Jag tror att de nya kamerorna med pekskärmar osv erbjuder möjligheter till kreativ fotografering på samma sätt som spegelreflexkamerorna erbjöd nya möjligheter framför dubbeloptikkamerorna som i sin tur osv. Men att säga ett det inte GÅR är en annan sak. "Blir enklare" känns mer relevant.
Fina snokbilder för övrigt, hade kanske också kunnat tas med en mätsökare och vidvinkel, eller höfta med en DSLR och sedan kan man fixa med bilden till perfekt komposition hemma i datorn...
Jo, mycket kan göras i datorn, jag hade kunnat byta snoken mot ett lodjur, men i det här fallet är det en helt omanipulerad naturbild av ett vilt djur i sin naturliga miljö, och den är faktiskt komponerad direkt på skärmen i kameran. Någon liten beskärning är gjord i efterhand, men ingenting väsentligt.
Och jag har varit i det där läget att inte ha optimal utrustning, att använda en workaround för att få fram det jag vill ha fram. Visst kan man sätta en Super Angulon på Leican och hoppas på att skärpedjupet ska täcka in så att man får tillräckligt skarpt på cirka 35 cm håll, men då får man ju tåla att använda bra mycket högre ISO för att få det skärpedjupet, med nackdelarna det kan föra med sig för bilden. Man kan så klart knäppa i blindo med en DSLR också, men då har man för längesen avlägsnat sig från eventuella fördelar med spegelreflexsökaren. Här har jag faktiskt en bildskärm som visar mig kompositionen i realtid (nåja, nästan) och en punkt på den skärmen som jag själv väljer platsen för, där jag kan bestämma att den ska ställa skärpan. Det är inte väldigt mycket ljus där nere i bäckhålan, så jag har hela tiden det där bollandet med ISO, slutartid och bländaröppning. De flesta av bilderna där är faktiskt tagna på full glugg med så mycket ISO jag vågar och ibland väldigt lång slutartid. Som exempel är ormen som fångar fisken tagen på ISO 800 med full glugg och 200 mm brännvidd på 1/80 sekund om jag minns rätt. Allt är så klart en avvägning, och där fanns ekonomin med i bilden. Jag har inte haft råd att skaffa mig en DSLR i fullformat och får lov att anpassa mig till det. Visst hade det kanske varit bättre att ha en sån för målvaktsbilden, men det funkade faktiskt med den spegelfria, bland annat genom att den har en bra bildskärm som förutom att ge möjlighet att samtidig ha överblick, också erbjuder AF på punkten där man vill ha skärpa.
Och fortfarande hade bilden av snoken med abborren inte varit möjlig med en DSLR. Jag håller kameran nere på marken, med stöd av handen under vänster sida, komponerar bilden på skärmen och ställer skärpan på ormen med hjälp av den flyttbara AF-punkten. Jag sitter ner i bäckbrinken, och mitt ben är omedelbart bakom kameran. Ormen har varit ännu närmre, så nära att det inte går att ställa skarpt, och den fortsätter bortåt, och när jag tar bilden är den mindre än en halv meter ifrån mig. Om jag hade ändrat ställning eller gjort någon hastig rörelse hade ormen inte kommit fram till mig.