Annons

Kan kameran bli för bra på att ställa in sig själv?

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag tror att den nya fantastiska tekniken tar bort intresset och ibland stör förmågan för att skapa hos oss! För ofta finns det så mycket intressant att pilla på i våra nya kameror eller i tillhörande teknik, som såklart är jättekul och intressant!
Och försäljning hjälper till! "Utveckla din konstnärlighet i vår nya kamera!" Och vem vill inte utveckla sin konstnärlighet! :)
Det blir litet som, "du blir en fantastik romanförfattare med vår nya fantastiska digitala skrivmaskin!"
Men allt e ett val ;) :)

Det kan vara så men i mitt fall är det precis tvärtom. Jag har alltid "Standard" som grundläge och har jag det så kan jag istället helt sluta bry mig om tekniken i sig som jag annars hade behövt när det gäller exponering och slutartud. Det enda jag bryr mig om är bländarvalet. Så jag kör alltid i A-läget, vilket denna konfigurering också kräver. Avviker förhållanden starkt så kan jag snabbt välja "bias" för Auto ISO min Shutter Speed. AF klarar sig bra normalt utan ingripanden.
 
Det är nog vanligt att sådant finns idag. Mina två senaste Canon har samma funktionalitet.

Ja det är det säkert men trots det har många Sony-fotografer med mig i ett antal år inte insett vad man kan ha det till och vilken stor skillnad funktionen kan göra i många fall. Samtidigt kan ju sägas att det först är under de ca tre senaste åren när Real Time AF med sin automatiska fokushierarki förfinats tillräckligt som funktionen jackat in så bra som den nu gör med den allt smartare AF-en i kamerorna.

Det är också så att det först är under senaste åren (efter Photolab 4 och Deep Prime och Topaz blivit så bra) som denoise-systemen blivit så bra att de ISO 10 000 till 12 800 man behöver ha som ISO -tak inte är något större problem längre.

Vi ska heller inte glömma bildstabiliseringen som tagit ett hopp från 4 till 8 steg. Det gör ju att man kanske t.o.m. gå ner på "Slow" eller rent av " eller rent av "Slower". Det var väl få som trodde på det lyftet innan R5?
 
Ibland kan det ju onekligen kännas som att man går över ån efter vatten. Man lägger alltså enorm datakapacitet för att göra något man ganska lätt kan träna upp intuition, muskelminne och öga för. Jag förstår dock att det är användbart i många lägen när det går undan och så. Nu är min Sony några år äldre, men den har ett gäng avancerade funktioner och gör väl för det mesta ganska rätt. Men jag tycker faktiskt att det är lättare och mer pålitligt att ratta en gammal Nikkor för hand genom en bra sökare, än att använda ögonfokus på Sonyn.
 
Vi ska heller inte glömma bildstabiliseringen som tagit ett hopp från 4 till 8 steg.
Häromkvällen stod jag och fotograferade handhållet på 1/4 s med EF 24 mm f/1,4L II USM på kameran. När jag zoomade så mycket det gick direkt i kameran kunde jag fortfarande inte se några tecken på skakningsoskärpa.
Så visst gör stabilisering i kamerahuset också nytta.
 
Ibland kan det ju onekligen kännas som att man går över ån efter vatten. Man lägger alltså enorm datakapacitet för att göra något man ganska lätt kan träna upp intuition, muskelminne och öga för. Jag förstår dock att det är användbart i många lägen när det går undan och så. Nu är min Sony några år äldre, men den har ett gäng avancerade funktioner och gör väl för det mesta ganska rätt. Men jag tycker faktiskt att det är lättare och mer pålitligt att ratta en gammal Nikkor för hand genom en bra sökare, än att använda ögonfokus på Sonyn.

Den känslan kan man absolut ha men frågan är om det håller rent empiriskt om du nu verkligen skulle ha en "shoot out" med din gamla Nikkor och en A7RV. Som du kanske vet så är det bara runt ca 20 objektiv som ger full prestanda med exv. A1 och det har betydelse om man har ett objektiv med de nya snabba och exakta fokusmotorerna om man nu ska hänga med en A1. Det hindrar inte att det kan funka väldigt bra även med ett nytt Tamron också. 99,1% "focus accuracy" över en serie på 40 bilder. Oklart med vilket hus objektivet testades. Jag tror att A7RV kommer ta detta ett snäpp till.

Jag kan ju bara se på vilket AF-lyft det blev med min A7IV i jämförelse med A7III. Fyran är väldigt mycket bättre i svagt ljus och det gäller ju även Canons R5 har jag läst. Trean min gick väl inte längre ner än F11 medan jag inte hade några problem att få denna Tamron zoom att låsa i hyfsat dåligt ljus som exv. trean inte klarade ända ner till F22. Om jag satte på mitt 10 år gamla Sigma 150-500mm A-mount på trean så klarade det dessutom inte att fokusera på 500mm under samma villkor men det gjorde A7IV även med det objektivet på 500mm.

Camerlabs skrev en recension om mitt Tamron 150-500mm som bara fanns för Sony när det kom:

Focus and zoom
Focus accuracy and repeatability is critical to consistently produce sharp shots. Repeatability (the accuracy of focus on the same subject after repeated focus-acquisition) of the Tamron 150-500mm f5-6.7 Di III VC is very good (measured 99.1% in Reikan FoCal) with no outliers over a series of 40 shots. There is almost no focus variation whether the lens focuses from a closer distance or from infinity but I detected a bit of hunting. At 200mm focal length the lens focuses in around 0.7 sec from infinity to 2.17 m (1:10 magnification).


Det objektivet skulle säkert prestera ännu bättre på en A7RV med 60 MP bara genom det faktum att den sensorn stimulerar objektivet att prestera ännu bättre än på min fyra med 33 MP när det gäller både upplösning och fokusering.

De senaste årens förbättringar på många områden samverkar ofta till att lyfta många olika variablers prestanda parallellt. Inte minst har ptocessorerna blivit mycket snabbare utan att för den skull helt dränera batterierna, vilket även det är en bedrift som skett där lite mer i skymundan.

Jag har svårt att se något negativt med dessa nya funktioner och en alltmer effektiv och smart bakgrundsautomatik, så länge den kan överstyras av fotografen och det kan vi ju göra både med AF och exponeringsautomatiken som den kan hanteras genom Auto ISO Min. Sutter Speed gränssnittet och vill man inte använda den så är det ju bara att låta den ligga kvar där nere i menyträsket som den alltid gjort, eftersom den alltså MÅSTE konfigureras och hittills inte varit fabriksmappad till någon programmerbar knapp på något enda kamerahus av Sony, vad jag vet.
 
Senast ändrad:
Jag tror förstås att du rent objektivt har rätt. I många lägen hjälps man av dessa funktioner. Men det finns andra lägen, när motiven inte är flygande fåglar utan något mer stillsamt, då det gamla sättet att plåta är en rakare väg till en bra bild.
 
Tekniken finns där för att användas när den hjälper till att ge ett bättre resultat. Konsten är att förstå hur och när man ska exploatera de automatiska funktionerna.

Personligen fotograferar jag alltid med manuella inställningar för exponeringen men jag använder autofokus. Jag har mycket att lära för att förbättra vad jag får ut av autofokus, men det är en annan historia.

Anledningen till att jag exponerar manuellt är för att jag inte söker den mest tekniskt fulländade bilden, utan ett estetiskt resultat jag är nöjd med.

Det går naturligtvis att argumentera att det går att manipulera en tekniskt väl exponerad bild till samma resultat i efterredigeringen och det är sant. För mig fungerar inte den kreativa processen på det viset. Jag ser inte alltid möjligheterna när jag sitter bakom datorn. För mig passar det bättre att nå så nära slutresultaten som möjligt när jag exponerar.

Jag är varken puritan eller nostalgiker. Jag blir helt enkelt mer nöjd med mina bilder när jag exponerar manuellt.

 
Har aldrig träffat på en kamera där auto-läge eller "gröna rutan" fungerar. Det jag inte kan förstå är varför man inte kan få ljusmätare att förstå när kameran till exempel är riktad uppåt, tex mot en husfasad med himmel ovanför att den ska exponera lite mer för att bilden inte ska bli mörk? Hur svårt kan det var egentligen?
Varför ingen återinför de gamla analoga selen-mätarna igen som var extremt bra på att ge en jämn exponering jämfört med de moderna ljusmätarna.
Tyvärr är det ju så världen fungerar idag, så fort något är gammal så är det automatiskt dåligt, även om det gamla sättet i praktiken var bättre. Sorgligt så in i helvete är det.
 
Senast ändrad:
Varför ingen återinför de gamla analoga selen-mätarna igen
Selenljusmätare åldras och blir mindre ljuskänsliga med tiden.
Selenljusmätare behöver en ganska stor yta med selen för att vara användbara och går därför inte att använda för strålgångsmätning i en småbildskamera.
 
Har aldrig träffat på en kamera där auto-läge eller "gröna rutan" fungerar. Det jag inte kan förstå är varför man inte kan få ljusmätare att förstå när kameran till exempel är riktad uppåt, tex mot en husfasad med himmel ovanför att den ska exponera lite mer för att bilden inte ska bli mörk? Hur svårt kan det var egentligen?
Varför ingen återinför de gamla analoga selen-mätarna igen som var extremt bra på att ge en jämn exponering jämfört med de moderna ljusmätarna.
Tyvärr är det ju så världen fungerar idag, så fort något är gammal så är det automatiskt dåligt, även om det gamla sättet i praktiken var bättre. Sorgligt så in i helvete är det.
Var de gamla ljusmätarna verkligen så bra som du minns det?

Jag hade (och har fortfarande) en Nikon FA med dåtidens mest avancerade ljusmätare. Det var matrismätning och den vägde olika fält i bilden olika mycket så att den tog hänsyn till att himlen var ljusare.

Det var ändå spotmätning och manuella inställningar som gällde för att få konsekventa exponeringsresultat.

 
Har aldrig träffat på en kamera där auto-läge eller "gröna rutan" fungerar. Det jag inte kan förstå är varför man inte kan få ljusmätare att förstå när kameran till exempel är riktad uppåt, tex mot en husfasad med himmel ovanför att den ska exponera lite mer för att bilden inte ska bli mörk? Hur svårt kan det var egentligen?
Varför ingen återinför de gamla analoga selen-mätarna igen som var extremt bra på att ge en jämn exponering jämfört med de moderna ljusmätarna.
Tyvärr är det ju så världen fungerar idag, så fort något är gammal så är det automatiskt dåligt, även om det gamla sättet i praktiken var bättre. Sorgligt så in i helvete är det.

Sonys ljusmätning har jag retat mig på länge och felet med den har i bergis 6-7 kameror jag haft (t.o.m. A7 III i mitt fall) har varit att den alltid överexponerat i solljus med ca 0,7 till 1 Ev. Om det dock varit molnigt så har den fungerat som den ska. Har aldrig fattat att man inte kunna automatisera den korrigeringen utan att jag tvingats att själv kompensera detta jämt. Först med min A7 IV så tycker jag det blivit bättre.

Jag har "Metering Mode" under min Fn-knapp och jag har för min del den alltid inställd på "Multi". Det finns sex olika inställningar att välja mellan:

Multi (matris)
Center
Spot (Large/Standard)
Entire Screen Average (låter som "jämn exponering" för mig så den kanske du ska pröva)
Highlight

... men även jag har ju en sådan där gammal historia i skallen, för när jag kollar på mina gamla dian som jag en gång tog med min Pentax ME för så där en 40 år sedan, så blir jag smått förundrad över hur jäkla jämnt de filmerna är exponerade. Om jag jämför med hur Mina A7-or hanterat det lite knepiga ljuset som ofta uppstår på Zanzibar på somrarna då himlarna ofta är riktigt grå men solen ändå ofta bryter igenom så har varken min dåvarande A7 II eller A7 III varit särskilt bra på att hantera detta.

Annars åtgärdas ju sånt med exponeringen bättre i en konverterare efteråt än i en kamera förutsatt att man inte helt bränt ut högdagrarna. En annan egenhet mina tidigare Sony DSLR-er och SLT-modeller haft i just solljus, har varit att rött blivit alldeles för mättat. I Skärgården finns ju många röda stugor och de har länge blivit väl skrikiga för min smak. Även det är en sak som blivit bättre efter de senaste årens justering av färgerna som skett.

Du undrade över hur svårt det kan vara att få till detta och det är väl bara att konstatera att Sony haft vissa problem med detta men att det faktiskt blivit bättre.
 
Senast ändrad:
Var de gamla ljusmätarna verkligen så bra som du minns det?

Jag hade (och har fortfarande) en Nikon FA med dåtidens mest avancerade ljusmätare. Det var matrismätning och den vägde olika fält i bilden olika mycket så att den tog hänsyn till att himlen var ljusare.

Det var ändå spotmätning och manuella inställningar som gällde för att få konsekventa exponeringsresultat.


FA hade jag alltid inställd på centrumvägd mätning. Det var förutsägbart. Jag tycker det även gäller D810. Jag exponerade nog allra säkrast med F3, som hade en väldigt snäv centrumvägd mätare. Även om den var simpel så kunde man förutspå var man skulle peka eller hur mycket man skulle kompensera.
 
FA hade jag alltid inställd på centrumvägd mätning. Det var förutsägbart. Jag tycker det även gäller D810. Jag exponerade nog allra säkrast med F3, som hade en väldigt snäv centrumvägd mätare. Även om den var simpel så kunde man förutspå var man skulle peka eller hur mycket man skulle kompensera.

Det var nog rätt vettigt då eftersom även AF-punkterna på den tiden var koncentrerade till mitten av bilden. Idag är nog inte lika självklart att rekommendera generellt eftersom en kamera som A7rV och även min A7 IV har nära 800 AF-punkter utspridda över hela sensorytan. Av det skälet vill man nog att även exponeringsmätningen ska kunna ske över hela den ytan.

Som jag skrivit tidigare under kamerans recension här på FS så finns fem olika "Metering Mode" och det finns faktiskt också 5 + 5 "Focus Area"-val. 5 statiska och 5 för "Tracking". Jag följer Mark Galers rekommendation och han rekommenderar "Wide" och den smartare "Expand Flexible Spot" med "tracking". Av det följer att man konsekvent kör AF-C (Continuos). Skälet till det är att man då kan låsa på vad man vill i bilden och kameran följer detta och denna metod gör för mig och många andra fasta fokuspunkter helt "obsoleta".

Det är ju denna metod som ersätter den äldre mer systemstatiska tekniken med att fokusera och komponera om bara det att här kan man överstyra AF-automatisken över hela motivbilden ända ut i kanterna.

Vill man så kan man i menyerna mappa bort de "Focus Area"-metoder man inte använder och inte vill se när man trycker på den knapp man mappat "Fokus Area" till på sin kamera.
 
Senast ändrad:
Har aldrig träffat på en kamera där auto-läge eller "gröna rutan" fungerar. Det jag inte kan förstå är varför man inte kan få ljusmätare att förstå när kameran till exempel är riktad uppåt, tex mot en husfasad med himmel ovanför att den ska exponera lite mer för att bilden inte ska bli mörk? Hur svårt kan det var egentligen?
Varför ingen återinför de gamla analoga selen-mätarna igen som var extremt bra på att ge en jämn exponering jämfört med de moderna ljusmätarna.
Tyvärr är det ju så världen fungerar idag, så fort något är gammal så är det automatiskt dåligt, även om det gamla sättet i praktiken var bättre. Sorgligt så in i helvete är det.

Om du läser #19 oven så ser du att den automatikkonfiguration jag menar inte har något med något "auto-läge" typ "gröna rutan" att göra. Gröna rutan är i bästa fall halvsmart men i det mesta statisk medan Auto ISO Min Shutter Speed är mycket mer dynamisk i sitt sätt att fungera och handlar inte enbart om automatisk exponering utan även om att hjälpa fotografen med att anpassa slutarhastigheten till vald brännvidd för att motverka onödig skakningsoskärpa.
 
Det var nog rätt vettigt då eftersom även AF-punkterna på den tiden var koncentrerade till mitten av bilden. Idag är nog inte lika självklart att rekommendera generellt eftersom en kamera som A7rV och även min A7 IV har nära 800 AF-punkter utspridda över hela sensorytan. Av det skälet vill man nog att även exponeringsmätningen ska kunna ske över hela den ytan.

Som jag skrivit tidigare under kamerans recension här på FS så finns fem olika "Metering Mode" och det finns faktiskt också 5 + 5 "Focus Area"-val. 5 statiska och 5 för "Tracking". Jag följer Mark Galers rekommendation och han rekommenderar "Wide" och den smartare "Expand Flexible Spot" med "tracking". Av det följer att man konsekvent kör AF-C (Continuos). Skälet till det är att man då kan låsa på vad man vill i bilden och kameran följer detta och denna metod gör för mig och många andra fasta fokuspunkter helt "obsoleta".

Det är ju denna metod som ersätter den äldre mer systemstatiska tekniken med att fokusera och komponera om bara det att här kan man överstyra AF-automatisken över hela motivbilden ända ut i kanterna.

Vill man så kan man i menyerna mappa bort de "Focus Area"-metoder man inte använder och inte vill se när man trycker på den knapp man mappat "Fokus Area" till på sin kamera.
Jag brukar växla mellan olika metoder att fokusera beroende på vad jag fotograferar.

Landskap görs bäst på ett sätt, porträtt på ett annat sätt och gatufotografi eller rörliga motiv på andra vis.

Jag kan lugnt erkänna att jag har en hel del att lära för att utnyttja min kameras autofokus till max.
 
Gröna rutan är i bästa fall halvsmart men i det mesta statisk medan Auto ISO Min Shutter Speed är mycket mer dynamisk i sitt sätt att fungera och handlar inte enbart om automatisk exponering utan även om att hjälpa fotografen med att anpassa slutarhastigheten till vald brännvidd för att motverka onödig skakningsoskärpa.
Så fungerar gröna rutan också. Åtminstone på en Canonkamera.
När det gäller Canon fixar gröna rutan dessutom en del annat, som exempelvis motljuskompensation, igångsättning av blixt vid behov (om sådan finns i kameran), automatisk ISO, byte mellan låst och följande fokus etc. Om Sony kommit dithän än känner jag inte till.
 
Jo när autofokus kom på 80-talet och kanske lite senare så brukade det finnas ett mellan läge som på KM5D har för mig var AF-A så den skulle då reagera på motiv som rörde på sig, samtidigt bra på stillastående motiv( AFC och AFS-singel var så klart med också ) automatisk blixt fans nog på alla kameror med inbyggd blixt. Hade en Canon EOS 100 som kallades den tysta kameran vilket lockade vid den tiden, men hjälp när den automatiska blixten kom upp den smällde till som tusan, var en stark fjäder där med andra ord, så den undvek jag. Vid Jpeg-bilder fans också på många kameror ett läge som lättade upp skuggor, hade lite olika beteckningar beroende på kamera, Sony hade sedermera lägen 1-5 tror jag har på min RX100 läge 3 invalt. Nilsson beskrev en gång i tiden att den jobbade ungefär som att man joxade med en Raw- Fil, det fungerade ovanligt bra faktiskt, Nilsson visade en bild på en båt där mycket var i skugga som det kan bli med hytt och sådant, resultatet imponerade.
 
Senast ändrad:
Så fungerar gröna rutan också. Åtminstone på en Canonkamera.
När det gäller Canon fixar gröna rutan dessutom en del annat, som exempelvis motljuskompensation, igångsättning av blixt vid behov (om sådan finns i kameran), automatisk ISO, byte mellan låst och följande fokus etc. Om Sony kommit dithän än känner jag inte till.

Den stora skillnaden mot gröna rutan är att det här finns ett gränssnitt för de som snabbt vill överstyra default som alltså är "Standard" av de fem "biaslägen som finns". Dessutom kan man även snabbt sätta ett golv för slutartiden om man exv. verkligen vill vara säker på att slutartiden aldrig går under den. Gröna rutan är tänkt som ett rent "novisläge" - det är inte Auto ISO Min Shutter Speed. Det senare är mer att se som en fotografens "livförsäkring" att aldrig behöva överaskas med brallorna nere när ett "fototillfälle" inträffar - en livfötsäkring som också starkt förbättrar i grunden långsamma fotografers timing och som låter även oss hinna med att sätta kompositionen även när det krävs en snabbhet som vi i grunden kanske saknar.

För mig som av detta skäl missat många bilder jag velat ha under mina mer än 50 år som fotograf så är det en viss sorg att sånt här inte funnits tidigare på samma sätt. En sak slår mig dock. Med min Pentax ME, som jag älskade, kom jag dock så nära det var möjligt då. ME hade i princip bara ett läge och det var tidsautomatik och det är nog därför Auto Min S S är så naturligt än idag för mig. Det handhavande jag hade då påminner väldigt mycket om vad jag gör idag bara med oerhört mycket sämre förutsättningar. Idag kan min automatik utnyttja ett variabelt ISO upp till 12800 medan jag verkligen plågades av en obarmhärtig tvångströja i form av mina diafilmer Agfa CT 18 och 21 film med motsvarande 50 och 100 ASA/ISO. Dagens digitalfotografer som i många fall aldrig upplevt dessa analoga begränsningar kan ju ofta inte ens hårdsätta ISO 50 i sina kameror för att "känna på dessa begränsningar". Moderna kameror har ju ofta 200 i bas-ISO idag.
 
Senast ändrad:
Den stora skillnaden mot gröna rutan är att det här finns ett gränssnitt för de som snabbt vill överstyra default som alltså är "Standard" av de fem "biaslägen som finns". Dessutom kan man även snabbt sätta ett golv för slutartiden om man exv. verkligen vill vara säker på att slutartiden aldrig går under den. Gröna rutan är tänkt som ett rent "novisläge" - det är inte Auto ISO Min Shutter Speed. Det senare är mer att se som en fotografens "livförsäkring" att aldrig behöva överaskas med brallorna nere när ett "fototillfälle" inträffar - en livfötsäkring som också starkt förbättrar i grunden långsamma fotografers timing och som låter även oss hinna med att sätta kompositionen även när det krävs en snabbhet som vi i grunden kanske saknar.

För mig som av detta skäl missat många bilder jag velat ha under mina mer än 50 år som fotograf så är det en viss sorg att sånt här inte funnits tidigare på samma sätt. En sak slår mig dock. Med min Pentax ME, som jag älskade, kom jag dock så nära det var möjligt då. ME hade i princip bara ett läge och det var tidsautomatik och det är nog därför Auto Min S S är så naturligt än idag för mig. Det handhavande jag hade då påminner väldigt mycket om vad jag gör idag bara med oerhört mycket sämre förutsättningar. Idag kan min automatik utnyttja ett variabelt ISO upp till 12800 medan jag verkligen plågades av en obarmhärtig tvångströja i form av mina diafilmer Agfa CT 18 och 21 film med motsvarande 50 och 100 ASA/ISO. Dagens digitalfotografer som aldrig upplevd dessa analoga begränsningar kan ju ofta inte ens hårdsätta ISO 50 i sina kameror för att "känna på dessa brgränsningar". Moderna kameror har ju ofta 200 i bas-ISO idag.

Lite nostalgi StenÅke när Pentax fabriken var i högform, kommer du ihåg Pentax K5 ( lite osäker på beteckningen ) en APS-C modell, var väl nästan först med 14 i DR har jag för mig, vid tester av denna modell så imponerades testarna av en mycket flexibel inställning av ISO-automatik det gick som jag mins att justera och välja in det mesta som man önskade, andra kameror vid den tiden hade flera begränsningar, Pentax var mycket framåt vid den tiden med finurliga lösningar av olika slag.
 
ANNONS