Deras jobb är att dokumentera Försvarsmaktens verksamhet i och utanför Sverige. När de flesta soldaterna har ett vapen har kombattanterna i Combat Camera två. Med sina kameror tar de bilder som kan påverka vilka beslut som fattas på högre instans.

Fotosidan Magasin har fått tillstånd att följa med på en av Combat Cameras övningar vid Ledningsregementet i Enköping. När vi stoppats av en uniformerad militär utanför de stora grindarna och pekats in på en parkering möter vi vår vägvisare. Han visar oss längs långa småvägar och förbi en skjutbana innan vi kör in i en skog. Där har förbandet Combat Camera slagit upp sitt läger, ett stort tält dolt under ett kamouflagenät, och sitter när vi kommer fram runt en öppen eld. Det är dags för lunch, och vi blir erbjudna samma matlådor med ärtsoppa och pannkaka som de grönklädda människorna ska kalasa på.

Jag slår mig ner på en stubbe tillsammans med Alexander Gustavsson, en av de två senast anställda i enheten.

– I går hade vi först framryckningsövningar på dagen och sedan byggde vi förläggningen, berättar Alexander medan han placerar sitt vapen på marken bredvid sig.

Vapnet med kulor. Det som är laddat med minneskort ligger i en väska en liten bit ifrån.

– När vi kommer ut till andra förband får vi aldrig vara en black om foten. Vi tränar för att vi ska vara en tillgång, en extra pipa i luften, fortsätter han och skyndar sig att äta. Inom kort ska maten vara uppäten så att de kan fortsätta övningarna.

Hela gårdagen tränade de strid: hur man verkar med vapnet och hur de ska falla in i olika formationer för att så få som möjligt ska bli skadade under beskjutning. Efter lunchen ska de repetera innan de beger sig ut på ett hemligt uppdrag.
Svenska trupper är visserligen inte så ofta i strid, även om det förekommer. Större delen av tiden som specialisterna tillbringar i Sverige ägnar de åt att plåta övningar med olika förband. Deras jobb är att beskriva vad som händer inom försvarsmakten för resten av världen, ofta genom tv-inslag.

Afghanistan. Ett finskt fordon har blivit utslaget av en bomb. En svensk soldat skadades vid attacken. Foto: Johan Lundahl/Combat Camera/Försvarsmakten

Krav på fotografen

I den här gläntan har nu hela den åtta man starka gruppen samlats, med undantag av en medlem som är pappaledig. Det är många i gruppen som har barn, så frånvaro på grund av sjuka barn och föräldraledighet är naturliga inslag.

Enheten utgår från Enköping och kraven på medlemmarna är höga. Man måste vara en duktig och hängiven fotograf. Självklart måste man kunna ta hand om sig själv. När någon av specialisterna skickas ut på uppdrag åker han eller hon ensam och blir hela tiden placerade i nya grupper och sammanhang. Därför är det också social kompetens ett ovillkorligt krav.

– Ödmjukhet är ett måste eftersom man möter många olika människor som man aldrig träffat innan, och det krävs att man kan komma in i sammansvetsade grupper, säger Alexander och plockar snabbt ihop skräpet.

Lunchen är slut och det är dags att dra på sig packningen för att gå ut på övning. Fotografsoldaterna svävar fortfarande i ovisshet om vad de ska göra under dagen, men närmast i tiden ligger en stridsövning. I kväll ska enheten ta sig tillbaka till lägret för att sova i tältet ytterligare en natt. Därefter återgår de till vardagen innan de ska vara med på den kommande nationella arméövningen Joint challange. Där kommer combat camera-specialisterna att tränas i den funktionen de har när de medverkar i ett krig. Övningen är spridd över hela Sverige och fotograferna kommer att slå ner både i södra såväl som norra Sverige och fotografera allt från forensiska motiv till krigsbrott.

Psykiskt och fysiskt krävande

Combat Camera i Sverige startade 2006 och har funnits som förband sedan 1 januari 2009. Den äldsta medlemmen i gruppen är 43 år medan den yngsta är 22. Alla utom en är män, men det kommer förhoppningsvis att ändra sig framöver: försvarsmakten ser gärna att fler kvinnor söker sig dit. En bra formell utbildning och tidigare erfarenhet är den från journalistiken, samt en genomgången värnplikt.

Anna Norén jobbade till exempel som videoreporter på TV4 i Dalarna innan hon blev pressofficer i Kosovo och upptäckte att hon trivdes i miljön och sammanhanget. Nu har hon varit en del av Combat Camera i drygt fem år.

Samtidigt är kvotering inget alternativ: kompetensen måste gå före allt. För att komma in i arbetet krävs dessutom en genomgången värnplikt även om det är enklare att utbilda bra soldater än bra fotografer. Därefter följer en ständig kompetensutveckling för att förbereda inför skarpa lägen. Combat Camera-specialisterna är multiutbildade inom både film- och stillbild. De använder Nikonkameror: i huvudsak D800 och D3s med objektiv i alla brännvidder.

Alla, utom de två yngsta och sist anställda, har varit i konfliktzoner som till exempel i Afghanistan. Uppdragen är psykiskt och inte minst fysiskt krävande.

– Vår utrustning är tung. Vi har skyddsvästar, vapen, ryggsäckar, allt som vanliga soldater bär med sig. Dessutom har vi specialutrustning, till exempel en kamera på ryggen och en kamera på hjälmen. Även om vi är fotograferar med uppdrag att dokumentera kräver ibland situationen att vi använder vårt eldvapen, säger Anton Thorstensson som precis krängt på sig sin ryggsäck. Totalt bär de omkring på dryga 35 kilo under tiden de är på uppdrag.

Uppsala. Övning Trellheim är en veckolång sjukvårdsövning som genomförs årligen av 13:e Teelekrigbataljonen. I övningen ingick även sjukvårdspersonal från kustjägarkompaniet på 1:a Amfibieregementet. De övar realistiska scenarion med bland annat amputerade skademarkörer. Övningen varvas med krävande moment och marscher. Foto: Jimmy Croona/Combat Camera/Försvarsmakten

Högt säkerhetstänk

Klockan är tio minuter över ett när alla är färdigpackade och med vapnen i hand ställer upp sig på led för att tåga genom skogen. Siktet är inställt på ett fält i närheten. Skogen är snårig och marken ojämn, men de tar obesvärade stora kliv över diken, trampar över en grusväg och samlas uppe på en backe för en genomgång av övningsledaren Mattias Nurmela. Det är en fin dag med en sol som värmer de påbyltade soldaterna. De får veta att de ska öva stridsmoment där de ska stöta ihop med en påhittad fiende. Under eldgivning ska de rycka fram till fots mot Mattias som noga ska iaktta hur de sköter sig. För att träna sig i att falla tillbaka i strid utan alltför stora manskapsförluster ska de gruppera ut på linje och sedan falla tillbaka med eldunderstöd. De skjuter med lösa skott: träplugg som splittras när de skjuts ur pipan. Mattias understryker säkerhetsåtgärderna och förklarar för Fotosidans utsända att det är allas ansvar att känna till kommandot för att avbryta övningen – eldupphör! – om man upptäcker att någon är skadad.

Medan Mattias tar med mig nedför backen mot en åker gör min fotografkollega Martin sig beredd att springa med fotografsoldaterna. Mattias förklarar att enheten kommer att bedömas hur de löser uppgifter både enskilt och som grupp innan han vrålar "eld upphör, övergång tyst". På backkrönet börjar de grönklädda figurerna som gömt sig i skogen att röra sig framåt. När det senare smäller ska de visa att de tänker på eld, rörelse och skydd.

Fem soldater bildar förtrupp medan två soldater går något efter, samtliga med vapen i händerna. När första skottet smäller av är jag tacksam för hörselkåporna jag fått låna och ser hur kombattanterna sprider ut sig på en linje mot Mattias. Det skriks kommandon som är svåra att uppfatta i de höga smällarna och plötsligt rusar Anna bakom linjen, bort från hotet, upp i skogen där hon sätter sig och fortsätter att skjuta tillsammans med de andra. När Anna tagit sin nya position ställer sig nästa man på tur och rusar efter Anna. I förbigående ger han sin granne en klapp på axeln för att markera att det snart är hans tur. Hela tiden skjuter de mot den tänka fienden som skulle göra bäst i att hålla huvudet tryckt mot marken. Manövern går undan och snart får jag och Mattias skynda efter gruppen som jobbar sig bort från oss genom älggräs och låga grangrenarna. De fortsätter hela vägen uppför backen i en kringgående rörelse, tar sig över grusvägen och tillbaka in i snårskogen. Mattias tänder eld på något som påminner om ett knallpulverpapper och kastar ut det på vägen för att göra en nedslagsmarkering vilket får de sju soldaterna i två led att dra sig tillbaka. Mattias förklarar att den manövern ger störst skydd eftersom den möjliggör flest skott framåt.

Som en man kastar sig därefter gruppen ner på marken och fortsätter att skjuta tills Mattias ger kommandot att avbryta.

Han kommenterar att alla skötte sig bra och att de dessutom hanterade den svåra terrängen väl. Blixtlåsformationen var snygg, taktiken utan anmärkningar, pipan pekade hela tiden åt rätt håll och säkerhetstänket var bra. Säkerhetsaspekten är givetvis prioriterad i alla lägen, och det är inte bara fienden som kan orsaka skada. Även om skytten avfyrar sitt vapen åt rätt håll kan det räcka med att en gren är i vägen för att kulan ska ta en ny riktning.

Alla ser lika nöjda som varma ut och det är dags för gruppen att ta sig an nästa utmaning. Den lilla publiken följer imponerad efter.

Kungliga slottet, Stockholm. Vigsel mellan prinsessan Madeleine och herr Chris O´Neill i Slottskyrkan. Försvarsmakten deltar i festligheterna med en kortege som består av cirka 40 ryttare till häst, paraderande trupp längs kortegevägen samt alla tre musikkårer. Foto: Jimmy Croona/Combat Camera/Försvarsmakten

Militärisk disciplin

Tillbaka vid tältet avslutar Mattias den militärstridstekniskt betonade delen av övningen som avslutad och infogar sig i ledet tillsammans med kamraterna. En ny övningsledare träder fram och informerar om att de nu ska göra en stationsövning med målet att var och en ska visa att de kan använda Combat Cameras system Kansis.

Tallbarr regnar ner över hjälmarna och solen lyser igenom grenarna. Enheten har nu sprungit och krupit med tung utrustning i två timmar vilket börjar bli synbart ansträngande. Ändå står de disciplinerat på led utan att lätta på sina bördor.

För att bli godkända måste de nu visa att de kan uppfylla sju punkter. De måste ha med sig vapen, även om det inte är just vapenhanteringen som ska bedömas.

De ska genomföra en stillbildsdokumentation av en plats utan att fästa något avseende vid hur bilden blir. Det viktiga i momentet är den här gången inte bildresultatet utan själva krypteringen och att skicka iväg fotografiet. Informationen som sedan ska tankas hem ger vidare instruktioner. Totalt har de en timme på sig att hitta fram, fotografera, anmäla sig, ladda upp och ladda hem.

Ledet bryts när alla kontrollerar att de har en karta. Ytterligare information delas ut och gruppcheferna tar anteckningar och vilka koordinater varje grupp ska ta sig till. Några passar på att sätta sig på huk för att vila musklerna så gott det går.

Ut på uppdrag

Bakgrundshistorien rör Enköping som operationsområde. Hotbilden bedöms som låg. Combat Camera ska stötta ledningen med bilder och ska dokumentera så många positioner som möjligt. Färdrapporteringen ska ske med minst femton minuters mellanrum. Svarta väskor med hemligt innehåll delas ut till de uppdelade grupperna och vi vänder ryggarna till.

Alexander Gustavsson och Jimmy Croona, Årets bild-vinnare i kategorin Nyhetsreportage Sverige 2013, är indelade i samma grupp under ett erfaret befäl. De tömmer magasinen ur sina vapen och kontrollerar att ingen kula sitter kvar i pipan innan de lägger in dem i personallastterrängbilen. Väskan innehåller tekniska hjälpmedel för att en fotograf snabbt och i alla lägen ska kunna skicka bilder från platsen där de befinner sig. Aktuella lägesbilder kan påverka beslutsfattningen varför bilderna skickas via satellit. Det är av yttersta vikt att var och en kan klara alla moment på egen hand.

Jimmy vecklar upp en karta och lägger upp den i bagageluckan.

– Konsten att orientera sig är ungefär densamma som för foto, säger Alexander.

– Kan du fotografera analogt kan du fotografera digitalt. Kan du orientera med karta och kompass kan du ta dig fram också med moderna hjälpmedel.

– 33, ZQ ... mumlar Jimmy för sig själv medan han letar sig fram över den tryckta topografin. När målet identifierats hoppar gruppen in i bilen och gasar iväg. På grund av försäkringstekniska frågor får civila inte följa med i militärens fordon, så jag och Martin hänger efter så gott vi kan i vår egen bil. Vi skumpar över gropiga grusvägar och förbi ett skjutfält och en lada innan ledarbilen svänger av och Jimmy hoppar ut ur bilen.

– Var är den bästa sändarplatsen, frågar Johan genom fönstret.

Jimmy tar ut riktningen mot satelliten de ska söka kontakt med och föreslår att Johan parkerar bilen några meter bort. På så sätt kan de sända bilderna genom en öppning i skogsbrynet vid horisonten. Febril verksamhet råder medan gruppen tävlar mot klockan. Kalla vindar virvlar upp gula löv runt bilen medan Alexander och Jimmy jobbar med att upprätta sändarstationen.

Afghanistan. Operation i området väster om Masar-e Sharif. Under sex dagar stöttade den svenska styrkan Afghanska soldater och poliser som sökte efter vapen och annan olaglig verksamhet i byarna i området. Foto: Johan Lundahl/Combat Camera/Försvarsmakten

Inga stridsskador

Jimmy började på Combat Camera oktober 2012 efter att ha jobbat på en tidning. Dessförinnan pluggade han bildjournalistik i Sundsvall på Mittuniversitetet under tre år.

Eftersom han gillade lumpen kändes det som en bra idé att söka sig till Combat Camera som han kom i kontakt med redan när han studerade. Då sökte han praktikplats på enheten, dessvärre utan att komma in eftersom Försvarsmakten inte har möjlighet att ta emot praktikanter. När Jimmy senare såg att Combat Camera sökte efter fler fotografer tog han chansen.

I baksätet sitter Alexander och ställer i ordning en dator som ska kopplas ihop med datorn som står på taket. Jimmy klättrar upp och riktar in antennen mot satelliten som följer ekvatorn på 32 000 kilometers höjd. Det är en ganska flack vinkel, så antennen måste riktas exakt rätt.

– Det här är en ovanlig övning eftersom vi jobbar i grupp. Vanligtvis brukar det bara vara en specialist som sköter allt i gruppen till skillnad från nu när vi hjälps åt.

Under ett år genomförs ett antal resor till utsatta områden runt om i världen. Hemma i Sverige genomförs något reportage i veckan.

– Combat Cameraspecialisterna åker runt i landet och fotograferar övningar eller porträtt, så det blir mycket restid, berättar Johan Lundahl. Men om man jämför med fotograferna på till exempel en dagstidning fotar man inte lika mycket.

Tid i fält ger ledighet och när man åker på längre uppdrag utomlands får man möjlighet att vila upp sig vid hemkomsten. Alla har lyckats klara sig från stridsskador. Som när de var i Afghanistan och specialisten från Combat Camera satt i en annan vagn än den som blev beskjuten. Eller när de befann sig utanför Afrikas horn och faktiskt slapp vara med om någon incident alls.

Karlsborg. Övning med Helikopter 10. Foto: Alexander Karlsson/Combat Camera/Försvarsmakten

En av de mest minnesvärda erfarenheterna som Jimmy hunnit vara med om var under en större övning i Uppsala 2013. Då följde han i egenskap av fotograf med sjukvårdspersonal.

– Det var en ganska extrem övning. Statister med olika amputationsskador flögs in från England och sminkades blodiga. Det var en mycket realistisk övning med mycket stressorer. Vi fick minimalt med sömn i kombination med långa marscher, eld, vatten, mörker, tårgas och kyla – allt på samma gång.

Gruppen skulle bland krypa in i hus som brann samtidigt som Combat Camera-specialisterna hela tiden gjorde avvägningar mellan när de skulle fotografera och när de skulle ge eld. Kom de fram till en skadad först skulle de ge första hjälpen, allt medan deras omdömen testades och pressades allt eftersom övningen pågick.

– Det var intressant och det är bara man själv som kan avgöra vad som är rätt att göra i de olika situationerna som alla är olika varandra.

När Jimmy berättar om varför han tycker om sitt arbete återkommer han hela tiden till mötet med människorna. Att han hela tiden får uppleva sig nedsläppt i nya och olika situationer är en bonus.

– Det är det svåraste, men också det intressanta i jobbet. Vi kommer alltid till nya platser och nya situationer. Om jag skulle hamna i en u-båt är det mitt uppdrag att följa med personalen, precis som om jag skulle hamna på en skytteplats. Vi får se så mycket av Försvarsmakten och träffa så många människor och det krävs en stor ödmjukhet för att kunna känna av läget.

Jimmy vann Årets bild 2013 i kategorin Svenska nyhetsreportage.

– Om det är viktigt med fototävlingar? Ja, det tycker jag. Det är otroligt kul att få ett kvitto på att det man gör är bra och att belönas i ett sammanhang. Samtidigt är jag kluven till det.

Jimmy tävlar med egna projekt som han gör som frilans. Han tycker inte att han gör de gladaste reportagen.

– Jag försöker lyfta upp socioekonomiska problem i mina jobb. Då känns det märkligt att stå på en scen och ta emot ett pris, som att jag gör det på andras bekostnad. Å andra sidan är fotografiet mitt sätt att visa problemen vi har. Man får nog kalla mig för ambivalent till fototävlingar.

En av Alexanders hittills mest minnesvärda upplevelser är från när han spelade in en film om Comcam.

– Det skulle handla om en ceremoni för HMS Ulven, ubåten som förolyckades 1943 med hela sin besättning, men blev i stället en dokumentär. Jag träffade anhöriga och mötte till och med en man som tjänstgjort på Ulven. Filmen ligger faktiskt på Youtube under namnet "Ubåten Ulvens förlisning". Det var starka möten.

Uppsala. Sjukvårdsövning Trellheim. Foto: Jimmy Croona/Combat Camera/Försvarsmakten

Bilderna gör skillnad

– Combat Camera är en ny genre i fotoskrået även om den möjligtvis är nära besläktad med bildjournalistiken, säger Johan medan Jimmy och Alexander sliter vidare för att fullfölja uppdraget. Han har alltid uppskattat obruten mark snarare än det som är etablerat och fancy.

– Det är jävligt kul att var med i processen även om vi inte är klara än eller vet var det kommer att sluta. Men ju längre vi håller på desto bättre bilder får vi.

Det är viktigt att nå ut, varför satsningen är viktig. Som i alla myndigheter finns annars risken för att bubblan sluts för allmänheten.

– Förut levererade vi bilder till Scanpix, men eftersom de sålde bilderna vidare bröt vi samarbetet. Media kan ju hämta gratisbilder direkt från oss i stället. Ett viktigt jobb gör vi i konfliktzoner när vi upprättar tv-länkar för att kunna liverapportera.

Combat Camera-specialisterna kämpar onekligen med två vapen. Det ena på plats för att överleva och skydda, det andra för att bistå med information så att ledningen kan fatta långsiktiga kvalificerade beslut.

Nu har materialet som skulle skickas i väg bekräftats och materialet som skulle laddas hem är mottaget. Det första uppdraget är slutfört och vi kan inte följa med på resten av övningen. Det sista vi ser i backspegeln när vi kör tillbaka är nästa grupp som dyker upp på platsen medan Alexander, Jimmy och Johan hoppar in i bilen.

Afghanistan. Svenska soldater på fotpatrull i området runt Ali Zayi Hill. Sverige leder sedan mars 2006 ett Provincial Reconstruction Team (PRT) i Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan. Styrkan arbetar inom ramen för International Security Assistance Force, Isaf. Den utför sitt arbete på inbjudan av Afghanska regeringen och med stöd av ett FN-mandat. Stor kraft har lagts på arbete i området väster om Mazar-e-Sharif, bland annat med en utpostering på Ali Zayi Hill och stöd till både de afghanska säkerhetsstyrkorna och civila i området. Foto: Sgt Anna Norén/Combat Camera/Försvarsmakten

Av Amy Lagerman

Publicerad 2014-06-29.

Läs mer om

Combat camera

Läs mer

Reportage

Kameran som gav Canon ledningen

Reportage

Kamerahistoria: Canon Power­Shot G2 - kameran som kräver eftertanke

Reportage

Gatufoto blev hennes livsval