Framkalla Dia E6

[Ventures]

Ni som fortfarande sliter med analog diafilm? Varför gör ni det idag?? Jag har nog fotograferat i minst 35 år med dia (ca 1970 till 2005). Jag håller just nu på att digitalisera en del Agfa CT 18 och CT 21 och så här efteråt så ångrar jag att jag inte tagit allt i Tri-X istället. Tog även en del Kodak 64 på den tiden men gillade aldrig färgerna. Gillade aldrig Velvia heller om jag ska vara helt ärlig. Där Velvia var skrikigt och "too much" var en del annat Fuji-dia jag tagit tråkigt och urvattnat. Gillade aldrig Fuji.

Skälet till varför jag då ändå envisades med att ta det mesta i Agfa CT 18 eller 21 dia var att jag tog mycket av dessa bilder med avsikt att använda dem i min undervisning när jag var lärare o ch att jag tyckte de färgerna var mest neutrala och naturliga - möjligen lite varma. Det var då också det "enda" praktiska sättet att visa bilderna för lite större sällskap med projektor.

Nackdelen så här 20-50 år senare är att jag nu inser ett antal saker: dels den usla stabiliteten i dessa filmer som många tappat helt den gröna "RGB-kanalen". Dels den generellt usla tekniska kvaliteten med ofta riktigt grovt och tråkigt korn som kräver mycket efterbehandlingstrix för att bli åtminstone uthärdligt. Detaljupplösningen var/är verkligen inte heller något att göra vågen för. Himlarna ska vi inte ens tala om så orena och tråkiga som de ofta ser ut rakt av digitaliserade idag. Utan idag möjlig efterbehandling så hade jag slängt allt för länge sedan.

Lyckligtvis kan man ju i Photolab enkelt rensa himlarnas orenheter genom att helt dra bort Microcontrast och istället möta upp med 30-35 i Fine Contrast. Photolab har ju till skillnad från båxde C1 och Lightroom hela tre varianter av kontrast. Eftersom Photolab i övrigt är helt hopplöst med diabilder och varken klarar skärpning eller brusreducering - då Photolab överhuvudtaget inte begriper sig på AGFAs korn - så tvingas jag istället använda Topaz för skärpning och brusreducering.

Photolabs klassledande denoise som ju både ger bättre resultat och är bra mycket enklare än Topaz att använda funkar tyvärr bara på digitalt födda bilder i RAW. Reprofotad dia-RAW är egentligen helt hopplöst utan hård efterbehandling och idag tvingas jag använda tre olika program för det, Capture One för tethering with reprofoto. Topaz för denoise och skärpning och Fotolab för resten. Det tog flera år att hitta den metoden för mig.

Idag finns ju i DXO Photolab-familjen en Filmpack-plugin som dessutom ger en massa filmpresets och inte minst då diafilm-presets. Naturligtvis finns presets för Fujis alla välkända diafilms-varianter - inklusive denna famösa Velvia som många verkat älska. Jag saknar verkligen inte fysisk diafilm idag. Det enda jag möjligen kan sakna var väl känslan och "väntan" efter att man skickat in filmerna efter någon längre resa man varit på. Enda fördelen som jag ser så här i efterhand är att man lärde sig den hårda vägen att exponera rätt, eftersom diafilm straffar den direkt som inte gör det. Lyckligtvis kan efterbehandlingen idag korrigera även många av de problemen på ett enkelt sätt.

Att betala kanske 200 spänn för framkallning av en rulle diafilm är ju heller inte billigt. Det ger ju en kostnad på över fem spänn per bild. Då vill det nog till att man sätter sina bilder och det var ju heller inte särskilt lätt med de usla hjälpmedel som de snittbilder och mikroprisman som den tidens kamerahus erbjöd. Jag är verkligen glad att slippa den tekniken idag och jag önskar att jag haft den teknik jag har idag även då. Då hade jag dessutom haft råd att ta alla de bilder jag egentligen hade velat ta men som jag då tvingades "ekonomisera bort" innan de ens var tagna av rena kostnadsskäl.

På den tiden var halva ryggsäcken full av Tri-X och Agfa CT 18 o 21 diafilm om jag var ute mellan kanske tre månader och ett halvår. Jag gjorde ett antal sådana resor i Asien på 70-talet och Afrika på 80-talet. För mig var Tri-X då ren nödfilm om jag skulle köra slut på diafilmen och det inte fanns mer att köpa. Sånt hände när jag var i Syrien som då var hårt öst-anstruket, vilket främst för mig visade sig i att Agfa-film inte fanns tillgänglig. I Damascus fanns bara Öst-Tysk ORWO-dia att tillgå. Olyckligtvis så var de rullarna alla värmeskadade och så genomgående förfärliga ut efter framkallning. Framkallning ingick inte som med Agfa-filmerna på den tiden och framkallningen var svindyr vilket gjorde det ännu surare då alla ORWO-bilderna var obrukbara.

Även om jag idag har de bästa grejor jag kunnat hitta för att hantera dessa diabilder både med reprofoto och efterbehandling, så är det ett jäkla tidskrävande mög att hålla på med. Jag har ett antal tusen dian kvar men det är så jäkla tråkigt att det tar evigheter att komma någon vart och det är det som är det värsta. Jag vet att jag har många fina intressanta historiska bilder där men jag hittar alltid på massor av skäl att göra något roligare och det är dessutom så att man måste skrota alla dessa Agfa-ramar med svart klisterpapper som dessutom måste rengöras med tekniskt ren bensin innan man ens kan komma till fotografering och efterbehandling.

Tack för dina synpunkter.
Det är numera frivilligt att använda film när det finns alternativ och det är bra. Det är dels lite "självplågeri", dels en nypa nostalgi att använda film. Jag tror snarare att styckpriset hamnar en bit över tian för diabilder idag.
Plus lika mycket till om något labb ska skanna med hög upplösning, så det är inte för att spara pengar.
I mitt fall råkade jag ha ett par velvia i kylen sedan tidigare och att jag försöker bekanta mig med en äldre tysk kamera som bara tar film. Den ska nog matas med svartvitt annars.
Det finns också en gammal tanke som fortfarande spökar om att om det en dag säger "poff" och alla digitala bilder är borta eller är oläsbara och om då negativen och för all del diapositiven finns kvar kanske de kan komma till användning för att återskapa en del av det förlorade.
Jag har också sprättat både kladdiga Agfaramar och dammiga pappersramar när jag skannat tusentals dia.
Det är betydligt roligare att skanna den senast tagna rullen än att ha ett berg av gammalt oskannat framför sig. Även om det också är positivt överraskande när det dyker upp ovanligt bra bilder i det gamla materialet.

 

[Sten-Åke Sändh]

Tack för dina synpunkter.
Det är numera frivilligt att använda film när det finns alternativ och det är bra. Det är dels lite "självplågeri", dels en nypa nostalgi att använda film. Jag tror snarare att styckpriset hamnar en bit över tian för diabilder idag.
Plus lika mycket till om något labb ska skanna med hög upplösning, så det är inte för att spara pengar.
I mitt fall råkade jag ha ett par velvia i kylen sedan tidigare och att jag försöker bekanta mig med en äldre tysk kamera som bara tar film. Den ska nog matas med svartvitt annars.
Det finns också en gammal tanke som fortfarande spökar om att om det en dag säger "poff" och alla digitala bilder är borta eller är oläsbara och om då negativen och för all del diapositiven finns kvar kanske de kan komma till användning för att återskapa en del av det förlorade.
Jag har också sprättat både kladdiga Agfaramar och dammiga pappersramar när jag skannat tusentals dia.
Det är betydligt roligare att skanna den senast tagna rullen än att ha ett berg av gammalt oskannat framför sig. Även om det också är positivt överraskande när det dyker upp ovanligt bra bilder i det gamla materialet.

Går det fortfarande verkligen att köpa diafilm idag? Vem säljer projektorer idag eller köper man det på någon loppis. Marknaden måste vara väldigt marginell. Dia är nog den filmtyp som har minst berättigande idag. Annat är det med svartvitt negativt. Det kan nog ha en framtid även om det nog är marginellt det med. Det finns säkert även yngre som älskar mörkrummet och magin i att framkalla påsiktsbilder även om jag aldrig fastnade där fast jag bodde i en av Söders första ombildade föreningar på Bellmansgatan i vågen som startade där på tidigt 80-tal. Vi hade ett toppenlabb där som alla fick använda utan extra kostnad.

Idag är inte det största hotet mot digitala bilder att de skulle försvinna av tekniska skäl. Istället är det nog så att de försvinner därför att lagringen av dem saknar en varaktig finansiering och att de inte vårdas kompetent av kunniga. Tyvärr har de senasre fem årens grandiosa vanvård av vårt gemensamma analoga kulturarvsfoto i blixtbelysning visat att inte ens de som faktiskt uttalat tagit på sig att ta detta ansvar gör det. Både Historiska Museet och National Museum i Stockholm har haft stora katastrofer där 100 000-tals historiska bilder förstörts. I båda fallen har man skadebegränsat kreativt verbalt och praktiskt och t.o.m. gjort en grej av eländet genom att ställa ut eländet av översvämningskurerade vanställda bilder som någon kul happening. Även Länsmuseet i Gävleborg har drabbats - där av en riktig översvämning.

Personligen ser jag också detta brott mot förvaltningsförtroendet som en uppenbar skymf mot alla de som ansträngt sig genom åren för att skapa och vårda dessa samlingar och ytterst mot alla de fotografer som bidragit till dem.

Stockholm Stadsmuseum där jag själv en gång jobbat har 4 miljoner bilder i sina tempererade magasin som mest bara ligger där medan de sakta försvinner bort i oigenkänligheten eller möjligen också väntar på sin "vattenläcka". Politikerna hyvlar varje år möjligen som en avbetalning på kostnaderna för den stora renovering av museet som skedde för 10 år sedan - den dedikerade chefen för Fotoenheten ersattes aldrig - arkivarierna blev färre och man lyckas inte digitalisera mer än ca 2500 bilder i snitt av dessa 4 miljoner varje år. Så man kan ju faktiskt undra vad iden är med och kring dessa ovärderliga samlingar idag. Vad vill både vi medborgare, väljare och inte minst de ansvariga kultur-politikerna i Stat, Regionerna och inte minst alla Kommuner med alla dessa samlingar? Å vad tycker ni/vi faktiskt om hur detta faktiskt sköts idag?

 

[Ventures]

Går det fortfarande verkligen att köpa diafilm idag? Vem säljer projektorer idag eller köper man det på någon loppis. Marknaden måste vara väldigt marginell. Dia är nog den filmtyp som har minst berättigande idag.

Det finns diafilm att köpa, men de kostar. Provia t.ex 350 kr/st. Ektachrome ungefär lika mycket. Velvia tillverkas väl inte längre men utgångna säljs från 300 kr och uppåt. Såg ett trepack på e-bay för närmare 2000 kr. Men nej, jag ska inte köpa flera diarullar utan bara göra av med de jag har. Därför är frågan om E6-framkallning aktuell för mig

Projektorer har väl många kvar som inte redan skänkt dem till loppis.
Idag är TV-skärmar stora nog för att visa bilder på för flera samtidigt men lite spännande var det ju att släcka ner i rummet och titta på de senast framkallade kodachromerullarna på en filmduk.

 

[PMD]

Det är numera frivilligt att använda film när det finns alternativ och det är bra. Det är dels lite "självplågeri", dels en nypa nostalgi att använda film. Jag tror snarare att styckpriset hamnar en bit över tian för diabilder idag.
Plus lika mycket till om något labb ska skanna med hög upplösning, så det är inte för att spara pengar.

Om man ska spara pengar genom att fotografera med film, så ska man aldrig ha köpt en digitalkamera (dyr!), och fortsatt att använda sin filmkamera (redan betald).

En del gamla kameror är helt enkelt roliga att använda. Det är väl därför det finns filmnostalgiker.
Om man är storformatsfotograf så tror jag dock att det kan gå att spara pengar på att använda film …

 

[Sten-Åke Sändh]

Det finns diafilm att köpa, men de kostar. Provia t.ex 350 kr/st. Ektachrome ungefär lika mycket. Velvia tillverkas väl inte längre men utgångna säljs från 300 kr och uppåt. Såg ett trepack på e-bay för närmare 2000 kr. Men nej, jag ska inte köpa flera diarullar utan bara göra av med de jag har. Därför är frågan om E6-framkallning aktuell för mig

Projektorer har väl många kvar som inte redan skänkt dem till loppis.
Idag är TV-skärmar stora nog för att visa bilder på för flera samtidigt men lite spännande var det ju att släcka ner i rummet och titta på de senast framkallade kodachromerullarna på en filmduk.

Oj, vilka priser!

Jag kan sakna diakvällar vid projektor och kommer ihåg när jag använde mina diabilder i skolan. På 80-talet användes en hel del läromedel som kom i form av diamagasin (POGO Pedagog hette tillverkaren tror jag). En del kördes med ljud. Bildbyten synkades med ett litet "pling" från ljudbanden. Till slut blev det en sport för ungarna att säga "pling" när det trodde att det var dags för ett.

En del ungar busade för en kvinnlig NO-lärarvikarie de ville imponera på genom att byta ut en del av hennes bilder på rasten innan lektionen mot diaslides med porrbilder. Sen var kaoset ett faktum om det inte varit det innan.

Man fattar ju att inga använder projektorer och dia idag då det funkar så bra idag med att använda TV-skärmar istället. Det är nog en väldigt liten grupp idag som har riktiga fotoskrivare också. TV-skärmarna har väl tagit död på det mesta av fotoskrivarmarknaden också.

 

[Ventures]

Det är nog en väldigt liten grupp idag som har riktiga fotoskrivare också. TV-skärmarna har väl tagit död på det mesta av fotoskrivarmarknaden också.

Jag skulle lämna in och få utskrifter gjorda så slipper man alla kringkostnader, kalibrering mm.
Jag slängde min nästan nya Epson fotoskrivare på tippen. Bläckpatronerna hade inbyggd elektronik som gjorde att de slutade fungera när de signalerade att bläcket var slut. Trots att det skvalpade av bläck i dem. Den ville ha sex nya patroner varje gång som tillsammans kostade som en ny skrivare - inklusive bläck. Gissningsvis cirka 50 kr per utskrift 10x15 hemma att jämföra med vad labben tar.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag skulle lämna in och få utskrifter gjorda så slipper man alla kringkostnader, kalibrering mm.
Jag slängde min nästan nya Epson fotoskrivare på tippen. Bläckpatronerna hade inbyggd elektronik som gjorde att de slutade fungera när de signalerade att bläcket var slut. Trots att det skvalpade av bläck i dem. Den ville ha sex nya patroner varje gång som tillsammans kostade som en ny skrivare - inklusive bläck. Gissningsvis cirka 50 kr per utskrift 10x15 hemma att jämföra med vad labben tar.

Då måste du haft otur med de problemen. Fanns det ingen garanti?

 

[Ventures]

Då måste du haft otur med de problemen. Fanns det ingen garanti?

Det var nog avsiktligt för att göda tillverkaren. Det fanns tips på nätet hur man programmerade om färgpatronerna att visa fullt igen och påfyllnadsbläck som fylldes på med kanyler. Men det krävde ytterligare kringutrustning som jag inte kände var motiverat för att göra enstaka papperskopior.

 

[Yeye]

Ni som fortfarande sliter med analog diafilm? Varför gör ni det idag??

Tycker faktiskt att denna kommentar är ignorant bara för att du inte fotar analogt, och inte jag heller. Svaret är att de tycker att det är kul och ger något annat än att fota digitalt på samma sätt som att jag fotar infrarött.
Det är inte heller billigt att fota digitalt med tanke på allt som man måste köpa för att få fram och bevara sina bilder.

 

[Sten-Åke Sändh]

Tycker faktiskt att denna kommentar är ignorant bara för att du inte fotar analogt, och inte jag heller. Svaret är att de tycker att det är kul och ger något annat än att fota digitalt på samma sätt som att jag fotar infrarött.
Det är inte heller billigt att fota digitalt med tanke på allt som man måste köpa för att få fram och bevara sina bilder.

Nej jag trycker inte det för det är en uppriktig fråga från en som fotat analogt med dia i mer än 30 år och är väl medveten om de krav och begränsningar som de filmerna med ofta väldigt låga ASA/DIN/ISO faktiskt ställer/ställde på fotograferna och då särskilt om man beaktar de usla fokushjälpmedel den tiden bjöd på i form av snittbild med mikroprismor i bästa fall. Jag undrar på allvar om det funnits någon mer besvärlig och oförlåtande film att fota med än bl.a. mina egna Agfa CT 17 och 21 dia om vi nu pratar i hyfsat modern tid och när det gäller bildkvalitet.

Jag är ju en av de som verkligen digitaliserat rätt mycket dia under många år - ofta med blandad framgång - och verkligen vet vilka krav på kunskap det ställer om det ska överhuvudtaget bli några bilder av värde att ta hand om rent tekniskt. När det gäller digitalisering av dia har jag prövat det mesta tror jag från skanners, mer eller mindre hopplösa diabildsduplikatorer, repro med trebensstativ och vattenpass i blixtskon (man tager det man haver) även om det faktiskt var en verkligt dålig lösning eftersom det är ett helvete att få filmplanet i våg med den lösningen.

Jag har sett exempel i verkliga livet då fotografens kamp för att få ordning på våg och filmplan sedan helt torpederats av ett sviktande parkettgolv under både stativ och fotograf. Mer behövs inte med tanke på de mycket korta skärpedjup man ofta lever med vid reprojobb.



Jag var senast idag på Scandinavian och köpte en "dummy"-batteri lösning för Sonys 100 batteri för att kunna frigöra mig från kamerabatterierna (har bara haft den äldre till 50 batterierna tidigare till äldre kameror). Jag fick också min nya lamphållare till min 6500K "dagsljuslampa", vilket jag längtat efter. Tidigare använde jag min fjärrstyrda Nissin-blixt men det är ett strul jag verkligen velat bli av med.



Jag har sedan länge byggt om mitt Kaiser RS 2 XA - digitaliseringsbord i flera steg. De ställbara stödbenen under diffusorplastbordet kommer från en gammal badrumskommod och diffusorplastbordet är en del av en gammal LED-lampa från ett badrum. Mellan benen min nya lamphållare med sin dagsljuslämpa.

Jag använder min nya Sony A6700 med mitt gamla Sony 90mm makro som än idag är ett av Sonys absolut skarpaste objektiv - alla kategorier. Jag har prövat åtminstone tre andra objektiv innan jag landat i 90mm makrot. Plastbordet har vägts in med vattenpass och mot det har objektivet schimsats in med fyra pappschims med 90 graders spridning, för att få objektivet exakt i våg med stativet. På bordet finns en gammal kabelränna klistrad som stöd för filmhållaren. Det funkar väldigt bra. Kameran använder Trackingen (följande fokus) för att automatiskt sätta fokus på ögon om det finns sådana i bild. Manuella fokuspunkter använder inte jag då det är så otroligt ineffektivt vid reprohobb.

Mjukvaruresan har nog ändå varit värst. Jag har testat ett antal olika program för tethering (datorfångst av bilder) från usla ryska plug-in hack till Lightroom för Sony-kameror (Lightroom stödde inte Sony från början), till fler versioner av Capture One än jag kan minnas. Tyvärr har efterbehandling av dessa diafilmer inte funkat riktigt bra i något av alla mina RAW-konverterare. Så nu tvingas jag alltid att använda hela tre program i mitt flöde med dia-repro för att jag ska känna att jag känna mig hyfsat till freds med resultaten. Ja egentligen är det fyra då jag ju ofta söker fram urval av bilder i mitt iMatch DAM innan jag med några tryck på funktionstangenterna öppnar dessa i Topaz eller DXO Photolab

Jag har nu äntligen efter 10 år beslutat att droppa Capture One för gott. Inte värt mer än 2000 spänn varje år i prenumeration bara för tetheringjobb.

Sonys helt gratis Imaging Edge Remote som nu finns i en helt ny 4.0 version är faktiskt förvånande bra och kompetent. Nästa steg i flödet efter reprofotot är Topaz Photo AI 4.0 (den sista versionen som kunnat fås med perpetual license) som jag i allmänhet låter göra skärpning och brusreducering helt automatiskt. Det är oftast bäst med automatiken istället för att själv försöka hitta "rätt" skärpnings-modell bland alla de som finns. Ut ur exporten kommer serialiserade DNG-filer från mina ARW, som sedan får en sista putsning i Photolab. Agfa dian ser ofta för jävliga ut när det gäller blå himlar speciellt och enda sättet jag funnit att fixa detta är att helt ta bort all Microcontrast och istället lägga på 30-35 i Fine Contrast. Det gör verkligen underverk. I övrigt putsas bara vitbalans, färggradering, färgmättnad och beskärning i Photolab innan jag är klar. Så som ni ser så är både Topaz och Photolab helt centrala trots sina brister.

Agfa-dian har ofta ett väldigt fult korn speciellt i himlarna. Inte sällan har de tappat hela gröna RGB-kanalen också då dessa dian är klart instabilare än exv. Kodachrome - av det skälet brukar jag ge dessa bilder en brun ton i Photolab istället för att mickla med tröstlösa försöka att försöka återställa RGB-balansen. Så som ni ser det är en ganska komplicerad process som ska till för att få ordning åtminstone på mina Agfa CT 18 och CT 21 dia (ASA 50 resp100). Därav mina frågor.

Nu känns det som jag äntligen har hittat väldigt rätt i mina processer och arbetsflöden men med den insikten följer även ganska tråkiga konsekvenser. Nu känns det som att jag nog borde göra om en del jobb jag gjort för längesedan då jag saknade mycket av den kunskap jag faktiskt har skaffat idag och detsamma gäller ju den utrustning i form av kameror, objektiv, reprostativ och mycket bättre mjukvara inte minst. Den känslan är dock inte ny för den har jag känt flera gånger tidigare med just mina Agfa-dian.

Så ignorant när det gäller hanteringen av just dian är jag verkligen inte. Jag har verkligen jobbat med de problemen jag haft med mina dian under många år. Så jag var bara rätt nyfiken på vilket svar jag skulle få på mina frågor och om du läser vad "Venture" faktiskt skriver som svar på mitt inlägg ovan, så ser du nog också att mina frågor kring detta faktiskt är hyfsat relevanta.

 

[FlameBird]

Shutterbug i Köpenhamn. Brukar ta en vecka. 80 DKK för bara framkallning. https://shutterbugcph.dk/

Dem skall jag titta närmare på.