, som att punktformiga ljuskällor i oskärpa skall återges som cirklar, inte ovaler eller sexhörningar. Och att de cirklarna skall vara jämna, inte vara ljusare i kanterna än i mitten. Det skall inte finnas tvära kontrastövergångar i oskärpan. Man brukar ibland tala om ”lugn” oskärpa, vilket handlar om att den känns mjuk och inte har tydliga kontraster som drar blicken till sig.

Ett problem är att många av de saker man gör för att få bra prestanda i skärpeplanet, de delar av bilden som skall vara skarpa, har en negativ effekt på oskärpan. Det har ofta varit svårt att kombinera hög upplösning, i synnerhet i zoomar, med snygg oskärpa. Många av de korrigeringar man gör för att dämpa fel som till exempel sfärisk aberration kan påverka oskärpan negativt.

Dessutom kan ett objektiv ge snygg oskärpa för vissa typer av bakgrunder, men inte för andra. Eller när bakgrunden är på vissa avstånd från skärpeplanet, men inte på andra. Bländarens form spelar roll, tydligast i hur den påverkar punktformiga ljuskällor i oskärpan. Bländaröppningen påverkar skärpedjupet och därmed också oskärpeteckningen. En större bländare ger alltid mer oskärpa och ofta, men inte alltid, snyggare oskärpa. 

Till råga på allt är oskärpa lite av en smaksak. Olika fotografer gillar olika typer av oskärpa. Vårt råd är att du ägnar lite tid åt att utforska oskärpeteckningen hos dina objektiv. Hur ändras den med olika bländare? Hur blir den med lövträd i bakgrunden? Med högt gräs? Med punktformiga ljuskällor?

Överstrålning kan vara snyggt. Normalt försöker man ju undvika överstrålning i bilder eftersom det sänker kontrasten. Men här är ett exempel på hur den sänkta kontrasten faktiskt hjälper till att göra bilden mjukare och mer stämningsfylld.

Avrundning - vad är det som gör vissa objektiv så dyra?

Vi fotografer ställer hela tiden allt högre krav på våra objektiv. Kraven leder till avancerade och dyra lösningar med fler linselement, specialglas, asfäriska element, ytbehandlingar, komplexa mekaniska konstruktioner där element rör sig olika mycket och i olika riktningar. Högre krav innebär ofta större diameter. Allt det här gör objektiv dyrare. 

Det gäller alla typer av objektiv: Långa objektiv är optiskt okomplicerade, men skall de vara ljusstarka blir linselementen framför bländarmekanismen enorma. Korta objektiv är ofta optiskt komplexa på grund av retrofokuskonstruktioner och att ljuset skall böjas så mycket. 

För varje linselement som uträttar en sak måste du ibland ha ett eller två till som kompenserar för problem som det första elementet orsakade. Ju mer ett linselement uträttar, till exempel vinklar ljuset mer, ju större kompensationer behövs sedan. Vill man dessutom ha zoom så kombinerar man flera optiska problem i samma objektiv vilket förstås gör konstruktionerna enormt mycket mer komplexa.

Det är helt enkelt så att kvalitet kostar. Vill vi ha bra prestanda blir objektiven också större och dyrare.



Publicerad 2017-10-30. Läst av 25627 personer.
Missa inte utrustningsförsäkringen som Plus-medlemmar har bättre pris på

Plusmedlemskap kostar 220 kr per år

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.



Logga in för att kommentera

2016-11-16 18:40   J O Härnström
Riktigt fin artikel. Nyttig även för en gammal räv.
2016-11-16 18:40   syntax
Bra jobbat! Ni har tagit med det som behövs, och utelämnat det som man rimligen bör utelämna. En begriplig text för alla och envar (inte så lätt som det låter).
Svar från Grevture 2016-11-17 01:18
Kul att höra. Det är svårt att veta om man hittar balansen mellan att förenkla för mycket (så saker blir lite felaktiga) eller om man förklarar för mycket och för detaljerat (så det mest känns rörigt och svårläst).

Det kan ju vara värt att upprepa: artikeln innehåller en del förenklingar som kan få någon genuint optikkunnig person att skruva lite besvärat på sig :)
syntax 2016-11-18 15:40
Jag skrev 1994 en artikelserie för tidningen AKTUELL FOTOGRAFI i fyra delar med titeln; "Historien bakom kameraobjektivet". Jag minns väl hur knöligt det var att lägga sig väl för en allmän publik utan att utarma ämnet helt.
Den som vill kan få texterna som pdf, genom att meddela sin e-postadress genom Fotosidan.
2016-11-16 19:19   luminousoctaves
Kul att ni gör dessa nördiga genomgångar av fotografisk teknik. En av de saker jag gillar bäst med Fotosidan.
2016-11-16 20:48   Linmajon
Bra text!
Jag skulle dock vilja veta lite mer i detalj hur man resonerar kring en linskonstruktion vid utveckling, och varför vissa linsgrupper ser ut som de gör, med exempel.
Exakt hur fungerar ett vanligt fast normalobjektiv? Det är ju ändå mer än en lins, exempelvis, fastän ögat bara har en lins och inget problem med ex. kromatiska fel, vad jag vet.
Svar från Grevture 2016-11-17 01:09
Vi har funderat lite kring en uppföljningsartikel av typen
"Optiskskolan del 2 - nu nördar vi vi till det" :)
Men vi vet helt enkelt inte hur stor gruppen är som vill gräva sig vidare och mer i detalj.

- - -

Angående ögat så är det vanskligt att jämför det med objektiv - vår mänskliga syn är oerhört komplex och består till att börja med bara delvis av information från ögonen - för det mesta hämtas minst lika mycket från minnet. Och sedan har vi en hel mängd bearbetning (bildmanipilation!) av det som ögonen rent fysiskt ser, där vi gör allt från kompensera för optiska fel till att kasta bort information som bedöms oviktig. Sist men inte minst har människors syn helt klart kromatiska fel - de finns knappt två människor som uppfattar färg exakt likadant :)
luminousoctaves 2016-11-17 09:21
»»"Optiskskolan del 2 - nu nördar vi vi till det" :)««

Givet! Släpp loss!
syntax 2016-11-18 16:13
Mats - se min kommentar ovan.
2016-11-16 21:36   Rolz
Får väl räknas in i gruppen erfarna fotografer men är ack så oteknisk så det sjunger om det.

Jag tar bilder med den kunskap jag har fått genom oräkneliga fotouppdrag de sista 12-13 åren angående det som ni så bra och lättfattat förklarar om i er beskrivning. Jisses vilka utmaningar man fått känna på och som då mest som sportfotograf där man skickats in i gamla 60-70-tals gymnastiksalar med glödlampsljus eller ännu värre äldre lysrörsarmaturer. För att inte tala om färgsättningen i dessa gamla gymnastikhallar.

Men allt eftersom man fått prova sig fram och memorera (skriva upp) så har resultatet blivit bättre och bättre. Men som jag skriver i början så har jag i stort sett tummen mitt i handen angående det tekniska som händer, nu vet jag i alla fall lite mer och tackar för det.

//R
Svar från Grevture 2016-11-17 01:13
Många frågar om de verkligen behöver lära sig all teknik inom foto. Svaret är väl både jag och nej. Nej som i att man inte behöver veta speciellt mycket om fototeknik för att ta bra bilder. Men ja i den meningen att det ofta blir oerhört mycket enklare att - ofta och konsekvent - få bra bilder om man förstår lite av styrkorna och svagheterna i den utrustning man använder.

Jag känner för övrig igen det där med sporthallar. 50 lysrör, varav 1/3 är trasiga och alla i samma fas så ljuset blinkar och växlar färg nåt förfärligt. Yikes ... :)
Rolz 2016-11-17 15:05
Jodu, sporthallar är ett gissel men man har fått gå den hårda skolan, "trial and error" ;-) Ser att berömmet fortsätter till dig Martin, bra för det förtjänar du

//R
2016-11-17 06:38   Tommy Åström
Tack Martin för en mycket fin och informativ artikel. En av de allra bästa här på Fotosidan om du frågar mig. Tommy Åström.
2016-11-17 07:47   Magnus Grimmer
Trevlig artikel som lättfattat förklarar det mesta man behöver veta. Dock saknar jag fler exempelbilder och illustrationer. Förstår man inte texten kanske man förstår bilden. Dessutom är det bra att dubbelkolla det man lärt sig av texten genom att titta på bilden.
2016-11-17 13:56   skalman-63
Tack för denna artikel. Skulle vara kul läsning, om det blir en nördig fortsättning.
2016-11-17 13:59   Arne Bivrin
Tack Martin för en mycket bra artikel. Jag ser gärna fler delar, det finns alltid mer att lära. Nörda på!
2016-11-17 14:53   Bengf
Ja en mycket bra artikel, bland dom bästa jag läst, Så välskriven och informativ. Fundera gärna på en Bok framöver, där även dina pixelartiklar och tankegångar kring ekvivalens som också är mycket bra.
2016-11-17 16:47   Annica Westerlund
Så bra att läsa! Tack för den informationen! - delvis repetition - men även mycket ny information. Jag är inte så tekniskt intresserad men kunde ändå hänga med i beskrivningarna.
2016-11-17 18:43   plenty1
Jättebra artikel, mycket nytt trots många års fotograferande. Fortsätt med fler artiklar...
2016-11-17 19:16   modd
Bra artikel, inte för nördig.
Kanske går att göra flera olika för olika nördighet.
1 Lätt nördig = för alla
2 mellan nördig = för vetgiriga.
3 Super nördiga = för de som behöver veta mer än nödvändigt.
;-)
2016-11-18 10:32   Jan Rönnlund
Ja teknikbitarna kan det aldrig vara fel att ha koll på... här tar du fram väsentligheterna på ett mycket tydligt och bra sätt Tack Martin.
Hur intresserad man än är av denna kunskap och teknik i övrigt så påverkar den ju resultatet av bilderna och valet av objektiv vid rätt tillfälle ;)
Jag tog emot erat råd för ett antal år sedan och använde ett objektiv i taget på olika motiv/uppdrag/ställen och prövade att ta ut gränserna.. vilket lärt mig vad som skall med i "trunken" inför olika uppdrag nu.
Tack igen för en mycket bra genomgång.
2017-06-24 16:41   martinator
Kul artikel om ZEISS 50MM F/0,7 som användes under filmandet av Barry Lyndon.
https://petapixel.com/2013/08/05/zeiss-f0-7-you-can-now-rent-two-of-the-largest-aperture-lenses-ever-made/
luminousoctaves 2017-06-24 20:08
Bra film! Och kaxigt av Kubrick att ljussätta med enbart stearinljus! :)
martinator 2017-06-24 20:26
Kan väl säga att jag sett filmen rätt många gånger och kände till att det var naturligt ljus - dock inte historien med optiken.
2017-10-30 23:13   syntax
Mycket bra och väl avvägt Martin!
Bara en liten notering på det praktiska planet. Rent formellt borde det var lätt att korrigera plus och minusdistorsion i det digitala mörkrummet - tyvärr är det många gånger inte så. I den verkliga fotografin plåtar man sällan från ett rakt plan till ett annat rakt plan, man håller kameran i alla möjliga plan gentemot motivet. Det får som följd att om man digitalt i efterhand korrigerar en besvärande plusdistorsion i den ena delen av bilden, så får man ofta en oskön minusdistorsion i en annan del av bilden. Som i så många andra fall blir det bäst om det är så rätt som möjligt från början - låg distorsion hos objektivet.
2017-10-31 19:34   Kent Helgesson
Tack för en bra och givande artikel!
2017-10-31 19:56   lonian
De 3 sista bilderna hade vart kul att veta vilka objektiv som använts.
2017-11-01 10:28   J O Härnström
En fin artikel!
Vad som förvånar mig en aning är hur bra en del billig massproducerad optik kan vara.
Väldigt ofta håller dagens objektiv tillräckligt hög kvalititet "good enough" utan att kosta skjortan.
Kanske finns det en tumregel som säger att man bör tänka sig för innan man köper en billig zoom med väldigt stort zoomomfång. Även om dagens superzoomar blir bättre och bättre.
2017-11-01 11:19   Jhns
Mycket bra och läsvärd artikel

Merläsning

Kinesisk medborgare gripen – flög drönare över skyddsobjekt

En kinesisk medborgare har frihetsberövats misstänkt för brott mot skyddslagen efter att ha flugit drönare över ett skyddsobjekt. Läs mer... 11

H&Y Revoring låter dig använda samma filter

Använd samma filter till objektiv med flera olika diametrar. Läs mer... 6

Fler funktioner till Fujifilms GFX-serie

Fujifilm adderar en rad nya funktioner till sin mellanformatsserie GFX. Bland annat nya filmsimuleringslägen, ny AF-funktion, mer avancerad fjärrstyrning, fler videofunktioner med mera. Läs mer...

Skärpning av lagen om fotografering i rättsal

I mer än 70 år har det varit förbjudet att fotografera i rättssalar. För ett år sedan skärptes lagen så att det även blev förbjudet att fotografera in i rättssalen. Från och med den 1 juli skärps lagen ytterligare. Läs mer... 4

Dokumentärt foto i tider av förändring

Se Sune Jonson bilder på Värmlands Museum i utställningen ”Om tiden blir… ett förunderligt ting”. Läs mer... 11

Ny vidvinkel till Fujifilm GFX

Helt i linje med sin tidigare offentliggjorda produktplan har Fujifilm lanserat en ny vidvinkel som fyller ut mellanrummet mellan de två befintliga fasta vidvinklarna. Läs mer...

Ny Sony A7S kommer snart

Det kommer snart en efterträdare till Sony A7S II. Sonychefen Kenji Tanaka berättar mer om den kommande kameran i en intervju. Läs mer... 9

Lowepros Pro Tactic-serie blir större

Utvidgar väskserien med nya modeller och en messengerväska. Läs mer...

Efterlikna klassisk film med RNI Aerochrome

RNI Aerochrome till Lightroom efterliknar Kodak Aerochrome. Läs mer...

Lägre inlärningströskel i PhotoGIMP till Linux

PhotoGIMP för Linux ska locka över Photoshop-användare. Läs mer... 7

Elinchrom ELB 500 TTL