Det här inlägget är mest en lite omformulerad version på två kommentarer jag lade in till nyhetsnotisen om det här objektivet (det är miljövänligt att återanvända saker!
Varför 58 mm?
En förklaring jag har fått är att det beror på en kombination av registreringsavståndet, alltså hur långt ut från sensorn som objektivet sitter, 46 mm i Nikons fall, och hur olika optiska konstruktioner fungerar.
Skulle du byggt ett lika högpresterande (välkorrigerat) objektiv kortare än sisådär 55 mm brännvidd skulle du tvingas använda en annan och mycket mer komplex optisk konstruktion. Kort sagt, ett lika högpresterande och välkorrigerat 50/1,4 hade förmodligen blivit både större och tyngre, möjligen ännu dyrare.
Det är nog ingen slump att gamla Noct också hade samma brännvidd och att nya dyra Zeiss-monstret hamnat på 55 mm.
Varför inte maxbländare 1,2?
För att det knappt fyller någon praktisk funktion jämfört med 1,4. Skall man däremot bygga lika högpresterande objektivet med f1,2 istället för f1,4 så blir det mer komplext, tyngre och får långsammare fokus. Det är ingen slump att Canons 50/1,2 väger nästan två hekto mer än Nikons 58/1,4 eller att Canons 85/1,2 väger nästan fyra hekto mer (och kostar nästan 50% mer) än Nikons 85/1,4.
Men borde inte f1,2 ge ett tredjedels steg mer ljus än f1.4?
Nja, i praktiken inte. Så här stora maxbländare innebär att en hel del ljus kommer i för brant vinkel mot sensorn för att göra någon nytta - det studsar bara iväg. Det är ett stort problem redan på bländare 1,4 och att att gå till 1,2 ger i stort sett inget mer insamlat ljus.
Ur ljusinsamlingssynpunkt finns det ärligt talat inte så speciellt stora skäl att göra objektiv till högupplösta digitalkameror så mycket ljusstarkare än f1,8 eller f1,6.
Sedan påverkar maxbländaren förstås även skärpedjupet, men skillnaden mellan 1,2 och 1,4 skulle bli mycket subtil även där och knappast värd besväret.
Visst hade 1,2 sett koolt ut, men jag tvivlar på att det vore värt priset i form av ökad vikt och komplexitet.
