Min tolkning är att TH var en förnyare av naturfotografin under i synnerhet den analoga eran. Naturfoto innebar till stor del dokumentära bilder och detaljrikedom, skärpa och kontrast var den gängse idén av bra naturfoto. Terje experimenterade, underexponerade, använde fisheye, udda vinklar och andra tekniker som normalt inte var förknippade med naturfoto utan kanske snarare med med "konstnärligt" fotograferande.
Men någonstans i samband med att den digitala tekniken slog igenom fick fler och fler människor möjligheten att experimentera på ett annat sätt. Snart gick det 13 experimentella naturfotografer på dussinet och TH:s storhet falnade. Han försökte desperat försvara sina tekniker och första idén var väl det här med "en exponering" och "förbud" mot bildbehandling. På så vis förstärkte han sin egen "storhet" och kunde fortsätta konkurrera med/ut nya förmågor som till fullo hade tagit till sig fördelarna med digital fotografering.
Och det är här någonstans han inser att hans bilder inte räcker längre, hans experimentella naturbilder tappar lyskraft och plötsligt så åker en fågelsiluett in i en i övrigt numera ordinär om än väldigt bra naturbild. Och som uttrycket säger, det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål, eller i det här fallet hela Sveriges rovdjursfauna...
Det är den här hobbyanalytikerns bild, som ska bli mycket spännande att se hur nära sanningen det ligger den dag TH väljer att ärligt förklara den här soppan (om han någonsin gör det...)