Sorgligt och supertrist att jurister kan driva vad som helts och tjäna pengar ju längre ärendet processas. I sådan här ärenden finns inget rätt eller fel utan bara vinstdrivande process. Det ligger alltså i Juristernas intresse att hålla processen ingång utan att lova något. Medan de vet att klienten strävar efter rättvisa, läskigt system vi har. Man kan ju fråga sig hur en småsak på några tusen kan sluta med 1,5 miljoner? Det är knappast förenligt med andra länders juridiska syn på saken.

Varifrån kom kravet på 752 000 plus för bilder som stiftelsen redan betalat för?

Att folk inte kan komma överens. Det här blev väl inte bra för någon. Det märkliga är väl att båda parter förmodligen haft goda avsikter i något båda parter sett som behjärtansvärt. Nu blev allt mest solkigt och trist och gemensam bad will.

Fanns det verkligen ingen besinningens röst som kunde avstyrt denna process i tid. Ibland är det nog trots allt mest förnuftigt att svälja förtreten än att till precis varje pris få rätt. Det går möjligen att överleva någon miljon i skulder men risken är väl att livet blir onödigt trist om man inte kan gå vidare utan att älta detta i all evighet. Jag skulle nog inte kunnat det men jag skulle nog heller aldrig gått in i en process som denna. Det är mest sorgligt att det blev så illa.

Det här är väl heller inte hela kostnaden för fotografen för detta måste väl rimligen även påverkat vardag och yrkesliv under lång tid. Var det verkligen värt det?

Att läsa en dom i ett mål ger mer eller mindre tydliga svar på hur rätten har resonerat och hur parterna har fört sin talan, men egentligen inte så mycket mer. Hur förlikningsvilliga parterna varit före och under rättegången är svårt att sia säkert om enbart utifrån vad som framgår av domen. Samma sak gäller de bakomliggande riskbedömningarna som parterna gjort, förutom att man kan konstatera att de ekonomiska riskerna med en domstolsprocess ofta är större än värdet på det man tvistar om.

Rapporteringen om målet fokuserar kring att Sjöswärd har förlorat och hur mycket hon nu måste betala. Jag ser "medielogiken" i det men egentligen så säger det inte så mycket om själva saken. Här kommer därför en lite djupare rättslig analys för den som är intresserad.

Den enskilt viktigaste anledningen till att Sjöswärd förlorar målen är att rätten inte anser att upplåtelsen av rättigheterna till verken har upphört trots en skrivning i avtalet som Sjöswärd menar säger upp upplåtelsen ett visst datum. Detta betyder att mycket av det utnyttjande som Sjöswärd yrkar ersättning faller inom ramen för det utnyttjade som Sjöswärd redan fått betalt för. Jag tycker att domstolens tolkning är rätt och även om Sjöswärds argument för att upplåtelsen skulle ha upphört i och för sig är rimliga, så verkar det riskabelt att luta så mycket av "caset" mot att upplåtelsen skulle ha upphört. Det finns också en del andra delar i Sjöswärds processföring som jag tycker är förvånande, bland annat en del till synes oförklarliga missar i bevisningen.

När upphovsrättigheter upplåtes finns det väl utvecklad praxis som innebär att upplåtelsen ska specificeras noga (exakt vilka delar av verken upplåter jag och för vilket användande) och att brister i specifikationen ska tolkas till upphovspersonens fördel. Sjöswärd har uttryckt kritik mot domstolen eftersom hon inte anser att domstolen tagit tillräcklig hänsyn till denna praxis (som för övrigt kallas specifikationsprincipen och specialitetsgrundsatsen) och där kan jag hålla med henne. Domstolen tar förvånansvärt liten hänsyn till detta.



/F

Sanna skriver mycket om rättstvisten på sin Facebooksida som är öppen att läsa. Anmärkningsvärt tycker jag är hon fått endast 204.000 kr för 13 månaders heltidsarbete åt RWA. Mindre än existensminimum per månad innan skatt. Allt medan projektledaren kvitterade ut 600.000 kr per år. Det förfaller som om dom utnyttjat henne som fotograf. Min uppfattning.

https://www.facebook.com/sanna.sjosward