Den här tråden är sannerligen full av Off Topic-inlägg - i likhet med väldigt många andra trådar här...
Skulle därför vilja gå tillbaka till On Topic här, och ge mig på att besvara den ursprungliga frågan. Detta har gjorts bara delvis, och kanske lite oklart. Ska försöka att vara tydlig, klar, kärv samt hård (stenhård) men rättvis!
För att få det hela överskådligt blir jag dock tvungen att kasta in lite distinktioner i ursprungsfrågan, som ju löd:
"När får vi se ett fast 50 mm med IS?
Kommer canon någonsin ge oss det?"
Tar mig friheten att generalisera detta en aning till:
"När får vi se ett fast 50 mm med IS (Canon) eller med VR (Nikon)?"
Denna utvidgning kommer nämligen inte att förändra ens det minsta lilla kommatecken nånstans i mitt svar.
Generellt kan vi ju konstatera att tekniken med optisk bildstabilisering blir väldigt knölig att implementera i objektiv med kortare brännvidder. Den gör sig bäst för långa teleobjektiv.
Sedan tolkar jag din fråga som att du implicit avser LJUSSTARKA 50 mm-objektiv (ljussvaga, fasta 50 mm objektiv torde vara av tämligen mikroskopiskt intresse för normalt bruk - ingen tillverkar ju heller några dylika).
Tolkad på detta sätt blir det mycket enkelt att besvara din fråga. Och att besvara den med HUNDRAPROCENTIG säkerhet!
*********************
Svaret blir: ALDRIG!
*********************
Canon kommer aldrig att ge Canon-världen ett ljusstarkt, optiskt stabiliserat 50 mm-objektiv.
Inte heller kommer Nikon att ge Nikon-världen ett dylikt.
Varför?
Inte pga att Canon och Nikon inte skulle vilja, utan pga att de INTE KAN!
Orsaken till detta har redan berörts, jag behöver bara förtydliga det hela.
Principen för optisk stabilisering är ju (enligt Canons egen beskrivning), att objektivet har två st shake-detecting sensors vars utsignaler styr och förskjuter ett eller flera linselement i detta. Görs det rätt kan effekten av skakningar således reduceras. En oönskad bieffekt av detta är förstås att linsfelen ökar och skärpan sjunker. Man har ju plötsligt ett ocentrerat objektiv (dvs ett defekt objektiv).
Detta inför ju ett antal begränsningar i hur långt tekniken kan användas. En är att man inte kan gå så långt att den oskärpa som orsakas av den optiska stabiliseringen blir lika stor som rörelseoskärpan i sig.
En annan väsentlig begränsning har att göra med att kraven på att ett objektiv måste vara mycket väl centrerat samt slipat med mycket stor precision ökar mycket snabbt när ljusstyrkan ökar (detta är också en anledning till att priserna skenar så fort man börjar titta på ljusstarka objektiv...).
Detta OMÖJLIGGÖR optisk stabilisering när det gäller ljusstarka objektiv. De skulle ge så usla bilder att användarna skulle kasta tillbaka dem i skallen på Canon eller Nikon, ifall de skulle försöka med detta. Dessutom skulle det uppmärksamma hela fotovärlden på att även deras stora, fina, dyra IS-objektiv tappar skärpa NÄR STABILISERINGEN ÄR AKTIV (vilket förstås inte är fallet med antiskak i kameran).
Till sist - gnäll inte på gamle Gauss för detta. Han är helt oskyldig. Han är en av historiens allara största matematiska genier, och förtjänar enbart stor uppskattning för sina insatser. Han har inte ett skvatt att göra med vilka begränsningar (eller möjligheter) som Canon respektive Nikon väljer att "utsätta" sina användare för.
